Den politiska visionen lyfter staden och fotbollen

Ett exempel i nutid är Montpellier Hérault Sport Club, MHSC, den sydfranska småklubben som 2012 blev franska ligamästare för första gången. En saga fulländad i maj när MHSC knep ligasegern framför multirika Paris Saint-Germain. I PSG finns pengar, i Montpellier kamratskap, passion och framtid …

Fotbollen och idrotten i det sydfranska departementet Hérault går hand i hand med huvudstaden Montpelliers framväxt, 2012 en av Europas hetaste städer med en idrottskultur och status som snart är större än staden. Framgången baseras på en vision och tydligt politiskt ledarskap: Att lyfta södra Frankrike.

Ett av visionens viktigaste medel har i 30 år varit fotboll.
I början av 1970-talet var fotboll i Hérault, som är en del av regionen Languedoc-Rossillon, på sin höjd något för Montpelliers kvarter och bakgator. Den regionala huvudstaden identifierades snarare med sol, stränder, flickor och i viss mån universitetsstudier.

Bland dem som drömde om fotboll utanför anonymiteten fanns sophanteraren Louis Nicollin och hans kompis den fotbollskunnige Bernard Gasset. Nicollin har beskrivit deras relation: ”Bernard hade öga för fotboll. Jag hade huvudet och han fötterna.” Medan Nicollin fixade pengarna tog Bernard fram spelare. Tillsammans bildade de La Paillade SC Littoral (Gula kusten), som debuterade i nationella seriesystemets division 3 först 1977.

Samma år blev den unge socialisten Georges Frêche borgmästare i Montpellier och därmed förändrades förutsättningarna – totalt och för mycket lång tid. Frêche, kallad Grand, borgmästare i Montpellier i 25 år och ordförande i regionen, var en expansiv och dominerande politiker med målet att förändra bilden av Montpellier och Sydfrankrike genom långsiktiga satsningar. Att få Montpellier att lysa i Frankrike, Europa och världen var inte enkelt i positionen mellan Rivieran och Barcelona. Smarte George Frêche såg till att modernisera staden, satsa på spektakulära projekt och använda idrotten för att kommunicera med medborgarna enligt mottot: om det går bra för idrotten går det bra för fransmännen i söder. 

Det gick snabbt för MHSC. Upp i högsta divisionen redan säsongen 1981-82, men debutåret blev en mardröm och retur till D2 direkt. Under 1980-talet byggdes relationen mellan klubben, George Frêche, politiken, bygden och folket, vilket resulterade i ett omfattande ekonomiskt stöd från politiska institutioner 1989 mot att klubbnamnet ändrades till Montpellier Hérault Sport Club. Både staden och departementet skulle synas i klubbnamnet. MHSC skulle bli hela Héraults lag.

Under de åren hade laget några mycket talangfulla och minnesvärda spelare, till exempel Laurent Blanc, Frankrikes nuvarande förbundskapten, och en ung Eric Cantona. Men de riktigt stora framgångarna skulle komma långt senare - femte plats i ligan 2010-2011, ligamästare 2011-2012. Det visar att elitsatsningar utan stora kapitaltillskott tar tid och att arbetet handlar om uthållighet och tydliga mål. Louis Nicollin, numera global sophanterare och större än någonsin, äger fortfarande klubben. Georges Frêche är borta sedan 2010, han fick aldrig uppleva ligasegern och alla respektfulla blickar.

Däremot hann han uppleva Montpellier i full blom. Montpellier är i dag Frankrikes främsta idrottsstad och en idrottsstad i världsklass, vid sidan av MHSC lever ett av världens främsta handbollslag och ett rugbylag i toppen. Efter 30 års enveten satsning har staden kapacitet att vinna franska mästerskapen och representera Frankrike i Europacupspel i tre av världens största idrotter. Dessutom är Montpelliers kvinnliga basketlag i topp liksom det kvinnliga fotbollslaget. Med ett vattenpololag i världsklass har Montpellier sex lag med ambition och kapacitet att bli franska mästare – om det vill sig väl under ett och samma år.

Toppidrott är vardag i Montpellier, liksom massornas motionsidrott, den andra sidan av satsningen. Staden Montpellier står inte ensam bakom framgången, den bottnar i samarbete mellan staden och omgivande mindre kommuner inom Hérault. Enligt en uppgift i lokaltidningen Midi Libre 9 april i år avsätter departementets politiska ledning årligen 12 miljoner euro – drygt 100 miljoner kronor - till 22 elitklubbar.

Idrottssatsningen och massiva infrastrukturprojekt – bostäder och vägar lika ofta som arenor för fotboll, rugby och simning – har förändrat bilden av Montpellier och södra Frankrike vid sidan om Rivieran. Befolkningsutvecklingen har varit enorm och är den kraftigaste i Frankrike. Av 420 000 boende i Stor-Montpellier 1 januari i år var hälften yngre än 34 år. Montpellier ska vara ungdomlig, dynamisk och välkomnande. Det drar hela regionen, varje liten kommun och all idrott nytta av.

Politiker och forskare talar om en intelligent strategi bestående av politik, skattemedel för idrottens elit- och motionssatsning, samarbete över kommungränser och kraftfull marknadsföring av Montpellier. Det förvånar föga att franska och europeiska städer och regioner som behöver växa och locka människor sneglar på denna modell och Montpellier.

Visst är pågående EM i fotboll intressant. Lika spännande blir att se om MHSC kan försvara sin ligatitel kommande säsong 2012-13 eller om laget tvingas vika för kapitalets PSG.

Är det drömmarna och visionerna eller verkligheten som regerar inom fotbollen?

Om författaren

Christer Isaksson

Krönikör

Christer Isaksson är journalist och författare med politik, politiskt ledarskap, utbildning och samhällsutveckling som specialitet. Han har medverkat i de flesta större medier som medarbetare eller med återkommande analyser och kommentarer. Christer har skrivet ett 15-tal böcker och medverkat i lika många som redaktör och skribent. 2010 kom boken Den nya vänstern och våren 2011 var han redaktör för boken Kommunaliseringen av skolan. Inför 2012 skriver han en bok om de olympiska spelen i Stockholm 1912.