Öriket söker sin ledare

Storbritannien i ett vägskäl - då sätts David Camerons ledarskap på prov.

Ledarskap | ARTIKEL | OKT 2013

En gång i tiden var Storbritannien med sitt kolonialvälde världens ledande stormakt. Idag har öriket svårt att hitta sin plats i världspolitiken. Premiärminister David Cameron leder ett land som befinner sig i ett historiskt vägskäl - där både EU-medlemskapet och den brittiska unionens framtid står på spel.

När David Cameron tillträdde som ny partiledare för Tories år 2005 gjorde han det med ett budskap som för tankarna till Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna: Förändra er eller dö. Faktum är att Cameron till och med har besökt Sverige och Reinfeldt för att ta lärdom av den svenska högerns förändringar. Storbritannien hade letts av socialdemokratiska Labour ända sedan Toryledaren John Major förlorade valet mot Tony Blair 1997. Cameron, som liksom Reinfeldt är mer pragmatiker än ideolog, förstod att det konservativa partiet var tvunget att hitta nya sätt att nå de rörliga mittenväljarna.

Balansgång i mitten

David Cameron kallar sig gärna liberalkonservativ, och har balanserat på en skör tråd för att tillmötesgå såväl mittenväljarna och koalitionspartnern Liberaldemokraterna, som det egna partiets mer konservativa gräsrötter. Men strategin har ibland varit otydlig och inte särskilt framgångsrik. Många bedömare menar att Cameron saknar kontroll över sitt eget parti, vilket gör honom till en mycket svag premiärminister.

Det kanske tydligaste exemplet är den brittiska regeringens historiska nederlag i samband med Syrienkrisen. David Cameron sökte stöd för en militär aktion mot den syriska regimen, men förslaget röstades ned i underhuset. Bland dem som röstade emot krigsplanerna fanns 30 ledamöter från Tories och nio från Liberaldemokraterna. Brittisk press var inte nådig i sin dom över Camerons politiska ledarskap; ”Ett förödande slag mot Camerons auktoritet, både nationellt och internationellt”, skrev tidningen The Guardian, för att nämna ett exempel.

Historien fick en i mångas ögon nästan tragikomisk tvist när premiärministern strax efter omröstningen gjorde genanta uttalanden om Storbritaniens förträfflighet - hade inte detta storartade land berikat världen med både Shakespeare och Beatles? Hade inte världen rent av britterna att tacka för det mesta?

"Galna, vindögda dårar"

Nederlaget i samband med Syrienkrisen är inte det enda exemplet på hur David Cameron tvingas kämpa för att hålla samman Storbritannien och sitt eget parti. Premiärministerns mittenorienterade och delvis liberala stil är inte särskilt populär bland Tories konservativa gräsrötter. Beslutet att driva igenom enkönade äktenskap med hjälp av ledamöter från Liberaldemokraterna och Labour uppskattades inte bland de mer högervridna partimedlemmarna.

Den interna förtroendekrisen blev inte mindre kännbar när en av Camerons närmaste medarbetare, som lyckades förbli anonym tack vare källskyddet, inför tre journalister beskrev Tories konservativa gräsrötter som "galna, vindögda dårar".

På väg ut ur EU?

Den största utmaningen för David Cameron som ledare handlar om landets plats i Europa och världen. Den forna stormakten har blivit något av en outsider i ett Europa dominerat av Tyskland - och den brittiska opinionen har alltid varit mer eller mindre skeptisk till EU-samarbetet.

För att tillmötesgå de många euroskeptikerna i det egna partiet har Cameron utlovat en folkomröstning om EU-medlemskapet - om han vinner nästa parlamentsval. Detta löfte kan få stora konsekvenser - en opinionsundersökning från juli i år visar att 45 procent av britterna skulle rösta för ett utträde ur EU, medan endast 33 procent vill stanna i unionen. Möjligheten att Storbritannien verkligen lämnar EU efter en folkomröstning är därför stor.

Även i denna fråga har Cameron haft svårt att hålla samman sitt parti. Nyligen krävde den högt uppsatte Torypolitikern Adam Afriyie att folkomröstningen ska genomföras redan om ett år, alltså innan nästa parlamentsval. Förslaget gjorde premiärministern rasande, men vsar också att han själv har påtagliga problem med att få med sig partiet på sin egen politiska linje.

Sluten krets

Kritiken mot David Camerons ledarskap har ofta handlat om att han är en elitist som fattar sina beslut i samråd med en liten och väldigt sluten krets av nära medarbetare och vänner. Detta leder till bristande förankring och stigande frustration inom partiet.

Men historien är ännu inte redo att avlägga sin dom över Toryledaren, som trots allt bara har varit premiärminister i tre år. De viktigaste frågorna väntar fortfarande på att lösas; under Camerons ledarskap ska Storbritannien roll i Europa omförhandlas och definieras, och under 2014 ska Skottland folkomrösta om självständighet.

Premiärministerns linje har hittills varit ganska otydlig - de liberala reformerna, exempelvis införandet av enkönade äktenskap, har blandats med konservativ EU-skepsis och kritik mot multikulturalismen.

Men kanske är det just pragmatism som behövs i ett Storbritannien som för första gången på många år leds av en koalitionsregering. David Camerons ledarskap har inte varit helt misslyckat - flera av regeringens reformer har börjat ge frukt, och ekonomin är på väg att återhämta sig.

David Cameron har Storbritannien öde i sina händer. Om han är rätt person att leda landet när vägen går isär får framtiden utvisa.

Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill