Mod att ha tillit

”The only thing we have to fear is fear itself…” (Franklin D Roosevelts installationstal 1933)

Ledarskap | ARTIKEL | OKT 2018

Vi behöver utmana oss själva såväl som rådande rutiner och normer. Vi behöver mod att tala om det obekväma och svåra.

Vi behöver utmana oss själva såväl som rådande rutiner och normer. Vi behöver mod att tala om det obekväma och svåra.

Mod behövs inte om det inte finns rädsla. Modig är den som gör något trots rädslan. Rädsla kan handla om osäkerhet kring något vi ska göra. Eller rädsla för att något ska hända, eller inte hända. Och tänk om det är som Roosevelt sa, att vi har ingenting att frukta, förutom fruktan själv. Rädsla synes få sin näring i bristen på tillit. Fenomenet ”tillit” är i sin tur vanligt förekommande i den pågående diskurs kring hur vi ska leda och organisera verksamheter. Tillitsstyrning och tillitsbaserad kultur förespråkas allt som oftast som framgångsfaktorer för att skapa hållbara organisationer med engagerade och initiativkraftiga medarbetare. Men vad är egentligen tillit? Hur skapas tillit? Och hur kan vi se på mod i relation till tillit?

Redan under den grekiska antikens storhetstid talades det om ”mod”. Enligt Aristoteles är mod den mest grundläggande av alla mänskliga dygder. Han menade att mod är det som möjliggör andra dygder. Vid närmare eftertanke synes det ligga mycket i Aristoteles antagande. Att utvecklas som människa, älska, uttrycka tankar och känslor, känna beroende av någon annan, göra sig sårbar, fatta viktiga och livsavgörande beslut… förutsätter mod. 

Utifrån tanken att mod är vår mest grundläggande mänskliga dygd, torde den även vara ett kritisk karaktärsdrag i den organisatoriska kontexten. Detta inte minst med beaktande av den ökande komplexitet vi ser som en konsekvens av expansiv digitalisering, globalisering och förändringstakt. Ökad komplexitet leder till minskad förutsägbarhet och vi kan inte längre förlita oss på logiska orsak-verkan samband i samma utsträckning som vi traditionellt har gjort. Vi behöver agera och fatta beslut trots ovisshet. Vi kan inte längre ha samma kontroll, utan behöver acceptera att vi har koll och börja tänka och handla på nya sätt. Detta gäller såväl ledare som medarbetare. 

För att utveckla hållbart värdeskapande organisationer behöver vi mod att öppna upp för nya perspektiv och pröva oss fram. Vi behöver utmana oss själva såväl som rådande rutiner och normer. Vi behöver mod att tala om det obekväma och svåra. Mod att ta emot och ge den tuffa feedbacken för att kunna växa som människor och i vår profession. Mod att uttrycka impopulära åsikter. Vi behöver mod för att släppa på kontrollbehovet. Detta om något är att gå utanför den egna komfortzon. 

Tre former av tillit

Tillit synes ha en central roll för att kunna omfamna allt detta mod och stå modiga. Jag ser här framförallt tre, ömsesidigt beroende, former tillit – självtillit, livstillit och relationstillit. I grunden handlar det om självtillit. Tillit till att jag är bra, kan och gör bra. Tillit till att jag gör mitt bästa och hela tiden utvecklas. Livstillithandlar om tillit till att livet vill mig väl, eller annorlunda uttryckt tillit till processen. Men ensam är inte stark, utan vi behöver varandra. I detta behövs den relationella tilliten. Tillit i att andra kan och vill. Att genuint tro på att andra har ett gott syfte och en god avsikt med det de gör. Tillit i att de fattar kloka beslut, precis som du. Tillit till att de vill dig väl och att vi gör varandra bra. 

Dessa tre former av tillit kan vi träna genom att vara modiga och våga. Självtillit kan vi bygga genom att förstå oss själva mer, detsamma gäller livstilliten – medveten närvaro (mindfulness) torde vara ett fruktbart verktyg för att träna själv- och livstillit. Relationell tillit kan vi bygga genom att öppna upp och visa mer av oss själva, berätta om vad vi tänker och känner, genuint lyssna på varandra, släppa sargen och ta av våra masker. Här finns dock risken att vi båda väntar på att den andre ska öppna upp innan vi själva gör det. Med andra ord, det finns en uppenbar risk för moment 22. 

När du öppnar upp känner jag att jag kan lita på dig och då öppnar jag upp. Men du tänker likadant och väntar på att jag ska öppna upp så att du kan känna att du kan lita på mig innan du öppnar upp. Ingen av oss vågar börja. 

Tänk om vi istället skulle se på tillit som ett rent val. Ett val som initialt sett är oberoende av den andres agerande. Att välja att känna och visa tillit, alternativt välja att inte göra det. Båda valen för konsekvenser, men det är det första valet som är modigt. Vad skulle du välja? Har du mod att välja tilliten? 

Ewa Braf

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill