Mañanamentalitet vs. kontrollbehov

Helt plötsligt hade 99 % av alla människor som jag behövde få tag på just den veckan aktiverat sitt autosvar på mejlen och stängt av sina mobiltelefoner. ”Tillbaka igen den 6 augusti”. Jaha?

Surdegarna växte på skrivbordet i takt med att jag själv såväl fysiskt som psykiskt, om än två delar i osynk med varandra, gled över till semesterrelaterade aktiviteter på dagarna. Solbad istället för disciplinerat arbetande som hade gjort den mest rabiata vän av ordning avundsjuk. Allt var i sin ordning tyckte jag. Saker och ting fick lösa sig till hösten. Nu var det salta bad, mojitos, pyssel i trädgården och diverse semesterresor som gällde.

Två dagar in på semestern: Frustrationen växte. Jag skulle vara ledig, men allt jag tänkte på var jobb som inte var gjort. Mejl som inte hunnit skickats. Budget som inte hunnit stämmas av. Mitt under rosévinslunch med vännerna i gassande solsken började jag glida bort i tanken att ”FAN! Är jag sen med bokföringen till revisorn?”. Jag som behandlar min bokföring som en nyfödd, kunglig baby annars. Hade jag tappat det fullständigt nu? Eller så började jag grubbla över om jag verkligen inte borde ta och bryta semestern med en arbetsdag mitt i juli, så jag kunde få iväg ett antal mejl som låg och gnagde och uppenbarligen inte kunde vänta till efter sommar och semester enligt mig själv.

Ett tag började jag överväga att jobba undan precis allt som jag överhuvudtaget tänkt mig uträtta under 2012. Sen, SEN, kunde jag vara ledig och släppa jobbet till 100 %.  Därefter kom jag kom till insikt: Det är förmodligen likadant för precis alla andra också! Under sommaren går Sverige ner i varv på arbetsfronten och det är totalt onödigt att jag jagar mig själv till kontoret för att skicka några mer eller mindre innehållslösa mejl mitt under en högsommardag i juli för att kväsa arbetsnarkomanen inom mig. Ingen förväntar sig att få en förfrågan om mötesbokning eller en brådskande frågeställning i mitten av juli. Människor är på semester. Mañanamentaliteten har nått Norden och det gäller även inställningen till arbete under snart sett hela juni, juli och augusti.

Jag bestämde mig helt sonika för att förlika mig med tanken på att saker och ting får vänta. Dels för min egen del. Dels för andra. Det kan låta som det simplaste av beslut, men då jag normalt sett blir hispig om jag inte har möjlighet att besvara mejl inom fem minuter var detta en form av tvångsstrategi för mig själv.

Tid för reflektion och tid för att ladda batterierna och utvärdera situationer du befinner dig i och vilken riktning du ska åt görs alldeles för sällan. Sommaren är en bra tid för detta. Gärna i samband med att du ligger i hängmattan, drar in doften av en nytänd grill och funderar över hur du ska spendera din helt planlösa morgondag. Vad är bra? Vad är dåligt? Vad vill jag? Hur ska jag ta mig dit?

En sak är säker i alla fall. Hösten 2012 ska bli fantastisk. 

Om författaren

Pauline Eriksson

Krönikör

Pauline Eriksson är frilansjournalist, föreläsare och författare och debuterade i höstas med boken “Ta steget till eget”, en handbok som riktar sig mot unga entreprenörer. Hon har startat och drivit flera egna företag, har en Kvalificerad Yrkesutbildning i ledarskap samt universitetsstudier i journalistik, psykologi och medie- och kommunikationsvetenskap. Pauline skriver om ungt entreprenörskap och ledarskap, sociala medier, personliga varumärken, motivation och karriär.