Ge så får du!

"Kärleken, svaret på den mänskliga tillvarons problem" (Erich Fromm, 1956)

Ledarskap | ARTIKEL | OKT 2018

Ju mer vi ger - desto mer får vi tillbaka.

Ju mer vi ger - desto mer får vi tillbaka.

I en tidigare artikel skrev jag om Mod att ha tillit. Att välja att känna och visa tillit, alternativt välja att inte göra det. Det är det första valet som gör oss modiga. Detta är ett högst aktuellt tema i diskursen kring framtidens organisation vari tillit, trygghet, ansvarstagande, transparens och självorganisering är centrala kvaliteter. Att nå framgång i att på riktigt bygga en organisationskultur som präglas av dessa karaktärsdrag torde förutsätta ett starkt självledarskap med mod och ”rätt” attityd. 

Begreppet ”självledarskap” leder oss lätt till tanken om att just leda sig själv, men självledarskap handlar enkom vare sig om dig eller mig. Självledarskap behöver förstås i sin sociala kontext och handlar om oss– du och jag i relation. När vi flyttar blicken från egot (jag, mig och mitt) till vi, oss och vårt, blir självledarskapet minst sagt en utmaning. Det handlar om ömsesidig påverkan och beroenden. Som Karl Marx skrev: 

Föreställ er människan som människa, och hennes relation till världen som en mänsklig relation. Under sådana förhållanden blir det endast möjligt att byta kärlek mot kärlek, förtroende mot förtroende.

Själva givandet synes vara en nyckel. Erick Fromm ger, i sin bok The art of loving, ett intressant perspektiv och menar att utifrån en materialistiskt horisont innebär givandet att vara rik. Det är inte den som har mycket som är rik, utan den som ger mycket. Vi kan ge bort ett ting och därigenom avstå från något som vi inte längre har kvar själva. Men en genuint generös människa är alltid rik och ger utan känslan av att något offras. 

Ge av dig själv så ger andra

Emellertid, den allra viktigaste formen av givande hör inte hemma i den materialistiska sfären, utan på ett mellanmänskligt plan. Det handlar om att ge av sig själv. Vi ger genom vår glädje, tillit, humor, kunnighet, intresse, sårbarhet, nyfikenhet. Men vi ger inte för att få något tillbaka; vi ger för att det är en tillfredsställelse i sig. Med andra ord, när vi ger tar vi samtidigt emot. Att ge av oss själva berikar även andra och får dem att ge. Känslor smittar. Så när vi ger av oss själva gör vi den andre till både mottagare och givare. Som Fromm skriver, kärlek har förmåga att framkalla kärlek. 

Men det är inte endast i kärlek vi får när vi ger: Föräldern lär av barnet. Skolpedagogen undervisas av eleverna. Föreläsaren stimuleras av sitt auditorium. Kollegan utvecklas med sina kollegor. Coachen växer i samtal med sina coaches. Allt under förutsättning att vi står i genuin och ömsesidig relation till varandra. Att vi vill göra varandra till både givare och mottagare – som i en dans där vi flexibelt byter position och roller. Ibland för du. Ibland för jag.       

Tänk om vi skulle ha mer av detta i livet, på arbetet och i våra relationer. Att ge mer ovillkorligt. Och ju mer vi ger, ju mer får vi tillbaka. Tänk vad vi då skulle kunna åstadkomma tillsammans i organisationen. Tänk vilket värde vi skulle kunna skapa för dem vi är till för, såväl för oss själva. Men det gör sig inte av sig självt. Det börjar i var och en av oss, i både hjärtat och hjärnan. Det bygger på ett självledarskap som har förmågan att hålla egot i schack. Det kräver mod att ta emot och våga ge förbehållningslöst. Det förutsätter en attityd och förhållningssätt som vilar på tron att tillsammans kan vi mer. Tillsammans blir vi alla större. Tillsammans kan vi göra underverk. 

Ewa Braf

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill