Fredrik Reinfeldts tre tunga utmaningar

Christer Isaksson: "Att vara duktig under en mandatperiod ger inte fördel under nästa".

Ledarskap | ARTIKEL | APRIL 2013

När vi närmar oss valdagen i september 2014 kommer väljarna på sin höjd att minnas bråkdelar av Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs förmåga att hålla Sverige undan den europeiska krisen och de senaste årens internationella stormar. De flesta väljare må medge att Reinfeldt klarat många hinder, men med valsedlar i handen i båset är det framtiden som gäller. 

Väljarna kommer att döma utifrån vad Fredrik Reinfeldt vill göra i framtiden och vad Alliansregering tror sig klara under mandatperioden 2014-2018. Den sittande statsministerns ord kommer att vägas mot nykomlingen Stefan Löfvens fräschör.

Detta är Fredrik Reinfeldts främsta utmaning.

Han måste på ett trovärdigt sätt lämna den kostym och rollen som god och välansedd förvaltare av demokratin Sverige i Europas utkant kräver, för att ikläda sig något som passar den som slåss för de sina om en gyllene framtid. Han är väl medveten om att han så dags måste kunna visa sig vara både ansvarsfull och uppknäppt. 

Detta är också regeringschefens mest otacksamma lön – att inte få vinna på gamla meriter. Att vara duktig under en mandatperiod ger inte fördel under nästa. Politiken ser till nuet och hämtar sin näring ur det som komma skall, inte av det som varit. Politiska minnen är till för memoarböcker, det är ingenting för dagens verklighet.

Utmaning nummer två handlar om att det är oerhört svårt att vinna tre val i rad för en och samma statminister och regering. I dagens mediesamhälle är det ännu svårare än tidigare. Nu är det inte bara väljarna som tröttnar på en och samma figur och politik. Långt tidigare tenderar medierna att tröttna – och deras påverkan på väljarna är numera enorm. 

Vi får gå tillbaka till Tage Erlanders dagar för att hitta någon som vunnit tre val i rad. Tony Blair gjorde det, men det var med stor möda och till priset av ett sönderfallande labourparti. 1994, 1998 och 2002 vann Socialdemokraterna här hemma. Men det var med två statsministrar – Ingvar Carlsson och Göran Persson. Valet 1998 var dessutom knappast en seger för Socialdemokraterna, däremot för Göran Persson som ryckte åt sig makten på valnatten: ”Vi regerar vidare!”. 

Den tredje utmaningen handlar om att makten är som en tvål. Det är relativt lätt att få ett första grepp om en tvål, men så fort man slinter är det mycket svårt att greppa den igen. Det förskräckliga är att det ofta är händelser utanför egen kontroll som sätter tvålen i rörelse. Vi har sett tvålen slinta ur politikers händer i modern tid, det händer faktiskt med jämna mellanrum.

Carl Bildt kom aldrig tillbaka i rollen som statsminister efter de ekonomiska uppgörelserna om ekonomin 1992 och 1993. Tvålen sköljde långt före valdagen över till Socialdemokraterna.

Göran Persson förlorade tvålen efter tsunamin 2004. Efter denna händelse och hans vankelmodiga hantering var all hans pondus som statsminister borta. Mona Sahlin förlorade kontrollen när hon valde att ta med Vänsterpartiet i det rödgröna konceptet 2008. 

Och Fredrik Reinfeldt?

Det var som om tvålen gled honom ur händerna med Anders Borgs allt för ljusa bild av verkligheten hösten 2012. Han hade nog med Fredrik Reinfeldts goda minne tänkt sig att reparera skadan senare, men det fungerade inte. När andra gav en annan bild än regeringen av ekonomin fick Anders Borg krypa till korset, nu är det han som är mest pessimistisk. Bakom alla hans prognoser finns Fredrik Reinfeldt. Vem kan man lita på? 

Fredrik Reinfeldt och Alliansen har tre tunga utmaningar framför sig. Men han ska för den delen inte räknas ut. Fredrik Reinfeldt har kommit tillbaka tidigare. Det bör noteras att Alliansregering delvis bytt strategi. Från valet 2010 fram till hösten 2012 handlade det mesta om förvaltning och att agera försiktigt. Med budgeten hösten 2012 skedde en offensiv omsvängning. Men det är mindre Fredrik Reinfeldts moderater och mer de mindre partierna som driver på. Centerpartiet har utmärkt sig och driver nu på för att få regeringen att framstå som både förvaltare och samhällskritiker, en roll som den socialdemokratiska regeringen lyckades med i decennier. 

Inför valet måste Fredrik Reinfeldts ledarskap gå ut på att släppa fram de tre andra partierna för att ha en chans att vinna. Framgång för Alliansen handlar om att skapa bilden av en politik som på en och samma gång är starkt ansvarstagande vad gäller samhällsekonomin och ger de andra tre regeringspartierna stort utrymme för egna sakfrågor. Det måste vara lönsamt att välja FP, C och KD för borgerliga väljare i mitten. 

Bilden är inte lätt att måla, men den placerar Fredrik Reinfeldt i centrum. Han måste visa sig vara både gentleman och slugger, hygglig kille och hård ledare, statsman och utmanare, taktiker och strateg.

Hans teatererfarenhet från ungdomen lär inte räcka. 2014 är det allvar för Fredrik Reinfeldt.    

Christer Isaksson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill