Politiskt ledarskap

När vi närmar oss valdagen i september 2014 kommer väljarna på sin höjd att minnas bråkdelar av Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs förmåga att hålla Sverige undan den europeiska krisen och de senaste årens internationella stormar. De flesta väljare må medge att Reinfeldt klarat många hinder, men med valsedlar i handen i båset är det framtiden som gäller. 

Det är inte så himla långt till nästa val och det börjar snart bli dags att syna partiledarna i sömmarna. På regeringssidan känner vi de flesta rätt väl, även om Annie Lööf är tämligen färsk. Det stora oppositionspartiet Socialdemokraterna har också en ny ledare. Stefan Löfvens politiska agenda är tämligen okänd eftersom han inte behövde skylta med den i detalj under tiden som ordförande i IF Metall. Var hör han hemma i till exempel välfärdsfrågor och ekonomiska frågor? Vad tycker han om skolan? Vad säger han om kultur och medier? Är Stefan Löfven höger eller vänster inom sitt parti?

Annie Lööf har sitt elddop som partiledare just nu. Hennes ledarskap sätts på svåra prov sedan hon släppt fram ett förslag till idéprogram för Centerpartiet som ligger långt från medlemmars och väljares förväntningar. Det var en blunder som hon lär få leva med resten av sin tid i politiken. Månggifte är för evigt stämplat i hennes politiska pass, oavsett om det är rätt eller fel för hennes egen del.Det allra viktigaste för en politisk ledare, särskilt en partiledare, är att vara så i takt med sin rörelse och sin samtid att det inte märks att det är hon eller han som drar loket mot framtiden. Illusionstricket går ut på att få andra att känna att de drar precis lika mycket. Då uppstår inte bara samförstånd utan också utveckling.  

Under hösten hörde jag rätt många allianspolitiker och borgerliga anhängare utan specifik partibok gardera sig inför valet 2014. Rädda för en förlust börjar allt fler tala om att det inte är någon katastrof för Alliansens fyra partier att förlora och lämna Rosenbad hösten 2014. Filmaren Martin Borgs, med moderat förflutet, formulerade det väl när han deltog i Moderaternas seminarium om partiets valstrategi i höstas. Han sa ungefär så här: Om Alliansen måste förlora ett val så kan det få vara valet 2014.

Tre kvällar, tre böcker och tre politiska ledare: De två före detta socialdemokratiska partiledarna Mona Sahlin och Håkan Juholt plus boken om kvinnan som alla väljare tycks drömma om: Margot Wallström. Bengt Ohlsson visar i Margot varför Margot Wallström aldrig blev (ville bli) partiledare. Hon formulerar det själv när hon berättar om sin far och att hon brås på honom: Han var en tävlare, men han löpte aldrig linan ut, han tävlade till en viss nivå, sedan fick det vara nog.

Ska företagsledare lägga sig i den politiska debatten? Frågan väcktes härom veckan i tidningen Financial Times efter att företagsledare i USA och Storbritanien varit ute och kritiserat sina respektive regeringars politik.
Motivation.se ringde upp statsvetaren Stig-Björn Ljunggren för att diskutera relationen mellan näringslivet och den politiska världen.

Familjebakgrunden är inte viktigare för elevers skolresultat i dag än för tjugo år sedan, men däremot blir skillnaderna mellan skolor allt större.

Ibland känns samhällsdebatten tröttsam, särskilt när samma händelseförlopp och argument upprepas från tid till annan och år efter år. Jag tror inte att det är höstens antågande som ger mig sådana känslor. Det är synen av oförstående politiker och byråkrater, som vevas i repris efter repris. Nej, det här ska inte handla om Migrationsverket och utvisningen av barn – vilket vi förvisso borde skriva mer om; varför inte både böcker och pamfletter för att peka på regelnissarnas makt över den politiska dagordningen och ledarskapet?

Klockan 13.00 lördagen den 4 augusti i år var den stillastående bilkön i den franska semestertrafiken 765 kilometer enligt Centre national d´informations routières (CNIR). Situationen var bitvis förfärlig för förare och passagerare i värmen i söder, även om kön är lätt att förutse och återkommer samma helg varje år. 2011 var kön 793 kilometer lång. 2009 var den 866 kilometer.

Snart är det dags - OS 2012 i London. Christer Isaksson blickar tillbaka hundra år och ser hur ett starkt ledarskap gjorde spelen i Stockholm till en succé som skulle komma att påverka idrottens roll i det svenska samhället. "I OS-planeringens spår föddes en bred och stark svensk idrottsrörelse – för både elit och hälsa". Men hur ser vi på framtida spel i Sverige?

Mina huvudintressen politik och fotboll går utmärkt att kombinera därför att fotboll ofta blir politik. Fotboll kan dessutom vara ett politiskt projekt - ibland till och med en politisk vision.

Låt oss anta att det finns uppemot 15 breda politikområden som måste diskuteras och behandlas i Sveriges riksdag varje år. Arbetsmarknad, utrikesfrågor, A-kassa, socialförsäkring, skola ...

Grundskolan har nu 50 år på nacken. Det har inte varit någon lugn resa. En modern skola för alla måste justeras för att vara adekvat i tiden. Förändringar har ibland farit hit och dit, andra har slagit slint och en del har varit direkt felaktiga.

Medborgare och politiker verkar göra likartade bedömningar av det svenska samhället. Båda grupperna är nöjda, och i stort sett lika nöjda med hur svensk demokrati fungerar. Den glädjande positiva inställningen kan dock inte förta intrycket att det också finns problem med missnöje i några grupper och lokalt. Uppgifterna kommer från Medborgarpanelen respektive Politikerpanelen - två vetenskapliga undersökningar vid Statsvetenskapliga Institutionen vid Göteborgs Universitet.