Menu

Skribentbiografi

Artiklar av denna skribent:

  • Behöver det vara så svårt att visa vem man är? Vet alla vem de är? Tror vi att vi är autentiska, men har en omedveten mask? Vem bestämmer när jag tagit av mig masken? Kommer vi någonsin ta av oss masken helt? Detta är några av de frågor jag fick utifrån min förra artikel ”Släpp sargen och av med masken” – varmt tack för inspiration till fortsatt reflektion.

  • Anna var en framgångsrik och omtyckt mellanchef och hade banat väg för ett nytt steg i karriären. Hon fick ett större uppdrag och en plats i högsta ledningen. Hon var smickrad och stolt över sin befordran, men efter ett tag började hon tvivla. Osäkerheten tog över och hela situationen kändes övermäktigt. Vem och hur skulle hon vara i ledningsgruppen för att passa in? Anna kämpade på och blev mer och mer ambitiös i att leva upp till de förväntningar hon trodde fanns på henne i den nya rollen. Hon tog på sig en mask varje gång hon klev in i ledningsgruppen. Men masken fungerade inte. Tvivlet ökade och därmed stressen. Hon var nära att stiga av.

  • Oavsett hur effektiv ledningsgruppen har varit historiskt, så finns det en central fråga som alla företag bör ställa sig: Vad behöver ledningsgruppen framöver för att skapa största möjliga värde i en allt mer komplex värld med en accelererande förändringstakt och tilltagande oförutsägbarhet?

  • Om jag i skrivandet stund tillåter mig svara spontant på frågan i rubriken så skulle jag säga att emotionell intelligens (EQ) är en oumbärlig förmåga i och för ett gott ledarskap. Men även om frågan synes enkel och svaret självklart, så kanske jag inte ska vara så snabb och definitiv. Svaret beror på många parametrar såsom vad är EQ, ”nödvändig” i relation till vad och vem frågar vi? Så låt oss utforska begreppet, dess innebörd och utveckling för att se var vi då landar.

  • Vad är det som gör att du trivs på jobbet och med dina kollegor? Vad är annorlunda mellan att känna sig vingklippt och kvävd kontra att få blomstra och bidra? När upplever du passion och energi i det du gör och med dem du är tillsammans med? Vad är skillnaden som gör skillnad?

  • Många företag och organisationer har som självklar rutin att genomföra medarbetarundersökningar. Det görs om inte varje år, så vartannat. Resultatet av undersökningen ger en nulägesbild av hur till exempel organisationen, mål och styrning, vision och värderingar, ledarskapet, kommunikationen, samarbetet och kulturen fungerar. Visas ett ”bra” resultat kan ledning och chefer klappa sig på axeln. Det braiga resultatet är en bekräftelse på att de gör ett bra jobb. Om resultatet är mindre tillfredsställande ses det som ett underlag för att prioritera nya insatsområden. Cheferna – de som får sämst resultat – blir lite av syndabockar, men har ofta rationella förklaringar till att resultatet blev som det blev. Men vilken nytta gör dessa undersökningar egentligen?

  • Söker vi inte alla ”det goda livet”. Ett liv i lycka, harmoni och kärlek. Ett liv där vi kan vara oss själva med alla våra styrkor och tillkortakommanden. Ett liv där vi är ”bra” i både vår storhet och vår litenhet. Men i sökandet efter ”det goda livet” synes vi emellanåt tappa bort vad det är vi strävar efter. Vi försummar helt enkelt den betydande skillnaden mellan mål och medel. Då går vi i blindo.

  • I föregående artikel resonerade vi kring hur hjärnan påverkar vårt beteende när förändring är på agendan. Hjärnan gillar belöning och skyr obehag. Att hjärnan dessutom likställer osäkerhet med obehag, gör det än mer begripligt att vi kan upplevas förändringsobenägna utan att egentligen vara ovilliga till förändring. Vi är – via amygdala, hjärnans känslostruktur tillika del av reptilhjärnan – helt enkelt programmerade att undvika det som är jobbigt, besvärligt och osäkert till förmån för det som är roligt, känt och ger kortsiktig belöning.

  • När organisationer genomför förändringar aktualiseras ofta fenomenet ”motstånd”. Vi kan snabbt identifiera de chefer och medarbetare som synes ovilliga att förändra eller förändras. Vi kallar dem förändringsobenägna. De stoppar käppar i hjulen, kritiserar och är helt enkelt svårhanterliga. Men frågan är hur vi förstår själva fenomenet ”förändringsobenägen” – är det något vissa personer bara ”är” eller är det ett helt mänskligt drag som finns hos oss alla?

  • Under senare tid har ”entreprenörskap” varit ett omskrivet tema med återkommande frågor som: Vad är nyckeln? Hur blir en entreprenör en entreprenör? Är det kreativitet, uppfinningsrikedom eller innovationsförmåga? Är det en medfödd egenskap få förunnad eller en förmåga vi alla kan utveckla? Vad behöver vi fokusera på för att stimulera entreprenörskap i företag, organisationer och samhälle?

  • På 90-talet var koncept som knowledge management och intellektuella kapitalet i ropet. Det följdes av kompetens management samtidigt som organisatoriskt lärande och lärande organisation fick en återfödelse. Aktuellt nu är talent management. Nya koncept dyker upp hela tiden; de kommer och går. Är det kejsarens nya kläder? Något nytt och märkvärdigt som i själva verket inte är annat än nya benämningar på gamla fenomen?
    Oavsett vilket så är medarbetarna företagets viktigaste tillgång. Men inte medarbetarna per se. Det är medarbetarnas förmåga att åstadkomma (mer)värde, bidra till verksamhetens utveckling och kreera innovativa erbjudanden till nytta för kunden som utgör tillgången. Det är förmågan – kompetensen, motivationen, talangen – som gör skillnaden.

  • Jag lyssnade nyligen på Julian Treasures TED Talk, ”How to speak so that people want to listen”. Det är ett tema som definitivt är värt att lyfta. Vi vill väl alla att andra ska vilja lyssna på det vi har att säga. Vi vill väl alla nå varandra i kommunikationen och försäkra oss om att våra budskap går in. Då gäller det att vara medveten både om vad vi säger och hur vi säger det. Lika viktigt är det att förstå vad som inte går hem; kommunikativa ovanor som gör att folk slår dövörat till.

  • Ett gott självledarskap bygger på förståelse för oss själva. För att förstå oss själva behöver vi förstå vårt eget känsloliv. Vi blir alltså klokare som människor om vi förstår hur våra känslor fungerar - det handlar om emotionell självförståelse. Med en större emotionell självförståelse utvecklas vår emotionella intelligens (EQ) som i sin tur gör oss till bättre medmänniskor och ledare.
    Och hur kan vi då utveckla vår emotionella självförståelse? Testa strategin – artig och kall med korten nära kroppen.

  • Hur blir jag en bra chef? Jag fick frågan och en massa tankar dök upp. Insåg att jag behövde sortera. Jag började med att tänka utifrån att vara en god ledare. Det satte fokus på det relationella (istället för chef som formell position). En ledare är endast en ledare om det finns någon som vill följa.

  • Som barn lekte jag med mina kompisar. Vi var ute, cyklade, byggde kojor, letade efter vackra porslinsbitar på åkern. I tonåren pratade vi. Jag minns särskilt de timslånga telefonsamtalen efter skolans slut, innan det var dags för träning. Mobiltelefoner, datorer, iPads eller appar fanns inte. Idag kan jag stilla undra hur vi klarade oss utan uppkoppling. Vanans makt är stor. Om jag mot förmodan skulle glömma mobiltelefonen när jag åker till jobbet skulle jag bildligt sett känna mig naken. Något skulle fattas mig.