Är du ledare nog att ge näring åt det som gror?

BLOGG | DEC 2014

Gästbloggare Alexandra Thomas, organisationskonsult och regionchef på Move Management: "Jag har lovat mig själv att inte läsa för mycket Sylvia Plath och Virginia Woolf den här julen men har svårt att låta bli. Få har så väl uttryckt kvinnans uppdämda ilska som Plath i Glaskupan eller som Virginia Woolf i analysen av Charlotte Brontës Svindlande höjder..."

Text av Alexandra Thomas

Jag har lovat mig själv att inte läsa för mycket Sylvia Plath och Virginia Woolf den här julen men har svårt att låta bli. Få har så väl uttryckt kvinnans uppdämda ilska som Plath i Glaskupan eller som Virginia Woolf i analysen av Charlotte Brontës Svindlande höjder:

Hennes fantasi förstördes av indignation och vi känner hur den snurrar. Vi kan känna rädslans inflytande på den, precis som vi alltid märker något surt som blir resultatet av förtryck, ett lidande som pyr, begravt under passionen, en hätskhet som drar samman dessa böcker, hur storartade de än är, i en smärtsam krampryckning.

Att kvinnors kreativitet och genialitet ofta står tillbaka är inget nytt. I ledningsgruppen med tolv män och i företag, där de högsta posterna innehas av män och de lägsta av kvinnor, reagerar knappt någon längre. Men tänker vi organisatoriskt pyser det i de lägre leden av icke-tillvaratagen potential. Ilska och bitterhet förstör människans kreativitet och är halva befolkningen bitter kan vi räkna ut konsekvenserna för arbetsliv, innovation och hälsa.

För någon vecka sedan faciliterade jag en ledningsgrupp där kvinnorna i gruppen ville jobba med julfrid. Jag trodde först att de skämtade men, nej, att få en lugn, ostressad jul var det viktigaste de ville åstadkomma just då. Varför? För att hela julen hängde på deras axlar.

Jag hade velat informera om att det inte lönar sig att vara duktig, vare sig i arbetslivet eller familjelivet. Duktig har blivit något fult, något för självuppoffrande förlorare. Samtidigt som man i många organisationer borde fråga sig om den duktiga medarbetaren har något alternativ till att vara just duktig. Finns det förutsättningar för något annat, finns det tillräcklig näringsrik jord för att en knopp ska kunna blomma ut i sin särart?

Jag återgår till Plath, Brontë och Woolf gång på gång. Jag sällar mig till dem för att deras beskrivningar av kvinnors förutsättningar fortfarande är aktuella i såväl arbetslivet som skolkorridoren och sporthallen. Jag känner igen den i min dotters ögon på handbollsmatchen när hon kritiserar sig själv för att hon inte gör mål. Hon blir rädd för att begå misstag och tar tre steg tillbaka. Hon observerar spelet, som om hon inte har rätt att delta. Låser sig och glömmer alla regler, som hon egentligen kan i sömnen. Rädslan för att inte vara tillräcklig frodas och lever och min dotter hade kunnat falla offer för den. Men en förebild träder in, en coach som spelat i landslaget, och som vrålar på bredaste göteborgska: ”Göm dig inte! Visa dig!”

Och min elvaåring får tag i bollen och gör en blixtsnabb vändning. De andra hinner inte reagera, de hamnar bakom och nu är bollen hennes. I åtta långa språng flyger hon fram över spelplanen. Hon vet ju att hon kan. All kapacitet som finns där inne, och som hon visar när hon spelar med sin syster på tomten. All säkerhet och glädje, som bara är hennes, väller fram i stegen och i blicken. De andra är långt efter och hon tvivlar inte längre.

När hon skjuter är det så självklart att hon ska göra mål att spelet liksom finner sig. Allt blir stilla när bollen far genom luften och rättar sig efter hennes arm och hennes skott. Det är hon som sätter reglerna, det är hon som vänder matchen.

Nästa söndag, när de inre kraven blir övermäktiga och självkritiken åter svämmar över, håller coachen min dotters ansikte i sina händer och rullar med motståndet, utan att veta att det är det hon faktiskt gör. Hon tvingar henne att göra give me five, om det så ska ta sju gånger, tills elvaåringen kan säga med stolthet i rösten och från djupet av sig själv: ”Jag är bra.”

Så länge kvinnor finns i sammanhang med stöd kommer de att reparera den självkänsla som behöver läkning. Stöd kommer att göra det svårare för ilska, konkurrens och bitterhet att få fäste. De kommer att springa, lite bättre rustade, över arbetslivets hinder.

Som ledare måste du uppmärksamma kvinnan med trippelexamen som inte tror att hon har någon grund att stå på. Är du ledare nog att lyfta henne? Tillvaratar du hennes kompetens eller låter du dem som skriker högst få skrika? Som chef och ledare har du ett gigantiskt ansvar.

Du får inte fastna i förlegade bilder. Du måste vara närvarande för att höra och se, inte bara var dina medarbetare är utan vad de kan bli.

Hennes prov bestod i att klara hindret utan att se åt vare sig höger eller vänster. Om man stannar för att svära åt dem är man förlorad men också om man stannar för att skratta. Tveka eller fumla och det är ute med dig. Tänk bara på att hoppa, bönföll jag henne, som om jag satsat alla mina pengar på henne, och hon flög som en fågel över hindret. - Virginia Woolf

Så fånga upp dina anställda och låt dem flyga. Få dem att känna, på riktigt, att de är fantastiska och led mot det de har inom sig men ännu inte utvecklat. Låt det som växer och gror på insidan få sprida ut sig. Låt dem se möjligheten, fånga bollen, vända spelet och springa så långt benen bär dem.

Först då kan vi prata innovation. Först då blir arbetslivet spännande på riktigt.  

Läs också Alexandras inlägg Klänningen och skruven

 

Om skribenten

 

Alexandra Thomas är organisationskonsult och regionchef på Move Management. Hon är legitimerad psykolog och blivande specialist i organisationspsykologi. Som engagerad och målinriktad ledarutvecklare får Alexandra individer och grupper att tänka till och utmana sig själva. En vision, som hela företaget delar, är att bidra till en modigare och roligare värld.

Ett pågående vetenskapligt arbete om ledarskap kopplat till kreativitet fyller delvis behovet av att skriva. I ett resande jobb, med tid på kursgårdar och hotell, och i mötet med individer och grupper, har skrivandet blivit ett sätt att bearbeta, skapa fokus och få kreativt utlopp.

 

Alexandra samlar på intryck- tonfall, blickar, beteenden och stämningar- och är uppmärksam på det som händer runt omkring. Ibland blir det en skruv, en annan gång en ofullständig mening, som hamnar i fokus och i ett större sammanhang.

 

Gästskribent

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara blogginlägg
  • Betygsätt

Följ ämne:

Dela:

Andra har också läst

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill