Behövs chefen?

Självledarskap i relation till det formella chef- och ledarskapet.

Ledarskap | ARTIKEL | AUG 2018

Kanske har den traditionella chefen spelat ut sin roll. Kanske är det dags att på riktigt stärka allas ledarskap.

Kanske har den traditionella chefen spelat ut sin roll. Kanske är det dags att på riktigt stärka allas ledarskap.

”Ska vi verkligen prata om ´självledarskap´! Om alla ska ha ett ledarskap vad blir då chefens roll?” Frågan aktualiserades i ett samtal om nya sätt att organisera och leda. Den är både intressant och relevant, inte minst med tanke på diskursen om Framtidens Organisation som accentuerar självledarskap och självorganisering som centrala komponenter. Men istället för att sätta fokus på ”självledarskapets” varande eller icke varande kanske frågan mer speglar behovet av nya mentala modeller. 

"One does not ’manage’ people […] The task is to lead people. And the goal is to make productive the specific strengths and knowledge of every individual."

Peter Drucker

I en tidigare artikel Självledarskapets treenighet, resonerar jag kring innebörden av självledarskapet och hur det kan utvecklas. En kvarstående fråga är hur vi ska förstå självledarskap i relation till ledarskap och chefskapet. Har chefen, den formellt tillsatta ”ledaren”, spelat ut sin roll om alla har ett utvecklat självledarskap? 

Självledarskap i relation till det formella chef- och ledarskapet

Många av oss har djupa mentala tatueringar som säger oss hur saker och ting ska vara. Vi har en bild av hur en organisation ska styras och ledas. Vad chefens respektive medarbetarens roll är. Vem som fattar beslut. Vi har förutfattade meningar och värderingar som styr vår tanke och därmed vårt agerande. Det är inarbetade mönster som formaterat oss över tid. Och även om en yngre generation har andra värderingar och mönster så påverkas även de av dominerande system och strukturer.  

Att forma nya tanke- och beteendemönster tar många gånger utgångspunkt i att se saker utifrån nya perspektiv. Det kräver träning innan ett nytt tankesätt och agerande blir naturligt. Att alla tar ansvar, fattar kloka beslut och gör det utifrån syftet att skapa värde för dem organisationen är till för, anser sannolikt de flesta är både riktigt och eftersträvansvärt. Det är också en naturlig del i utvecklingen av framtidens organisationer där det inte längre fungerar att några få utvalda på toppen av hierarkin kan eller har tid att fatta alla beslut. Idag behöver beslut fattas närmare ”kunden” där verksamhetens bedrivs. Vi behöver bli bättre på att nyttja den mångfald som finns i form av erfarenheter, kompetenser och förmågor hos alla individer. Vi behöver ett ökat samskapande internt i organisationen såväl som externt med partners och kunder. 

Ledningen och ledarna får i detta en annan roll som handlar om att sätta riktning och ramar, samt säkerställa att systemet som helhet fungerar. De behöver skapa förutsättningar för individer och team att göra ett bra jobb tillsammans. Tillförsäkra att det finns en infrastruktur som underlättar det som ska göras på ett effektivt och vardagsinnovativt sätt. Ledare behöver också coacha och stödja individer och team så att de själva hanterar problem, utmaningar och utvecklingsbehov som uppstår. Ledare behöver ha modet att släppa kontrollen och ha tillit till att andra kan och vill… när de kan och vill. 

Är då ”ledaren” någon annan än ”chefen”? Både ja och nej. En del av den traditionella chefens roll är att fatta beslut, administrera, förvalta, planera, kontrollera och följa upp, medan ledarskapet mer handlar om att inkludera, engagera och bidra till andras framgång och tillväxt (se vidare Management ≠ Ledarskap). En tänkbar utveckling är att delar av chefskapet blir individen och teamens ansvar, medan andra delar förlorar sitt syfte. Däremot finns det ett fortsatt stort behov av ledarskap. 

Chefskapet är dock en stark och etablerad roll i sättet att styra och organisera verksamheter. Ett sätt som har sin grund i den tayloristiska modellen som präglas av mångåriga strategiska planer,arbetsfördelning och specialisering med avgränsade ansvarsområden. Men i en kontext av tilltagande komplexitet och förändringstakt behöver vi mycket mer av partnerskap mellan enheter, avdelningar och organisationer. Vi behöver på riktigt anamma vårt nutida relations- och nätverkssamhälle och komma bort från silotänkandet och rangsystemet. Vi behöver skapa mycket mer av ”vi”, ”oss” och ”vårt”, snarare än mitt och ditt, vi och dem. 

Behövs chefen?

En väg för att underlätta framväxten av nya perspektiv, och därigenom nya mentala modeller, skulle kunna vara att släppa chefstiteln och börja tala om och agera mer i ledarskapets filosofi. 

  • Självledarskapet handlar då om att vi alla tar ansvar för den roll vi har och det värdeskapande vi kan och förväntas bidra med i systemet och i relation till kollegor, kunder och partners. 
  • Ledarskapet handlar om att säkerställa att alla har förutsättningar att effektivt leverera inom de ramar och i den riktning verksamheten har, samt stödja att var och en kommer till sin rätt och blir sitt bästa jag. Ledarskapet utmanar, uppskattar och bidrar till andras utveckling. 

Detta synes vara vägen för en hållbart framgångsrik organisationen som går bra med människor som mår bra.  

Så… behövs chefen? Behöver vi prata självledarskap? Kanske har den traditionella chefen spelat ut sin roll. Kanske är det dags att på riktigt stärka allas ledarskap. Tänk om vi skulle skapa förutsättningar för var och en att utveckla sitt självledarskap genom att förändra strukturer och utveckla en kultur där vi alla är handlingskraftiga, initiativrika och prövar oss fram. Detta kräver tillit. Det kräver mod. Det torde vara ledarens primära uppgift. 

Ewa Braf

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill