Framtid och reflektion på årets första Projektnäring

BLOGG | FEB 2013

2013 års första upplaga av Projektnäring var välbesökt, i vanlig ordning. På scenen stod två erfarna projektledare och en framtidsexpert. Två människor som berättade om sina erfarenheter och en som tittade framåt och reflekterade över det som ännu inte ens skett. En rolig och spännande kombination.

Håkan Wänglund, SCA och Per Zachrisson, Ericsson, nominerades båda till utmärkelsen Årets Projektledare 2012.  Ingen av dem kammade hem priset, men har naturligtvis ändå många erfarenheter att dela med sig av kring framgångsrik projektledning.

Wänglund ledde byggandet av världens första träpulverledade mesaugn vid SCA Östrands massabruk i Timrå.  Utmaningarna var många. Han berättar om den kalla vintern 2010, om explosionsrisken och om det enorma saneringsarbetet som krävdes för att få den gamla fabriksmarken fri från kvicksilver innan bygget kunde påbörjas. Men trots tidspress rodde han projektet i hamn och säger själv att: ”Uttrycket ’Vad var det jag sa?’ nog är det uttryck jag avskyr mest av alla”.  Sitt eget ledarskap beskriver han med ord som fokus, glädje och lagarbete.

”Jag var ofta ute på montageplatsen och pratade med alla, ur alla yrketskategorier. Man ska se och synas och alla ska veta vad vi bygger tillsammans och varför det är viktigt”, sa Håkan Wänglund.

Per Zachrisson, civilingenjör från Ericsson, projektledde introduktionen av WCDMA och LTE-systemen på marknaden, det vill säga de basstationer vi idag använder dagligen för att ringa och surfa via våra smartphones. Vi tar dem för givna, men vägen dit var lång. Redan 2007 påbörjades projektet inom Ericsson, som är världsledande på tillverkning av den här tekniken.

En av framgångsfaktorerna Zachrisson nämner är rätt ledarskap i teamen. ”Jag la hellre ner en extra vecka på att hitta rätt teamledare, än att jobba för snabbt med det. Det lönade sig i längden”. Zachrisson berättade också att hans ambition var att skapa positiv energi och jobbade mycket med närvaro ute hos projektmedlemmarna. ”Vi arbetade också mycket med ’cross functional teams’. Att låta människor med olika kompetenser och erfarenheter blandas är en väg att skapa kreativitet och effektivitet i beslut”.

Sist ut för dagen var framtidsföreläsaren Stefan Hyttfors, Årets Talare genombrott 2012. Han blickade mer framåt än bakåt, av naturliga skäl. Men innehållet i hans föreläsning vittnar också tydligt om hur allting hänger ihop – mänsklighetens historia som leder oss in i framtiden.

Med utgångspunkt i projektformatet pratade Hyttfors om den ständiga förändringen och marknadens aktörer som allt mer behöver anpassa sig till den snabba utvecklingen. Företag som Nokia – världsledande på telefoner ena dagen, helt ute den andra. ”Vi ska aldrig definiera framtiden utifrån det vi vet idag. Framtiden är aldrig linjär, den förändras hela tiden”.

Hyttfors menar att ett av problemen med innovationskraften är att den är så svår att få tag i. ”Vi går på konferenser med folk i samma branscher, pratar med likasinnade, tittar på konkurrenter och försöker hitta nya infallsvinklar. Men om vi ska vara ärliga – vi går inte till jobbet för att hitta nya lösningar. Det är ju jobbigt och kräver massa kostsamma anpassningar!”. Och vi skrattar igenkännande.

Hyttfors tar oss också med in i en svindlande framtidsvision med höghastighetstransport genom rör över världen, robot-personal på sjukhusen, 3D-scanningens fantastiska potential och sånt som redan är här – popstjärnor som egentligen är hologram som sjunger låtar skapade av sina egna fans. De som växer upp med det digitala som ett sjätte sinne har heller ingen barriär att överskrida. De är ett med tekniken. Det kräver nya sätt att tänka och nya sätt att se på både arbetsformer och projekt.

”Det är en ny ekonomi på ingång. Vi går mot croud sourcing och affärsmodeller som inte alls byggs på gammalt traditionellt sätt. Den nya generationen ser inte saker som vi gör. För dem är det digitala livet inte separerat från verkligenheten – det är samma liv. Makten och kunskapen ligger allt mer hos kunden och konsumenten. Bara de företag som hinner med anpassningen, klarar sig”.

Och mycket riktigt påpekar Hyttfors att det intressanta ligger i den antropologiska aspekten av teknisk utveckling – hur vi människor anpassar oss. ”När tekniken förändrar vårt beteende… fråga er själva hur era liv skulle se ut utan Google? Varje människa i det här rummet har idag tillgång till mer information än världens mest inflytelserikaste hade för 25 år sen. Reflektera över det…”.

Reflektera är i alla fall något man inte kan undvika att göra efter att ha hört Stefan Hyttfors. När jag lämnar föreläsningen kan inte låta bli att koppla ihop hans ord med en liten önskedröm och fantasi jag haft ett tag – att konstruera en Google Maps-vy över mitt eget liv. Där det går att zooma in och zooma ut, där händelserna bildar kartan och där distansen gör det möjligt att få nya perspektiv på hur saker och ting har hängt ihop under åren. Där bilder, foton, minnen, upplevelser blir ett fysiskt landskap som bara är mitt…

En sån karta vill jag ha. Givetvis skulle den inte säga så mycket om framtiden. Den delen av kartan skulle vara suddig och oläslig.

Eller? Jo. Förhoppningsvis.

Frida Nilsson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara blogginlägg
  • Betygsätt

Följ ämne:

Dela:

Andra har också läst

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill