Social kompetens – ett missförstått begrepp

Del 1: Myter och missuppfattningar om begreppet social kompetens.

Ledarskap | HR | ARTIKEL | AUG 2015

Social kompetens är en egenskap som ofta efterfrågas i jobbannonser. Men vad innebär det egentligen att vara socialt kompetent? Är det att vara festens medelpunkt och ständigt ha ett bländande vitt leende? Är det att snacka mer, högre och självsäkrare än alla andra? Eller är det någonting helt annat?

Social kompetens är ett begrepp som det har gått inflation i de senaste decennierna. Denna egenskap efterfrågas i snart sagt varenda jobbannons, men få arbetsgivare tar sig tid att definiera för sig själva och andra vad de egentligen menar med begreppet.

Man kan fråga sig hur många högt yrkeskunniga jobbkandidater som har avskräckts från att söka ett jobb för att de inte tycker sig ha den ”sociala kompetens” som annonsen efterfrågar – och hur många rekryterare som tafatt har famlat efter ”socialt kompetenta” kandidater utan att själva veta vad de menar.

I del 1 av den här tudelade artikelserien ska vi därför titta närmare på några av de största missuppfattningarna om begreppet social kompetens.

Innan du använder dig av, eller tolkar, begreppet social kompetens – betänk följande:

1) Att vara social är inte detsamma som att vara socialt kompetent.

Är du alltid festens medelpunkt? Är du så pratglad att TV5:s radarpar Filip & Fredrik skulle framstå som inbundna eremitmunkar i jämförelse? Grattis! Det är fantastiska egenskaper på många sätt – men det är inte social kompetens.

Vissa översociala människor kan faktiskt ha en låg grad av social kompetens, exempelvis genom att de tar för mycket plats och pratar utan att lyssna.

Social kompetens handlar inte om att sätta sig själv i centrum hela tiden, utan snarare om att vrida strålkastarljuset mot sina medmänniskor och få dem att känna sig sedda och hörda.

2) Människor kan inte alltid själva bedöma sin egen grad av social kompetents.

Att luddigt efterfråga ”social kompetens” i exempelvis jobbannonser är inte alltid så klokt, eftersom många människor blandar ihop socialitet och social kompetens (se ovan). Detta kan få konsekvensen att yrkeskunniga personer avstår från att söka tjänsten för att de tror att man måste vara pratglad och utåtriktad för att klara jobbet (vilket ju bara gäller vissa jobb).

Var hellre mer specifik med vilka sociala färdigheter som krävs för just den här tjänsten, vilket förmodligen varierar ganska kraftigt beroende på om du söker en säljare, en sjuksköterska eller en programmerare.

Säljaren behöver vara bra på att påverka andra, sjuksköterskan måste vara empatisk och programmeraren måste kunna ge och ta instruktioner – bara för att nämna några exempel.

3) Introverta och blyga människor kan vara socialt kompetenta.

Varför skulle en introvert person inte kunna samarbeta med andra? Varför skulle en introvert person vara mindre lyhörd än andra (mycket tyder på raka motsatsen)? Att vara introvert medför både för- och nackdelar, också när det gäller den sociala kompetensen. Introverta kan exempelvis vara eftertänksamma, ödmjuka och bra på att lyssna – egenskaper som definitivt platsar under begreppet social kompetens.

Samma sak gäller för blyga människor; de kanske är rädda för andras omdömen ibland, men det betyder inte automatiskt att de är socialt inkompetenta. Blyghet är till exempel nära förknippat med empati, vilket också är en social färdighet.

Innan du stämplar en blyg eller introvert person som ”socialt inkompetent” bör du således ställa dig frågan vilket typ av social färdighet du efterfrågar.

4) Social kompetens är inte alltid den viktigaste egenskapen.

Kravet på social kompetens används ibland som svepskäl för att utestänga människor som är annorlunda. Det bör därför påpekas att social kompetens inte alltid är den viktigaste egenskapen; i många fall är den rena yrkesskickligheten betydligt viktigare.

Ett visst mått av samarbetsförmåga krävs förstås på de flesta arbetsplatser, men kom ihåg att det finns ”kufar” som är otroligt duktiga inom sin nisch – trots (eller tack vare?) att de har svårt att passa in socialt och kanske rent av uppfattas som osociala och udda.

Som Gunvald Larsson säger i Beck-filmen ”Rum 302” om en kvinnlig poliskollega: ”Jag skiter i om hon pluggar telefonkatalogen baklänges eller äter maten i bokstavsordning, så länge hon är en bra snut!”

5) Social kompetens går att lära sig.

Detta är värt att tänka på oavsett om du är arbetsgivare/chef, löntagare eller arbetssökande. Social kompetens är en uppsättning beteenden och färdigheter som i allra högsta grad går att lära sig.

Så, vilka är dessa färdigheter och hur lär man sig dem?

Det ska vi titta närmare på i del 2 som kommer snart. Häng med!

Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap
  • HR

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill