”Möjlighetstänk och vardagsänglar”

Ledarskap | BLOGG | JUNI 2015

Alexandra Thomas, Move Management: Livet bjuder på knepiga situationer när det känns som om reservtanken skvalpar ihåligt i själen. Det är trögt när bagaget blivit bortslarvat, planet försenat, man landar på fel terminal, springer i Berlin, landar i en tysk stad vid midnatt och möts av ett 14- gradigt hotellrum där man sover i jeans för att hålla värmen. Det är i de situationerna som två perspektiv måste mötas för att du ska kunna vända situationen: kämpande och möjlighetstänk. Det är också i de situationerna som du inte klarar dig utan hjälp från människor som faktiskt ser och hör.

 

Livet bjuder på knepiga situationer när det känns som om reservtanken skvalpar ihåligt i själen. Det är trögt när bagaget blivit bortslarvat, planet försenat, man landar på fel terminal, springer i Berlin, landar i en tysk stad vid midnatt och möts av ett 14-gradigt hotellrum där man sover i jeans för att hålla värmen. Det är i de situationerna som två perspektiv måste mötas för att du ska kunna vända situationen: kämpande och möjlighetstänk. Det är också i de situationerna som du inte klarar dig utan hjälp från människor som faktiskt ser och hör.

Text av Alexandra Thomas, Move Management
 

Min mamma är en förebild i konsten att kämpa. Kämpandet har många gånger gått till överdrift, som den gången jag skulle ta silver- och guldmagistern samtidigt och simmade alldeles för många meter klädsim. Vi var på ett utomhusbad och plötsligt bröt ett åskväder ut. De andra besökarna skyndade in i sina bilar och började springa mot busshållplatsen. Men inte mamma. Med en snabb blick mot himlen avgjorde hon att det var lika bra att simma på- jag hade ju ändå kommit halvvägs. Som en ovädershäxa stod hon på bassängkanten medan blixt och dunder ven samtidigt över våra huvuden. Och jag simmade. Kläderna klibbade, läpparna var blå men det var ju bara en längd till, håll ut nu närmar vi oss en kilometer, och så en längd till. 

Det var knappast troligt att någon badvakt från Uddevalla skulle komma förbi och kontrollera att jag verkligen simmat mina evighetslängder. Men mamma höll, som en sann pliktetiker, fast vid att det man skrivit under på det fullföljer man. 

Först arbete, sedan nöje. I detta fall en bulle.

I dagens arbetsliv verkar en del tro att de gör företaget en tjänst genom att dyka upp på kontoret och bemöda sig med att jobba. De vill ha hög lön, betald restid, mer fritid och jobba hemifrån på fredagar. Visst, vi lever i en digital värld där det är både hållbart och smart att effektivisera sin arbetstid. Men det går inte att få allt. 

De här kraven framstod som en komisk kontrast när jag befann mig på jobbresa till Tyskland häromveckan och, på grund av en borttappad väska, borstade håret med fingrarna. Osminkad, med datorsladden och alla kursövningar i  den fördömda väskan, gick jag in på företaget som jag skulle jobba på för dagen. 

I receptionen står Frau Sommerschuh och jag möter hennes blick, ler och tänker att nu, Frau Sommerschuh, måste du jobba med mig för att jag ska ro i land den här dagen. Mina kursdeltagare börjar strömma in i lokalen och med en blick av samförstånd erbjuder sig Frau Sommerschuh - helt apropå - att hålla ett yogapass som uppstart på dagen. Medan slipsar lossades och skor ställdes åt sidan hann jag låna datorsladd, skriva ut övningar och få allt på plats för att 15 minuter senare mötas av 20 strålande, genomyogade kursdeltagare. 

Personer som Frau Sommerschuh, och människor som med hela sitt jag går in för att oombedda underlätta och hjälpa till, har fattat grejen. 

De är vardagsänglarna som skippar me i det osympatiska what´s in it for me? 

De inser att just idag är de kanske inte på plats bara för att få, att casha in mesta möjliga eller vara i fokus som nummer ett. De är där för att ge allt de har och för att hjälpa någon stackars förvillad medmänniska framåt. Lyhörda för vad situationen kräver och vad andra behöver har de strukit den självcentrering som löper som en farsot genom många arbetsliv. 

De fokuserar på att göra ett bra jobb och inser intuitivt vad compassion betyder. 

Det handlar inte om att bete sig som en utarbetad trasa eller självuppoffrande martyr. Det handlar om att ge för att du kan och för att du vill. För att du har något över för andra att ta del av.

Jag samlar på vardagsänglar och lyckas kanske ibland vara en vardagsängel för andra. Jag samlar på bra situationer och människor som förstår att inget kommer om vi inte kämpar. Vi kanske bara får en chans. Gör något av den och du kommer få din belöning. 

Du kommer uppleva en betydligt mer spännande tillvaro än om du fastnat på ordet jag.

Om skribenten

Alexandra Thomas är organisationskonsult och regionchef på Move Management. Hon är legitimerad psykolog och blivande specialist i organisationspsykologi. Som engagerad och målinriktad ledarutvecklare får Alexandra individer och grupper att tänka till och utmana sig själva. En vision, som hela företaget delar, är att bidra till en modigare och roligare värld.
Ett pågående vetenskapligt arbete om ledarskap kopplat till kreativitet fyller delvis behovet av att skriva. I ett resande jobb, med tid på kursgårdar och hotell, och i mötet med individer och grupper, har skrivandet blivit ett sätt att bearbeta, skapa fokus och få kreativt utlopp.
 
Alexandra samlar på intryck- tonfall, blickar, beteenden och stämningar- och är uppmärksam på det som händer runt omkring. Ibland blir det en skruv, en annan gång en ofullständig mening, som hamnar i fokus och i ett större sammanhang.
 
Läs mer om Move Management här!

 

Gästskribent

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara blogginlägg
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill