Jag besökte en blivande kund för ett tag sedan. Vi var rörande överens om att det pratas alldeles för mycket om stress. Alla är ju stressade nuförtiden och allt verkar vara stress. Lyssna på dig själv! Hur ofta nämner du att du är stressad, att vissa uppgifter stressar dig eller att den ena eller den andra personen sprider stress omkring sig?

Även om det är sant det vi säger, hur klokt är det att hålla dessa spår vid liv i nervsystemet? Precis som färgen i tatueringar lämnar spår i kroppens rengöringssystem, lämnar våra tankar spår i vårt nervsystem.

Tankens kraft

Det har länge spekulerats om tankens kraft. ”Du blir vad du tänker” kan kännas som en ganska sliten klyscha. Men tänk om den faktiskt är sann? Tänk om vi upplever mer stress för att vi så ofta tänker på stress? Men å andra sidan – det är väldigt svårt att tänka sig lugn! Att mitt i stressen hurtigt säga och tänka ”jag är lugn, jag är lugn, jag är lugn…” funkar inte så bra. Tro mig, jag har provat. Många gånger. Det känns mest som att jag försöker lura mig själv och resultatet blir frustration när det inte funkar.

Men det går att söka upp och ge näring åt de spår som ett lugn vid ett tidigare tillfälle lämnat i hjärnan. Det är nästan magiskt men förmodligen ganska trivialt och möjligt att förklara kemiskt-biologiskt-neurologiskt. Att, istället för att tänka ”jag är lugn” när man känner sig allt annat än lugn, väcka ett minne till liv då man verkligen var lugn, är den stora skillnaden.

Att tänka på den där gången då lugnet spred sig så skönt i kroppen, återuppleva stunden i fantasin, leva sig in i situationen med alla sina sinnen, se bilden framför sig; miljön, kläderna, färgerna, temperaturen, dofterna, andra som var där, händelserna som omgav lugnet den gången, etcetera.

Allt detta väcker spåren som redan finns i vårt nervsystem. Det tanken framkallar har ju faktiskt hänt. Det finns nervceller som varit aktiva och som med tankens och fantasins hjälp får liv igen. Det gör det möjligt för lugnet att börja sprida sig på riktigt, i nuet. Till skillnad från att krampaktigt försöka skapa ett lugn i en situation som aldrig förknippats med lugn.

Nervsystemet formbart

Det går naturligtvis att återuppväcka andra spår än lugn, men när vi nu pratar så mycket om stress, vad skulle hända om vi i stället pratade mer om och mindes tillfällen då vi känt ett härligt lugn eller skön tillfredsställelse, hopp, glädje, tacksamhet…? Känslor som nästan står i ett motsatsförhållande till stress.

Det är skönt att luta sig mot vetskapen från vetenskapen att det går att ge näring till spår som redan finns i knoppen. Eftersom vårt nervsystem är formbart så kan vi själva välja vilka vägar och kopplingar som ska få växa och gro. På sikt, med en del träning och uthållighet, kan den goa känslan bli verklig igen. I nuet och faktiskt, trots att det där vi kallat stress och omständigheterna kring den, finns kvar.

Var och en av oss har att ta ansvar för våra liv och våra kroppar. Vilka spår vill du ska finnas i din kropp? En vacker karmosinröd ros på vänster arm kan vara ett val. En rogivande och skimrande tanke utifrån en tidigare upplevelse som påverkar nuet kan vara ett annat.