Dags för ödesval för alliansen

Vem sitter kvar och vem går - efter valet? Christer Isaksson analyserar.

Ledarskap | ARTIKEL | AUG 2014

I sitt sommartal lät centerledaren Annie Lööf det kommande riksdagsvalet i september bli ett ”ödesval”. Det är lätt att hålla med henne. Här har jag redan beskrivit problem som Socialdemokraterna står inför vid ett förlustval. Men Annie Lööf har rätt, valet i september är precis lika mycket ett ödesval för alliansen – i alla fall för de fyra partiernas nuvarande ledningar och den politik dessa står för.

Folkpartiet verkar redan vara på väg. Efter en tioårsperiod med Jan Björklund blir ingen förvånad om han vid en valförlust packar sin väska och drar mot nya äventyr. Trots en stark ställning i sitt parti blir det långt ifrån lätt för honom att börja om efter förlorad regeringsmakt. Det finns förväntningar om politisk förnyelse och nya ansikten i partiets topp.

Folkpartiet verkar stå sig väl i dessa avseenden. Partiet verkar efter en relativt framgångsrik tid med krav och plikt i centrum – en politisk attityd som personifierats av Jan Björklund – vara på väg mot en tydligare socialliberal hållning. Partiledningen är redan laddad: Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag och Maria Arnholm har kapacitet att ta över. Vid sidan om finns EU-kommissionären Cecilia Malmström.

Efter maktstriden med Mats Odell för ett drygt år sedan har Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund stärkt sitt mandat. I stället för hämnd och utrensning valde Hägglund att vända andra kinden till, ödmjukhet, mobilisering och en satsning på en mer utåtriktad och offensiv roll för sig själv och andra. Inte minst fick förra TV-journalisten Lars Adaktusson en framträdande roll i Europavalet. Detta ledde till ett godkänt resultat i det valet.

Trots denna lyckade strategi är det svårt att tänka sig att Göran Hägglund skulle sitta kvar om alliansen skulle förlora regeringsmakten eller om KD skulle göra ett dåligt valresultat. KD:s kronprinsar och kronprinsessor är än så länge inte lika profilerade som Folkpartiets. Bakom Göran Hägglund finns snarare två linjer som drar åt olika håll: Fortsatt försiktig modernisering á la Hägglund eller återgång till en mer konservativ utveckling, kanske med tydligare religiös anknytning?

Annie Lööf tänkte möjligtvis på sin egen position när hon talade om ödesval i sitt sommartal. Ändå är hon den av alliansens partiledare och alliansideologer som sitter säkrast vid en valförlust. Dels är hon relativt ny, dels kan hon efter decenniers tillbakagång just nu vara i färd med att vända den skuta som går under namnet Centerpartiet. Om partiet blir kvar i riksdagen och om hon till och med kan notera en liten framgång, som i Europavalet, blir hon kvar, dessutom med stärkt mandat.

Men därmed är Centerpartiets problem inte lösta. Centerpartiets väljare kräver en tydligare profil. Är det ett nyliberalt parti? Är centern landsbygdens parti? Går dessa två riktningar att förena i Annie Lööfs ledarskap och vision? Svar väntar. Om det inte håller ihop kan det bli IT-minister Anna-Karin Hatt eller riksdagsgruppens gruppledare Anders W. Jonsson som får formulera svaren i partiledarrollen.

Fredrik Reinfeldt har efter åtta år inte bara en stark ställning i Moderaterna utan i Alliansens samtliga partier. Kristdemokrater, folkpartister och centerpartister är djupt imponerade av Fredrik Reinfeldts sätt att leda regeringen och av förmågan att i åtta år hålla samman fyra partier som i decennier vant sig vid borgerlig splittring. Allt är inte Fredrik Reinfeldts förtjänst. Det handlar om fyra partiers förmåga att hålla sams. Men gemensamma erfarenheter har lett till en vilja att fortsätta samarbetet i alliansen. Detta är dock intet värt vid en valförlust. Det är detta Annie Lööf menar när hon säger ödesval.

Med alliansen faller även Fredrik Reinfeldt. Något annat skulle överraska efter tio år som partiledare och åtta som statsminister. Det är inget tomhänt moderat parti som i så fall går in i en ny roll i opposition, säger självsäkra anhängare. De ser Nya Moderaterna som Sveriges moderna parti, det parti som dominerar den politiska debatten och ett parti som kommer tillbaka i en stärkt roll 2018.

Det finns en rad kompetenta arvtagare: riksdagsgruppens ordförande Anna Kinberg Batra, infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd … Ja, mycket talar för att en kvinna tar över efter Fredrik Reinfeldt. Så blir det nog även om alliansen skulle sitta kvar i Rosenbad efter valet i september. Men i så fall lär det dröja till 2015 eller 2016 innan Fredrik Reinfeldt avgår tillsammans med Jan Björklund och Göran Hägglund.

Christer Isaksson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill