Början på slutet för Berlusconi?

Italiens förre premiärminister har inte gett upp - men är mer pressad än någonsin.

Ledarskap | ARTIKEL | NOV 2013

I 20 år har italiensk inrikespolitik dominerats av en enda man: Silvio Berlusconi. Den kontroversielle högerpopulisten och företagsledaren har styrt Italien som vore det hans privata företag. Trots det lyckas han alltid locka till sig stora väljargrupper, till omvärldens häpnad. Nu börjar dock snaran dras åt kring den allt mer pressade 77-åringen, som sedan 2011 inte längre är premiärminister.

I början av 1990-talet rasade allt inom den italienska partipolitiken. I den stora utredningen och rättsprocessen "Mani pulite" (rena händer) avslöjades att stora delar av landets politiska etablissemang hade ägnat sig åt omfattande korruption. Processen ledde till att hela det italienska partisystemet rasade samman som ett korthus; kristdemokraterna, som hade dominerat landets politik ända sedan andra världskrigets slut, raderades ut från den politiska kartan.

Detsamma gällde socialistpartiet och en rad andra partier. Inför valet 1994 fanns bara två av de etablerade partierna kvar: post-fascistiska MSI och det reformerade kommunistpartiet PDS. För majoriteten av italienarna framstod båda dessa som nästintill otänkbara alternativ.

Alla talar om B.

Det var då han såg sin chans. Företagsledaren och mediemogulen Silvio Berlusconi från Milano, som länge hade umgåtts med den korrupta makteliten - bland annat genom sitt medlemskap i frimurarlogen Propaganda Due - såg det som sin plikt att "rädda" Italien i ett läge då alla var säkra på att ett före detta kommunisparti skulle vinna valet. Tre månader före parlamentsvalet 1994 bildade han det högerpopulistiska partiet Forza Italia, vars namn fritt kan översättas till "Heja Italien".

Berlusconi vann valet och fick i uppdrag att bilda regering. Det blev en kort första sejour som premiärminister - regeringen föll efter bara några månader. Men det som såg ut att bli slutet på mediemogulens politiska karriär var i själva verket bara början.

Italien är ett land som präglas av stor politisk instabilitet - regeringar faller på löpande band, och ytterst få premiärministrar lyckas sitta kvar på sin post under en hel mandatperiod. Silvio Berlusconi kunde därför komma tillbaka - igen, och igen, och igen. Utöver den korta regeringsperioden 1994 har han varit premiärminister 2001-2006 och 2008 till 2011.

Nästa år är det 20 år sedan "Il Cavaliere", riddaren, gav sig in i det politiska spelet. Under dessa två decennier har politiker och media inte talat om annat än "B.", som vänsterpressen föraktfullt benämner Silvio Berlusconi.

Korruption, maffia och sexköp

De flesta, även utanför Italien, vet att Berlusconi är kontroversiell. Men varför? Vad är det som har fått internationella tidningar som The Economist och Financial Times att beskriva Berlusconi som en "pajas" och "clown"? Varför kunde inte Nicholas Sarkozy hålla sig för skratt när han och Angela Merkel fick frågan om de har förtroende för Silvio Berlusconi?

Listan på saker som gör den italienske högerledaren kontroversiell kan göras nästan oändligt lång. Den ursprungliga kritiken handlade främst om hans intressekonflikt - man kan inte vara premiärminister och samtidigt äga en så stor företagskoncern som Fininvest. Berlusconi äger flertalet av landets största privata tv-kanaler samt fotbollsklubben Milan.

"Il Cavaliere" har aldrig dragit sig för att skräddarsy lagar utifrån sina egna intressen, och har anklagats för att styra Italien som om det vore hans eget privata bolag. Till och med när han har hamnat i klammeri med rättvisan, anklagad och dömd för korruption och skattebrott, har han lyckats komma undan genom att ge sig själv juridisk immunitet. Han har också omgivit sig med minst sagt tvivelaktiga personer. Som exempel kan nämnas att Berlusconis högra hand, Marcello Dell'Utri, har dömts till fängelse för samröre med maffiaorganisationen Cosa Nostra.

Berlusconis kvinnosyn är inte heller den bästa. Han har bland annat anklagats - även av sin ex-fru - för att ha köpt sex av minderåriga samt dela ut politiska maktpositioner (bland annat jobbet som jämställdhetsminister) i utbyte mot sexuella tjänster.

Ifrågasatt - av sina egna

Även rent politiskt finns det skäl att betrakta Berlusconis år vid makten som en flopp. Statsskulden har skjutit i höjden, liksom arbetslösheten. Skattetrycket har ökat, trots en frenetisk skattesänkar-retorik.

Sakta men säkert har italienarnas förtroende för den charmige mediemogulen börjat minska. Berlusconis parti, som idag går under namnet Frihetens folk, sitter idag i en bred koalitionsregering med socialdemokratiska Partito democratico, som dock är något större och innehar premiärministerposten.

När Silvio Berlusconi nyligen hotade med att fälla regeringen blev han för första gången ifrågasatt av flera ledande företrädare för hans eget parti. I sista stund bestämde han sig för att ge regeringen fortsatt förtroende - men skadan var redan skedd. Delar av den italienska högern börjar tröttna på sin ledare.

Början på slutet?

Silvio Berlusconi är idag en pressad man. Den italienska senaten har röstat för att utesluta honom ur parlamentet, sedan han i augusti funnits skyldig till skattebedrägeri. Hotet om att fälla regeringen var ett försök att genom politisk utpressning rädda sin juridiska immunitet som senator. Försöket misslyckades. 

Inom kort kommer Silvio Berlusconi att tvingas ta sitt straff som kan bli fängelse, husarrest eller samhällstjänst. Många förutspår att detta blir början på slutet för den kontroversielle högerpopulisten. Andra menar att Berlusconi inte kommer att släppa taget förrän han lämnar jordelivet.

De senaste ryktena i italiensk media säger att "Il Cavaliere" tänker lansera sin dotter Marina som premiärministerkandidat inför nästa val. Dynastin Berlusconi kan således leva vidare. Det är därför troligt att italiensk vänsterpress tvingas skriva om B. ett tag till.

Einar Wiman

Frilansjournalist

  • Följ skribent

Einar Wiman är frilansjournalist och reporter på Motivation.se. Han är utbildad journalist vid Lunds universitet och har en bakgrund som allmänreporter, sportjournalist och Italiensvensk. Fotbollsmässigt föredrar Einar den italienska stilen - filmningar, finlir och primadonnor.

Kontakt: einar@motivation.se

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill