Får jag vara med fast jag inte äter glass?

Jag såg direkt paralleller mellan min önskan om att sonen skulle bli accepterad av gruppen och många av de personer jag coachar till ett mer lustfyllt förhållande till sund mat.

De flesta som vill sluta dessa eviga måndagsstarter och få en för evigt skön och självklar inställning till sund livsstil tror ofta att de tidigare försöken stupat på grund av brist på tid, fantasi och disciplin. Men när vi börjar gräva lite i vad det är som EGENTLIGEN ligger i vägen för att göra de sunda valen hittar man ofta något helt annat. Nämligen det jag kände idag när vi kom till skolan för första gången: En rädsla att inte få vara med i gruppen.

Det låter ju barnsligt. Möjligen befogat för en sexåring som ska börja skolan, men inget som rör oss vuxna människor på civiliserade arbetsplatser.

Men vi är flockdjur. Vi vill vara ungefär som vår omgivning, hur mycket vi än pratar om egen stil och individuella val. Få vill sticka ut allt för mycket. Så vi äter samma typ av lunch som våra kollegor, samma mackor på frukostmötet, samma kakor till eftermiddagsfikat och samma kakbuffé på konferensen.

Att byta kaffe och macka mot smoothie och nötter kan te sig lika främmande som tanken på att gå till kontorsjobbet i folkdräkt. Det höjer ögonbryn! Och i ett land där de flesta väljer mellan ett antal olika svarta toppar, svarta kostymer och svarta skor varje morgon, så är det inte så svårt att förstå.

Vi är ett genomsnitt av dem vi umgås med, så vill man lyckas med en kostomläggning, så är det inte matsedeln du ska börja med att se över. Det första du bör göra är att omge dig med människor som stöttar och se till att ha en stark självkänsla, som tål höjda ögonbryn.

Och det är faktiskt ofta mycket svårare för en vuxen på en arbetsplats än för en liten 6-åring som ska lära känna 25 nya kompisar och nya fröknar. Det fick jag ett levande bevis på idag, när ungarna bjöds på glass vid första besöket i skolan. Vad hände, tro? Min lilla präktiga unge tackade nej! Inför alla dessa nya människor! Det hade lärarna aldrig varit med om tidigare. Jag blev lite smått chockad själv, ja rent av generad. Men vi hade bestämt att vi skulle gå på café efteråt och prata om alla intryck, så då tyckte han att det blev för mycket med en glass också.

Vet du vad? Inte en unge höjde på ögonbrynen. De lekte glatt med min lilla nej-sägare ändå. En och annan vuxen höjde däremot REJÄLT på sina ögonbryn: ”Det är du som skrivit den där boken om mat för familjer va…? Bra jobbat!”

Där fick jag stå och skaka av mig alla tankar om att ”Nu tänker alla att jag håller honom hårt och att vi är skitpräktiga, på gränsen till outhärdliga. De tror säkert att han aldrig får annat än kokt torsk och kruskakli, stackars unge. Ingen kommer att låta sina barn leka med honom…”

Jag erkänner att jag hade lust att teaterviska: ”Gör som alla andra! TA EN GLASS!” Men rektorn hade just förmanat oss föräldrar: ”Allt du gör åt ditt barn, som barnet själv klarar, är att hindra utveckling.”

Så jag lät ungen göra sitt val. Och tänkte på alla mina klienter som jag uppmanar att trotsa omgivning och normer och stå för sina val.

Även om de inte är som alla andras.

Om författaren

Ulrika Hoffer

Vår expert på kost och mental prestation

Ulrika Hoffer driver företaget Råsmart och är kostrådgivare, livsstilscoach och journalist. Hon föreläser på temat "mat och mental prestation" och coachar högpresterande personer i näringslivet att få tillgång till sin fulla kapacitet och maximal energi genom anpassad kost och livsstil. Ulrika är även författare till boken Råsmart familj, utsedd till Årets bästa hälsobok 2011 av Måltidsakademien. www.rasmart.se

Kontakt: ulrika@motivation.se