Det finns inga misslyckanden – bara feedback!

Har du makten över din inre röst – eller har den makten över dig?

Projektleda | ARTIKEL | SEP 2016

Det finns inga misslyckanden – bara feedback!

Det finns inga misslyckanden – bara feedback!

Ibland är det svårt att komma över kommentarer och händelser som inträffar. Till exempel om du skulle få en syrlig kommentar om att jobbet som du just avslutat inte gick så bra. Oavsett om du tycker att den som sade det har fel, eller om du kanske tycker att hen har rätt, så ligger det där och gnager. För att kunna hantera sina motgångar måste man ta makten över sin inre röst – och lära sig att det vi kallar ”misslyckanden” istället kan betraktas som användbar feedback.

För en del av oss gnager tråkiga händelser en stund, för att sedan avta. För somliga tar det längre tid innan rösten inom oss slutar att anklaga och nedvärdera. För ytterligare några så poppar det upp som illaluktande vidbrända popcorn då och då. Och ibland så läggs det på hög, som ett bevis på att vi egentligen inte duger. Det har många namn det där: misslyckanden, misstag, eller fiaskon.

Ju mer vi klagar på oss själva desto större är faran att vi slutar ta risker. Att vi för säkerhets skull håller oss inom marginalen. Så att vi inte riskerar att få den där känslan av att inte duga igen. För den gör ju ont, och hjärnan gör allt för att undvika faror och hot. För en del fortsätter det så långt att man alltid skaffar sig hängslen och livrem när något ska göras, eller slutar ta initiativ. Det är minst sagt trist med tanke på att utveckling är ett starkt behov hos de allra flesta, eller egentligen hos alla. Och hur skulle det gå med mänsklighetens utveckling om vi stannade där vi är, och höll oss långt inom vår komfortabla zon?

Mina bästa lärdomar genom livet är utan tvekan när det gått snett och jag valt att ta tillvara på erfarenheten, lärt mig av den, justerat och gjort annorlunda nästa gång. Och självklart har det inte alltid varit lätt. Ibland har det egentligen varit tvärtom.

Andra perspektiv

Det är spännande och intressant att många människor hittar en stark motivation i tidiga stora motgångar. Sådant som mobbing eller en förälders, eller annan nära anhörigs död eller sjukdom kan motivera en del människor till stordåd.

Vi behöver inte tänka länge på stora bedrifter innan den ena kändisens namn efter den andra dyker upp. Det är en hel del personer som omvandlat negativa upplevelser i uppväxten till en positiv drivkraft i stil med ”jag ska minsann visa dem”. Och sedan satsat all sin kraft på att lyckas som musiker, skådespelare, programledare, företagsledare, föreläsare och liknande. Roller och uppgifter där det blir ytterst påtagligt om man når framgång eller inte.

Jag tänker att det många gånger handlar om vår attityd till det som händer oss i livet. Hur ser du på det som händer? Låter du känslorna få full fart? Hur är det med den inre rösten, slätar den över eller spär den på de negativa känslorna ytterligare? Hur blir vårt perspektiv? Letar du efter fler tecken på att ”jag är en misslyckad människa”? Tillåter du dig att se när det faktiskt handlar om olyckliga omständigheter?

Med lite träning kan vi faktiskt välja att tolka om, eller omvärdera en händelse så att den ger oss kraft istället för att sänka oss. Vi kan lära oss att vara snälla och säga att ”det är okej att det inte gick som jag ville”. Att det blir bättre nästa gång. Att jag vet att jag kan och därmed minsann kommer att visa dem som inte tror det.

Barndomsminnen

Det är många som jag pratat med om att känna att man inte duger. En del säger att det känns som att ”jag ska bli avslöjad som en bluff när som helst”, andra visar med hela kroppen att de inte riktigt tror på sig själva. Somliga har svårt att ens ta ordet ”duga” i munnen utan att känslorna riskerar att svämma över. Det sitter djupt.

Och under åren som gått sedan man ursprungligen fick den där oduglighetskänslan har man förmodligen tolkat in både det ena och det andra som bevis på att man inte duger. När människor kommenterat vår insats på ett svårtolkat eller dubbeltydigt sätt så väljer vi tyvärr inte alltid att ruska av oss och låta den inre rösten objektivt analysera det som sagts; istället väljer vi att ”se” hur misslyckat det var och tolka det som ett tecken på hur dåliga vi är. Med ett annat perspektiv så hade vi förmodligen insett att det inte alls handlar om att duga eller inte.

Den inre rösten behöver uppfostras

För att vi ska lyckas med det vi vill så behöver vi en inre röst som stöttar oss, och som hjälper oss att välja väg, eller avgöra hur saker ska tolkas. En snäll och medkännande röst. En sådan röst som du använder mot dina bästa vänner när de har problem eller har hamnat i svåra dilemman.

Testa din inre röst

Ta chansen och gör ett litet test för att stämma av hur din inre röst låter just nu. Tänk på den senaste gången en uppgift inte gick som det var tänkt.

Föreställ dig nu att du är i den situationen. Känn efter hur det känns, vad du ser och vad du tänker. Hur låter din inre röst? Är den observerande och håller sig till fakta? Eller är den kritisk och dömande? Förstorar rösten saker som hänt och börjar ”bråka med dig”? Notera vad du säger till dig själv.

Släpp händelsen, res på dig och ta några varv runt i rummet och skaka på kroppen. Titta nu på det du noterat. Analysera och bestäm dig för vad du vill göra annorlunda nästa gång.

Det är inte ovanligt att det som noteras när jag bett någon att göra den här övningen är långa haranger av mer eller mindre elaka ord. Och det gäller såväl hos män som hos kvinnor. Ibland syns uttalanden som de aldrig skulle drömma om att säga till någon annan.

Känslostarka minnen sitter hårdast

Jag är säker på att du redan vet att du vinner på att ha en snäll och rentav förlåtande inre röst, men vet du varför? När du riktar ditt fokus på hur dåligt det gick och hur dålig din prestation var så blir det minnen som präntas in i din hjärna. Ju mer du låter den inre rösten påtala det negativa desto starkare blir de negativa känslor som du kopplar till händelsen. ”Connected to an emotion it burns in your memory” är ett uttryck som tydligt beskriver det som händer.

Sannolikheten är stor att minnena kommer att störa dig varje gång du i framtiden ska göra något liknande. Risken är att känslorna från situationen fyller dig, och din hjärna svarar med att koppla på sin hotreflex. Det innebär att din energi främst kommer att ägnas åt att hantera detta negativa minne, och den kraft som blir över räcker i bästa fall till några okomplicerade förberedelser inför det som du egentligen skulle göra. Möjligheterna att göra det du tänkt minskar i paritet med styrkan på minnet och krutet i hotreflexen.

Träna på en attityd som hjälper dig

Lär dig se på det som händer utifrån perspektivet att lära. Varje händelse som inträffar har något att lära oss. Det handlar om hur vi väljer att tolka det som händer, för det finns inte en enda sann bild av verkligheten. Våra tidigare erfarenheter, kunskaper och vårt tillstånd påverkar vår uppfattning. Vi har alla varsin bild, och hur just du väljer att tolka eller omvärdera det som händer är upp till dig. Ingen bild är helt sann eller falsk, för vi har varsin tolkning av verkligheten.

En god vän berättade om sitt sätt att använda läro-perspektivet. Ett av hennes barn hade glömt sina nycklar, och det var stor kalabalik på mobilsvaret när hon lyssnade av. Av olika skäl hade hon inte kunnat ha mobilen på, så det hade gått flera timmar sedan det första meddelandet. Min vän insåg förstås att glömda nycklar just idag, av alla dagar, skapade en hel del problem.

Hennes son var väl inskolad i föräldrarnas syn på misstag, så det fanns fler meddelanden att lyssna av. Det andra var en upprymd röst som sa ”Nu har jag löst det mamma, vi gjorde så här… och så här…”.

Det tredje meddelandet är det som säkert alla föräldrar önskar sig. En glad röst som säger ”Hej mamma, jag vet att det är feedback, och nu har jag lärt mig hur jag ska komma ihåg att kolla att nycklarna är med”.

Det finns varken misslyckanden eller misstag, bara feedback. Smaka på uttrycket och säg det om igen: Det finns inga misstag, bara feedback.

Hur skulle det se ut i ditt projekt om du gjorde detta till en levnadsregel? Jag är övertygad om att det skulle påverka förmågan till kreativitet hos dina projektmedlemmar. Vad skulle det betyda om du fick bättre tillgång till allas nytänkande?

Kreativiteten kräver att vi känner tillit och är trygga i situationen. Vi behöver vara helt säkra på att ingen blir uthängd för att vi ska våga testa något nytt. Det går inte alltid enligt planen, och då är det feedback till nästa försök.

Som ledare går du före – vilken feedback har du fått av mindre lyckade försök idag?

Elisabeth Kamél

Elisabeth Kamél

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Projektleda

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill