Jag vågar inte satsa pengar på vem som blir statsminister

Christer Isaksson: "Det politiska ledarskapet i fokus: Hur ska vi kunna bevara och helst bygga ut vår välfärd? Hur ska vi säkra våra barns framtid? Hur ska vi få vår röst att höras i världen?".

Ledarskap | ARTIKEL | JAN 2014

Ingen blir statsminister i Sverige på gamla meriter. Söndagen den 14 september 2014 kommer väljarna att avgöra vem som ska styra Sverige fram till 2018 i första hand utifrån realismen i utmanarnas framtidslöften. Betydligt mindre betydelse har det om regeringen lyckats bra eller mindre bra under perioden 2010-2014. Det är så politiska val måste gå till i en framåtsiktande demokrati.

Det kan tyckas orättvist för somliga och kanske klagar Fredrik Reinfeldt  i ensamhet på sin kammare: Han har lyckats hålla Sverige på rätt köl under en stormig tid - ska belöningen vara att han förlorar makten?

Jämför med Göran Perssons resa under förrförra decenniet: Från den som sanerade svensk ekonomi till den som förnedrades med ett valnederlag 2006. Inte ens Socialdemokraterna, som lyckades behålla makten under 44 år – från 1932 till 1976, vann på sin tid på gamla meriter. De ledde Sverige därför att de under decennier hade förmåga att leva i takt med tiden och förnya politik, budskap, parti och maktapparat. När det inte längre lyckades valde väljarna att pröva andra krafter.

Sedan 1976 skiftar makten i Sverige på ett helt annat sätt än tidigare. Därmed har riskerna ökat för varje enskild politiker liksom kraven på också framgångsrika regeringar. Numera antas åtta år eller två mandatperioder vid makten i Rosenbad vara något av ett maximum. Det är en i grunden sund inställning och tecken på att väljarna vill se brett politiskt samarbete i stället för strid. Fler väljare har helt enkelt insett att en sida omöjligt kan sitta inne med hela sanningen eller allt politiskt handlag.

Framtiden blir den stora utmaningen i valet om åtta månader för sittande statsminister Fredrik Reinfeldt och hans utmanare Stefan Löfven. Ingen av dem vinner på att berätta historier från igår. De kan bara vinna genom precisa och trovärdiga berättelser som hur Sverige ska lotsas framåt under kommande fyra år i allt trängre och ökande internationell konkurrens. Den som har de bästa svaren, den som flest väljare kan tro på, får styra Sverige.

Svaren sätter det politiska ledarskapet i fokus: Hur ska vi kunna bevara och helst bygga ut vår välfärd? Hur ska vi säkra våra barns framtid? Hur ska vi få vår röst att höras i världen?

Nu befinner vi oss i början av ett spännande valår. Vi kan allt tydligare anta att regeringsfrågan och förmågan att leda regeringen och landet kommer att få stor betydelse för många väljare och för deras val av parti. Frågan är vem som ligger bäst till just nu för att leda Sverige. För att försöka svara på frågan kan vi se på några framträdande och kanske avgörande styrkor och svagheter hos de två möjliga kandidaterna Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, och Stefan Löfven, Socialdemokraterna.

Plus för Fredrik Reinfeldt: Ett välkänt ansikte, som under åtta år skapat politisk trovärdighet samtidigt som han byggt om sitt parti från ett ensidigt skattesänkarparti till ett brett parti med statsbärande ambitioner. Han omger sig med några tunga och folkligt förankrade politiker, i första hand finansminister Anders Borg. Tillsammans väcker de respekt.

Minus för Fredrik Reinfeldt: Attityden. Han har redan suttit i åtta år. Orkar han fortsätta? Vill han fortsätta? Tycker han att det är roligt och viktigt att regera? Har han tillräckligt bra idéer? Har han kvar några vitala tankar för att möta arbetslöshet och nya ekonomiska kriser?

Fredrik Reinfeldts utmaning: Att glömma det som varit, visa gott humör, fokusera sin valrörelse på de fyra kommande åren och leverera konkreta svar: Hur vill han förnya Sverige? Hur vill han få Sverige att växa? Vad gör han åt skolan? Hur ska välfärden utvecklas? Vilka trovärdiga program har Alliansen? Han måste också övertyga väljarna om att Alliansens fyra partier orkar hålla ihop ytterligare fyra år.  

Plus för Stefan Löfven: Ett nytt ansikte, som formulerar sig som människor i vardagen. Hans stabila utstrålning och bakgrund kan verka samlande för förändring och motstånd mot Alliansen. Väljarna har glömt Håkan Juholt och Mona Sahlin, nu har en het Stefan Löfven chansen att formulera en egen politik.

Minus för Stefan Löfven: Han är fortfarande okänd för många och hans politik är alltför lik alliansens. Han kommer att få svårt att i grunden markera ett avgörande avstånd till motståndarna. Det kan till och med bli omöjligt om Vänsterpartiet höjer tonen ytterligare och utvecklar sin roll som systemkritiker.

Stefan Löfvens utmaning: Socialdemokraternas valrörelse måste markera ett självständigt politiskt program med tillräckligt politiskt avstånd till Alliansen. Parallellt måste det stora partiet få Vänsterpartiet att inte i första hand rikta kritik mot vårt politiska system utan snarare mot Alliansen. Det blir inte lätt att stoppa ett parti som har medgång och växer. Om strategin misslyckas kommer många väljare att gå till valurnorna med insikten att Socialdemokraternas politik enbart är en variant av Alliansens.

Det finns en slutsats att dra av detta förenklade resonemang, av opinionssiffrorna just nu och av situationen inom Alliansen respektive oppositionen: Läget är jämnt mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Det finns tydliga fördelar på bägge sidor, men också lika tydliga nackdelar. Medan den ene varit med för länge, har den andre varit med för kort tid. Så just nu har ingen av dem övertag på den andre. Det står 0-0 i början av valåret och det lär bli ett mycket jämnt i valet i september.

Just nu är det helgardering som gäller. Jag vågar inte satsa pengar på att en av utmanarna Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven ska vinna valet i september.

Christer Isaksson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill