Centerpartiet - ett krisparti

Christer Isaksson: "Centerpartiets moderna problem är olika partiledningars tvära kast i jakten på ny identitet".

Ledarskap | ARTIKEL | SEP 2013

Under våren och sommaren har jag på denna plats försökt analysera situationen för fem av riksdagens åtta partier: Moderaterna, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. I mina ögon kommer dessa partier att klara riksdagsvalet 2014 utan större problem. Under kommande höstmånader kommer jag att stanna vid svensk politiks tre krispartier: Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. För två av de här partierna finns risken att hamna under riksdagsspärren. Trots att krispartierna har taktiskt skickliga och kunniga ledare handlar en del av partiernas kris om ledarskapsproblem.

I vintras hände det att jag blev uppringd av både unga och gamla centerpartister som ville prata om sitt parti. Efter rätt många samtal vet jag att jag inte är ensam om att tycka att Centerpartiet har störst problem i svensk politik och att centerpartisterna har problem både med sig själva och med relationen till väljarna. Många centerpartister känner inte igen sitt parti.

Under de senaste 30 åren har Centerpartiet tappat ett tidigare starkt fäste hos väljarna. Enligt Statistiska Centralbyråns senaste opinionsmätning från maj 2013 har partiet en mycket utsatt position: 4,2 procent. En särskild poäng i Centerpartiets moderna historia är bristen på tillfällig boom och topp över tio procent i opinionen. Den förra partiledaren Maud Olofsson visade kraft genom att placera sig själv och partiet i centrum, men utan att få med sig opinionen eller vända partiets nedgående trend.

Samtliga övriga ”småpartier” har toppat: V växte med Gudrun Schyman, Fp hade en uppgång med Lars Leijonborg, KD levde länge på Alf Svenssons starka ledarskap och Miljöpartiet närmar sig just nu en topp liknande den partiet hade redan i mitten av 1990-talet. Tillfälliga uppgångar i opinionen är bra för självförtroendet. Partierna lyckas visa sin nytta närväljarna tillfälligtvis tar dem till sina hjärtan. 

Inte sedan Thorbjörn Fälldins dagar på 1970-talet har Centerpartiet toppat i opinionen. 

Huvudskälet för Centerpartiets tillbakagång är det förändrade samhället och nya förutsättningar för politiken. Partiets ideologiska bas finns på landsbygden både i verkligheten och i retoriken. Den positionen blir svår och defensiv när den politiska vinden blåser in mot citykärnor och befolkningscentra. Stureplan i Stockholms innerstad är inte Centerpartiets naturliga marker.

Väljarna såg tidigare Centerpartiet som viktigt för balansen mellan land och stad, fattig och rik, småföretagare och storindustri liksom för ökade miljöhänsyn. Centerpartiets stora problem 2013 är att väljarna tillåtits glömma vad centerpartisterna uträttat.

Därför frågan: Behövs Centerpartiet? Till vad behövs Centerpartiet? 

Varje parti måste naturligtvis anpassa sig till nutid och söka nya vägar för framtiden. Det är inte farligt att byta positioner och överge tidigare ståndpunkter – så länge resan styrs av en igenkännbar retorik för både trogna och potentiella väljare. Centerpartiets moderna problem är de olika partiledningarnas tvära kast i jakten på en ny identitet. Centerpartiet har bytt ansikte lite för ofta.

På 1990-talet var Centerpartiet ett borgerligt nej-sägarparti (Öresundsbron och kärnkraften) som gärna samarbetade med Socialdemokraterna. Lennart Daléus ville skapa ett borgerligt miljöparti, medan Maud Olofsson flyttade Centerpartiet höger ut och skapade ett företagarparti, en position som under Annie Lööfs ledning kompletterats med begreppen ungdomlig, frihetlig, liberal och storstadsparti. Plus en massa annat, inte minst tankar ur ett idéprogram som kastades i papperskorgen och skrevs om.

20 år av ideologiska ansiktsbyten och svängningar har tagit hårt på partiets kärna och väljarna. Det handlar om ett ledarskapsproblem: Bilden av Centerpartiet har blivit allt suddigare och otydligare. Olika partiledningar har lyckats skymma Centerpartiets tradition och roll i svensk politik och därmed också partiets betydelse för framtidens Sverige. Problemet för nuvarande partiledaren Annie Lööf är inte desto mindre: Anpassningen till nutid och framtid har inte kommit självklart eller naturligt. Skuggorna medför att trogna partiarbetare liksom potentiella väljare har svårt att känna igen partiet. Centerpartiet vid sidan om, som ett parti utan långsiktig strategi och med hattiga insikter om sin egen och vår framtid.  Vem röstar på ett sådant parti?

Annie Lööf måste prestera ett svar utöver det vardagliga för att rädda sitt parti. Hon började återtåget och stabiliseringen i sitt sommartal i Rosendahls trädgård på Djurgården i Stockholm. Nu är det landsbygden, småföretagen och miljön som gäller. Sannolikt rätt val, frågan är om det räcker och om det är rätt val att än en gång sminka om Centerpartiet.

Centerpartisternas hopp är att partiet brukar göra bra valrörelser. Det krävs om valet 2014 inte ska förändra vårt politiska landskap – och Centerpartiet växla in på ett spår utanför riksdagen.        

Christer Isaksson

Krönikör

  • Följ skribent

Christer Isaksson är journalist och författare med politik, politiskt ledarskap, utbildning och samhällsutveckling som specialitet. Han har medverkat i de flesta större medier som medarbetare eller med återkommande analyser och kommentarer. Christer har skrivit ett 15-tal böcker och medverkat i lika många som redaktör och skribent. 2010 kom boken Den nya vänstern och våren 2011 var han redaktör för boken Kommunaliseringen av skolan. 2012 kom hans bok om de olympiska spelen i Stockholm 1912.

Kontakt: christer.isaksson@motivation.se

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Christer Isaksson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill