Från backpacker till social entreprenör

Björn Söderberg har alltid var en drivande och entusiastisk person. När han var sexton år startade han tillsammans med sin flickvän IT-företaget Dynamic Media. Efter gymnasiet kändes Växjö litet och Björn som ville se mer av världen reste till Nepal. I huvudstaden Kathmandu fick han både jobb som engelskalärare och plats i en liten lägenhet, som han delade med tolv föräldralösa tonåringar.

Att lära nepalesiska ungdomar engelska och diskutera stort och smått med dem var oerhört givande och Björn trivdes bra.  Däremot hade han svårt att acceptera andra sidor av livet i slumområdet. När han tittade ut genom fönstret på kvällen såg han gatubarn som tände eldar för att värma sig vid. Varje morgon när han cyklade till skolan möttes han av en vidrig stank från Bagmatifloden som fungerade som både soptipp och toalett. Uppvuxen på den svenska landsbygden och van med källsortering var det en chock att upptäcka att det inte fanns några soptunnor, och att människor bara slängde sina sopor överallt. Det var äckligt att vada i sopor, och Björn blev dessutom sjuk.

- Jag kände att om jag skulle kunna stanna i Nepal, kunde jag inte bara stillatigande se allt elände. Jag började diskutera med mina två bästa nepalesiska vänner vad vi skulle kunna göra, berättar Björn.

”Skit i pappersarbetet och skaffa kunder istället”

Ursprungsidén om att sätta upp soptunnor blev inte av, utan trion inriktade sig istället på återvinning. På Internet läste de om hur man gör papper och experimenterade hemma med myggnät och en mixer. Den första november kom Björn på vad de skulle producera – julkort. Han började ringa till svenska företag och hade snart beställningar på 3 000 julkort. Merparten av dessa var beställda av företaget Xdin som senare kom att finansiera en skola för gatubarn och som drivs av Björn två ursprungliga kompanjoner, men det är en annan historia...

Med orderblocket fullt och en dryg månad kvar till jul var det dags att skrida till verket och producera papper på riktigt.

- Då var det tur att jag befann mig i Nepal och inte i Sverige. Istället för ett hopplöst ”det går inte” sa mina vänner ”okej, hur ska vi göra”. Just den inställningen är en av anledningarna till att jag har stannat kvar. I Nepal finns en otrolig drivkraft och människor vill göra saker. Det finns ingen grå vardag utan det händer saker hela tiden.

Det fanns ingen tid för byråkrati och pappersarbete utan Björn och hans kompanjoner satte i en rasande takt igång att leta personal, låna maskiner och påbörja produktionen av julkorten. Senare än utlovat, men i tid innan jul, kom korten till Sverige och Björn kunde andas ut, nöjd med att projektet var i hamn.

- Jag hade inte tänkt att jag skulle driva företag, utan min tanke var att hjälpa till att starta något. Men när jag kom till fabriken dagen efter vi levererat de första julkorten satt personalen och väntade på mig och frågade ”what are we producing today?”.  Då insåg jag att de trodde att den här svensken hade en organisation och en plan att arbeta efter.  Helt oigenomtänkt svarade jag ”anteckningsböcker” och förstod samtidigt att min roll var företagsledarens.

Företagande – inte bistånd

Redan från första början var Björns avsikt att starta ett lönsamt företag med riktiga jobb. Hans förebild är nobelpristagaren Muhammed Yunus som med sin ”Banker to the poor” och mikrokrediter förändrar fattigas liv i Bangladesh.

- I ren desperation var vi tvungna att starta det här företaget och jag hade aldrig hört talas om CSR (Corporate Social Responsibility, red anm). Men sen blev en tjej sjuk och vi skaffade sjukförsäkring, en annan gravid och då blev det mammaledighet. Förmåner dök upp efterhand då det blev aktuellt. Men så insåg jag att det var det vi tjänade pengar på. De anställda fick lära sig läsa och skriva, vilket är en mänsklig rättighet som kostade oss hundra kronor i månaden. Ett halvår senare hade merparten av alla missförstånd mellan personalen försvunnit, eftersom vi nu kunde kommunicera bättre med varandra. Det blev en enorm effektivisering av produktionen – och alla parter tjänade på det.

Björn är kritisk till företag som vill göra gott och skänker pengar. Det är ett välvilligt första steg, men ska inte liknas vid socialt ansvarstagande. Risken är överhängande att biståndet försvinner den dagen då verksamheten börjar gå med förlust eller byter VD. Om man istället kan baka in det sociala ansvarstänket i kärnverksamheten blir det en lönsamhetsfaktor som under lång tid bidrar till utveckling.

- När jag kom till Sverige hörde jag om CSR som ofta mynnar ut i power point-presentationer istället för praktiskt arbete. Framförallt tror jag att folk inte inser vad de kan göra – och hur enkelt det kan vara. Det får inte vara bara goda tankar. Viktigast för implementering är att se lönsamhet – då kan det gå fort och då finns det kvar på längre sikt.
Och visst finns det ett stort intresse för de här frågorna bland svenska företagsledare.

När Björn är i Sverige reser han runt som en mycket uppskattad föreläsare om socialt ansvarstänkande. Många vill göra gott, men saknar handfasta exempel på hur man kan gå tillväga. I flera fall fungerar Björn som konsult och idéspruta till att sätta igång processer.

Appar och socialt ansvar

Efter en tid i Nepal förverkligade Björn en annan företagsidé som bygger vidare på det han sysslat med hemma i Växjö: datorer och Internet. WebSearch utvecklar webblösningar, appar och mjukvaror till svenska företag. Målsättningen är att skapa såväl lönsamhet som hållbar utveckling och social förändring. Björn menar att dessa tre delar inte kan uppnås separat, utan är beroende av varandra och därför arbetar WebSearch med socialt ansvarstagande.

Bland annat försöker man motverka ett av Nepals största problem, så kallad brain drain: unga, driftiga människor som inte ser någon framtid i hemlandet åker utomlands istället för att stanna kvar och arbeta för förändring. Inom WebSearch har Björn utvecklat ett stipendieprogram för talangfulla personer, som är smarta och driftiga – men som inte har råd att gå på universitetet. Stipendiaterna får sin utbildning betald mot att de jobbar motsvarande tid i företaget. För dessa personer öppnar universitetsstudierna dörrar till ett nytt liv.

När de börjar tjäna pengar köper de inte en flygbiljett till USA och försvinner för gott, utan skickar pengar hem till sin fattiga by. Där är pengarna värda mycket mer, syskonen får gå i skola och föräldrarna kan bygga om huset. Den utbildade IT-konsulten tjänar troligen tio gånger mer än sina föräldrar och kan göra en enorm nytta för hela samhället.

- De pengar vi spenderar på fyra års utbildning tjänar vi igen på ett halvår när personerna jobbar och vi kan sälja deras kompetens till svenska företag, säger Björn Söderberg.

Storskalig industriell produktion

Så småningom kände Björn och hans kollegor i Watabaran att det var svårt att vidareutveckla företaget. Det var svårt att få den hantverksmässiga pappersproduktionen lönsam. Därför tog Björn ett steg tillbaka till grundidén. Vad kunde göras för att förbättra sophanteringen, som tillsammans med skogsavverkning är Nepals största miljöproblem?

Watabaran Bio-Fuel är en kombinerad lösning på dessa två problem. Företaget samlar in skräp och sågspån som omvandlas till miljövänligt bränsle i form av briketter. Briketterna säljs till hotell, restauranger och industrier och används till uppvärmning och matlagning. På så sätt minskar efterfrågan på träd som måste avverkas.

”Den som inte misslyckats har inte heller försökt”

I dag har Björns företag ungefär 55 anställda. När han ser tillbaka på tiden i Nepal menar Björn att han varit oerhört naiv, och att hans godtrohet ofta fått negativa konsekvenser. Flera gånger har han tvingats avskeda personal som stulit och det är med sorg i rösten han berättar hur två av hans närmaste medarbetare bedrog honom under flera års tid. Kulturella skillnader och missförstånd har lett till att beslut har ändrats efterhand.

- Jag trodde från början att om jag ger alla en chans så kommer också alla att ta den. Men så fungerar det inte. I dag är det upp till var och en att bevisa att man förtjänar en chans. Vi har infört provanställning och om man inte presterar så får en annan person chansen. Å andra sidan har den som verkligen vill stora möjligheter att avancera inom företagen.

Hitta sin egen motivation

För att inte bryta ihop när det känns tungt gäller det enligt Björn att skapa sin egen motivation.

- Då något gått snett måste man tänka att jag gjorde så gott jag kunde. Att vårt arbete är meningsfullt, även om det blir fel då och då.

Men vad är det som driver Björn till att stanna kvar i Nepal istället för att åka hem till väst och göra karriär?

- Det är spännande att faktiskt göra skillnad och sen gillar jag verkligen utmaningar. När jag ställs inför ett problem som jag inte har en aning om hur jag ska fixa. Då är det spännande och jag tänder till.

I dag driver Björn företagen tillsammans med sin nepalesiska fru. Tiden han tillbringar i Sverige blir allt kortare och numer är Nepal hemma för Björn. Som den gränslöse entreprenör han är, har Björn nya idéer som väntar på att förverkligas. Målsättningen är inte att bli större, men att göra mer nytta med befintliga resurser.

- Det finns en utbredd uppfattning om en motsättning mellan att ta samhällsmässigt ansvar och samtidigt tjäna pengar på det, men det stämmer inte. Se till exempel på att vi bekostar utbildning för våra anställda – det är det mest lönsamma vi gjort, säger Björn entusiastiskt.

Foto: Ivica Prgomet, Björn Söderberg

Om författaren

Maria Otterling

Frilansjournalist

Maria Otterling är frilansjournalist och reporter på Motivation.se. Hon skriver om ledarskap, företagande, vetenskap och hälsa på webben, i tidningar och böcker. Allra helst tycker hon om att intervjua spännande och inspirerande människor för att vidareberätta deras historia.

Kontakt: maria@motivation.se