Kan han svetsa samman landet?

En god förhandlare men ovan som politiker - hur blir Stefan Löfven som statsminister?

Ledarskap | ARTIKEL | OKT 2014

Han är barnhemsbarnet som blev fackpamp, socialdemokratisk partiledare och nu statsminister. Men vem är han egentligen, den där tystlåtne norrlänningen som inte vill använda akut accent? Motivation.se tittar närmare på svetsaren, förhandlaren, ledaren - den nye statsministern Stefan Löfven.

I folkbokföringen heter han Kjell Stefan Löfvén, men accenten över E har försvunnit någonstans på vägen. Kanske kändes den alltför skrikig för en man vars försiktiga eftertänksamhet är så påtaglig att den endast överträffas av avgående statsminister Fredrik Reinfeldts nästan autistiska lugn.

Stefan Löfven tog över socialdemokraterna i ett skede då partiet var i desperat behov av stabilitet och arbetsro. Eskapaderna under Håkan Juholts korta tid på partiledarposten hade mättat äventyrslystnaden för lång tid framöver.

Fackpampen från Ångermanland var den perfekta lösningen efter flera år av kaos och förtroenderas. Men vem är han egentligen, Sveriges blivande statsminister?

Började som svetsare

Stefan Löfven föddes i Aspudden i Stockholm, men skickades tio månader gammal som fosterbarn till Sunnersta i Sollefteå kommun. Hans biologiska mamma kunde inte behålla båda sina barn, och först i 20-årsåldern tog Stefan åter kontakt med mamman och brodern i Stockholm.

Uppväxttiden i Ångermanland präglades mycket av politik - båda fosterföräldrarna var socialdemokrater. Stefan Löfven var förvisso medlem i Centerpartiets ungdomsförbund under en kort period i 13-årsåldern, men då var detta ett krav för att få komma in och dansa i Ådalen. Han bestämde sig snart för att starta en SSU-klubb istället och arrangera sina egna danskvällar.

Efter att ha tagit studenten, gjort värnplikt och påbörjat men hoppat av studier vid socialhögskolan i Umeå började Stefan Löfven jobba som svetsare på krigsmaterieltillverkaren Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Det dröjde inte länge förrän han fick sina första fackliga uppdrag, och sedan dess har karriären bara fortsatt uppåt. Han jobbade kvar på Hägglunds till 1995, då han blev centralt anställd som ombudsman i Metallindustriarbetarförbundet.

De kommande åren jobbade Stefan Löfven bland annat mycket med internationella frågor, och i november 2005 blev han förbundsordförande för IF Metall. Samma år valdes han in i socialdemokraternas verkställande utskott.

Riktig arbetare - och högersosse

Vad var det då som gjorde Stefan Löfven till en så pass lämplig efterträdare till Håkan Juholt? Mycket talade ju faktiskt emot honom, inte minst det faktum att han saknade erfarenhet av politiska förtroendeuppdrag.

Trots det framstod Löfven som en räddare i nöden när en socialdemokrati i spillror valde honom till partiledare i januari 2012. Idag tycks partiet stå enat bakom sin partiledare - de interna stridigheterna finns kvar, men tillåts inte längre styra hela verksamheten.

En förklaring kan förstås vara att man inte har något val. De inre slitningarna höll på att sänka socialdemokraterna under Sahlins och Juholts tid, och efter den sistnämndes avgång handlade det om att enas eller dö.

Men den nye partiledarens personliga kvaliteter har också stor betydelse. Stefan Löfven har egenskaper som tilltalar såväl traditionalister som förnyare inom partiet. Han är gammal arbetare och har jobbat som svetsare i många år. Hans första fackliga kamp handlade om att arbetarna tvingades sitta och fika på små lådor på kafferasten, de hade inte ens stolar och bord att sitta vid. Sedan dess har han varit en fackets man.

Samtidigt är Stefan Löfven en modern socialdemokrat med en positiv grundsyn på marknadsekonomi. Redan under sin tid i facket var han arbetsgivarvänlig och inriktad på samförstånd snarare än hårdnackad "klasskamp". Som förbundsordförande i Metall var han med och förhandlade fram smärtsamma krisavtal som bidrog till att Sverige klarade finanskrisen förhållandevis väl.

Som partiledare har Löfven talat sig varm om innovation och förespråkat en aktiv näringspolitik. Han har också gjort klart att han vill bryta den svenska blockpolitiken genom att försöka bjuda in centerpartiet och folkpartiet till samarbete.

Skicklig förhandlare - och osäker buffel

Det är sällan man läser en analys av Stefan Löfvens ledarskap som inte innehåller orden "skicklig förhandlare". Under eftervalsdebatten har vi gång på gång fått höra att den blivande statsministern är lugn, eftertänksam och bra på att nå kompromisser. På så vis passar han som handen i handsken i den svenska politiken, som historiskt sett har varit präglad av samförstånd och konsensus.

Löfvens färdigheter som förhandlare lär han och partiet behöva under de kommande åren - det parlamentariska läget för den nya regeringen ser nästintill hopplöst ut. Socialdemokraternas skiljelinjer gentemot V och MP är stora nog, och på sikt kan det också bli nödvändigt att samarbeta över blockgränserna.

Stefan Löfven är alltså en van förhandlare. Konflikter och ren konfrontation tycks han emellertid ha mindre erfarenhet av. Många har noterat att den nye S-ledaren lätt blir brysk och uppvisar en "bufflig osäkerhet" i sådana situationer. Typexemplet är den omtalade händelsen i en av valrörelsens slutdebatter, då Löfven - nåja - "knuffade" Annie Lööf. Det norrländska lugnet kändes plötsligt som bortblåst.

Visst var det en storm i ett vattenglas, men händelsen vittnar ändå om att den blivande statsministerns osäkerhet i sammanhang där det krävs konfrontation snarare än förhandling. Hans bryska behandling av Jonas Sjöstedt direkt efter valet kan tolkas på liknande sätt.

Svår uppgift

Stefan Löfven har en svår uppgift framför sig - han ska regera Sverige i ett läge då inte bara hans parti, utan hela det rödgröna blocket har en minoritet av platserna i parlamentet. Hans möjligheter att lyckas beror delvis på vilken väg de andra partierna väljer.

De borgerliga kan helt och hållet sikta in sig på att låta den nya regeringen misslyckas, och då är risken stor att så också blir fallet.

Å andra sidan kan väljarnas krav på politiskt ansvarstagande tvinga allianspartierna till Stefan Löfvens förhandlingsbord. Och där är det han som är kung, om man ska tro hans supporterskara. Då kan den tystlåtne norrlänningen gå till historien som statsministern som svetsade samman Sverige i ett läge av parlamentariskt kaos och nationell splittring.

Einar Wiman

Frilansjournalist

  • Följ skribent

Einar Wiman är frilansjournalist och reporter på Motivation.se. Han är utbildad journalist vid Lunds universitet och har en bakgrund som allmänreporter, sportjournalist och Italiensvensk. Fotbollsmässigt föredrar Einar den italienska stilen - filmningar, finlir och primadonnor.

Kontakt: einar@motivation.se

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill