Gränslöst arbetsliv ställer nya krav

Flexibilisering och individualisering medför både möjligheter och hälsorisker.

Hälsa | Ledarskap | HR | ARTIKEL | MARS 2018

Globalisering, digitalisering, nya värderingar och prioriteringar leder till att arbetet blir mer gränslöst, på gott och ont.

Globalisering, digitalisering, nya värderingar och prioriteringar leder till att arbetet blir mer gränslöst, på gott och ont.

Hur påverkas den psykosociala arbetsmiljön av att arbetslivet blir allt mer gränslöst? Den frågan har Arbetsmiljöverket ställt sig i två rapporter som nyligen presenterades. Där konstateras att det finns tre stora trender som alla bidrar till att arbetslivet förändras: Flexibilisering, individualisering och byråkratisering. Dessa förändringar skapar nya möjligheter för medarbetarna att styra över sin egen vardag, men innebär samtidigt att gränsen mellan arbete och fritid suddas ut på ett sätt som kan orsaka mycket stress. Det förändrade arbetslivet ställer nya krav på både arbetstagare och arbetsgivare.

Arbetslivet håller på att förändras radikalt. Globalisering, digitalisering, nya värderingar och prioriteringar leder till att arbetet blir mer gränslöst, på gott och ont. Förändringarna skapar nya möjligheter för både medarbetare och organisationer, samtidigt som det också uppstår problem när gränserna suddas ut mellan arbete och privatliv samt mellan individens och kollektivets ansvar.

Hur påverkas den psykosociala arbetsmiljön av dessa förändringar? Den frågan har Arbetsmiljöverket försökt besvara i två nya rapporter som nyligen presenterades. Den ena handlar om det nya sättet att organisera arbete, den andra om gränslöst arbete.

Rapportförfattarna konstaterar att det finns tre starka trender som förändrar arbetslivet: Flexibilisering, individualisering/informalisering, samt byråkratisering.    

Ökad flexibilitet

Flexibilisering innebär en ökad flexibilitet, dels när det gäller arbetstider och anställningsformer, dels när det gäller den fysiska platsen där arbetet utförs. Den nya tekniken ger arbetstagare möjlighet att jobba enligt principen ”frihet under ansvar”. I Sverige har idag 40 procent av de anställda flexibla arbetstider. Detta upplevs ofta som en förmån; friheten innebär att man kan arbeta på tider och platser som passar en själv, vilket åtminstone i teorin gör det lättare att kombinera arbete och privatliv, samt att arbeta när man själv upplever att man är mest effektiv.

Samtidigt finns det en risk att de flexibla arbetstiderna leder till ökad stress och ohälsa. För vissa arbetstagare är friheten svår att hantera, eftersom de känner en press att visa att de inte missbrukar den.

Nanna Gillberg från Gothenburg Research Institute vid Handelshögskolan i Göteborg har skrivit den ena av Arbetsmiljöverkets rapporter. Hon konstaterar att forskningen ger en kluven bild av hur det flexibla arbetet påverkar individen.

– Viss forskning visar att arbetstagare med flexibla villkor är mer tillfreds med sin arbetssituation. Enligt annan forskning är flexibelt arbetsliv förenat med stress och ohälsa, och den visar att gränser mellan arbete och privatliv är viktigt för återhämtningen, säger hon i ett pressmeddelande.    

Minskad möjlighet till återhämtning

Gränserna suddas ut, och många upplever att de ständigt förväntas vara tillgängliga, inte minst med tanke på att den nya tekniken har gjort detta möjligt på ett helt annat sätt än tidigare – det tycks inte längre finnas någon ursäkt för att inte svara i telefon eller läsa sin e-post direkt.

Skyddsvallar i form av fasta arbetstider och begränsad tillgänglighet har försvunnit, vilket i värsta fall innebär att medarbetaren (eller chefen) aldrig är helt fri från arbetet och därför aldrig har möjlighet till återhämtning. Detta blir ett särskilt stort problem för perfektionister och ”arbetsnarkomaner”, som hela tiden bedömer sin egen duglighet i termer av prestation.

Problemet riskerar att förvärras av att kraven på samarbete och kommunikation har ökat, eftersom det anses leda till kreativitet och innovation. Tidsstudier har visat att 45 procent av kontorsanställdas arbetstid ägnas åt spontansamtal, e-post och telefonsamtal. Detta kan leda till att arbetstagare tvingas utföra kärnuppgifterna utanför normal arbetstid, vilket innebär ytterligare stress och risk för ohälsa.

Individualisering och informalisering

Flexibiliseringen av arbetslivet går hand i hand med en annan trend, som rapportförfattarna kallar individualisering och informalisering. Individualisering är en trend som syns i hela samhället, på flera olika sätt. Individen får ett större ansvar för att göra sig anställningsbar, utveckla sin karriär – och samtidigt själv sätta gränser mellan arbete och privatliv. Som individ förväntas man idag älska sitt arbete och se det som en form av självförverkligande. Gör man inte det så riskerar man att bli stämplad som misslyckad, vilket skapar ytterligare stress och prestationsångest.

En trend som hänger samman med individualiseringen är informaliseringen. Den innebär att informella kriterier som personliga egenskaper, inställning, social förmåga och personligt nätverk blir allt viktigare för att individen ska kunna ta sig fram i arbetslivet. Även här kan man se hur gränsen mellan arbetet och det privata suddas ut.

Den tredje trenden, utöver flexibilisering och individualisering/informalisering, är byråkratisering. Ju mer gränslöst arbetslivet blir, desto större blir behovet av att kontrollera att målsättningar om effektivitet och produktivitet verkligen uppnås. Det medför en ökad grad av mätning, granskning och målstyrning, vilket leder till mer administration och riskerar att öka stressen samt minska motivationen bland medarbetarna.

Överblicka balansen

Det gränslösa arbetslivet skapar stora möjligheter för arbetstagare att arbeta under villkor som passar dem själva som individer, samtidigt som det allt tyngre individuella ansvaret riskerar att leda till ökad stress och ohälsa.

För att kunna hantera det nya arbetslivet måste arbetstagare lära sig att själva sätta gränser och att regelbundet diskutera dessa frågor med sin chef. Samtidigt behöver chefer och arbetsgivare bli bättre på att hålla koll på hur mycket medarbetaren arbetar, vidta åtgärder om det finns risk för stress, och se till att det finns en policy och en kontinuerlig dialog om hur det flexibla arbetet hanteras. 

– Arbetsgivare behöver ha överblick över balansen mellan krav och resurser. De ska uppmuntra arbetstagare att rapportera hur de upplever arbetssituationen, genom arbetsplatsträffar och medarbetarsamtal och bjuda in dem till att vara delaktiga i problemlösning. Det är sättet att uppnå ett psykosocialt hållbart arbetsliv, säger Nanna Gillberg i Arbetsmiljöverkets pressmeddelande.

Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Hälsa
  • Ledarskap
  • HR

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill