Trots skicklig retorik - Vänsterpartiet är inget regeringsparti 2014

"Vänsterpartiet har lika stor ambition som Miljöpartiet att ingå i en rödgrön regering. Inför denna ambition imponerar inte Jonas Sjöstedt."

Ledarskap | ARTIKEL | DEC 2013

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt lyckas utmärkt med en sak i sin ledarroll. Hans retorik når fram till partiets traditionella medlemmar, anhängare och väljare. Med rätt ton sluter han leden och håller tätt runt sig, sitt parti och sina partiaktiva. Det gör att Jonas Sjöstedt just nu får leda ett parti som är dubbelt så stort i opinionen som Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Det är inget dåligt läge för Vänsterpartiet att kunna starta nästa års valrörelse från en position runt sju-åtta procent. Några allianspartier är rätt avundsjuka på Jonas Sjöstedts förmåga att med retoriska pilar träffa just de hjärtan han vill nå.

Jag kan tänka mig att både Göran Hägglund och Annie Lööf sneglar vänsterut. Deras blödande partier ger dem onekligen anledning att fundera på hur Jonas Sjöstedt gör. Hur får han sitt parti att hålla tätt och ligga stabilt i opinionen, långt från riksdagsspärren på fyra procent?  

Hur gör han?

Knepet är att leda Vänsterpartiet med retorik. Två saker är noterbara i vänsterledarens retorik. För det första lägger han nästan all sin kraft på en enda fråga. Han tänker gå till val på denna enda fråga: Stoppa privata vinster i offentlig sektor!

Det är en fråga som han vet skär genom Socialdemokraterna och långt in i regeringen. Sympatiskt, instämmer både folkpartister, centerpartister, kristdemokrater … Att skattepengar blir till privata vinster för några är ingen behaglig fråga för någon. Frågan enar Vänsterpartiet samtidigt som Jonas Sjöstedts uthålliga argumentation möter välmenande blickar hos andra: Skattepengar ska gå till välfärd och inte ner i spekulanters fickor. Vem tycker inte det? Ändå kan Jonas Sjöstedt hävda att han är ensam bland partiledarna om en tydlig åsikt. Andra kan tycka som han, men utan att kräva en lag som stör de fria marknadskrafterna. Andra vill hellre låta marknadskrafterna ta sitt förnuft till fånga än att reglera.

För det andra har Jonas Sjöstedt på ett överraskande sätt släppt lös en vänsterretorik som ingen trodde honom mäktig. Få visste att han ägde denna kraft, han sågs ju alldeles nyligen som en man med ena benet hos socialdemokrater eller i alla fall på vänsterns högerkant. Vänsterretoriken har hjälpt honom att ena hans vänsterparti och just nu samla en rätt lycklig vänster. Men vänsterretoriken har samtidigt gjort Jonas Sjöstedt till ett offer. Den har spärrat ut honom från den reella dagspolitiken och i praktiken från Rosenbad. Vänsterretorik bedöms som populistisk, ansvarslös, och direkt omöjlig att ta med in i en rödgrön regering. 

Detta gör att Jonas Sjöstedt trots allt inte äger vinnarrollen inför nästa års val. Han hade redan varit vinnare om hans mål hade varit att placera vänsterpartiet på kartan och låta vänsterretoriken flöda. Men det är varken hans eller Vänsterpartiets mål 2014. Vänsterpartiet har lika stor ambition som Miljöpartiet att ingå i en rödgrön regering. Inför denna ambition imponerar inte Jonas Sjöstedt. Därför står det just nu 1-1 i hans egen match.

Sinnet för retorik förtas av Jonas Sjöstedts svagare känsla för vad som går hem utanför skaran av trogna och väljare som redan är vana att befinna sig långt ut på vänsterkanten. Visst har Vänsterpartiet påhejare bland socialdemokrater, men det handlar om LO. Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven behöver aldrig ta orden i sin mun, redan hans retorik och framtoning markerar att han tänker vara en statsminister för hela befolkningen. Stefan Löfven lägger tyngdpunkten i mitten, ibland till och med något till vänster om mitten, men han befinner sig i praktiken ändå alltid långt från Jonas Sjöstedts ständiga oppositionsroll.

Vänsterpartiet är inget regeringsparti. Lika bra är väl det. Vänsterpartiet skulle tvingas svika allt för många hissade ideal i regeringsställning. Mycket snabbt skulle partiet hamna i samma fälla som Kristdemokraterna och Centerpartiet. De skulle få skulden för brutna löften och för att de inte lyckas inom specialområden som kultur, arbetsmarknad, offentlig sektor och jämställdhet.

Så där står Vänsterpartiet, isolerat till vänster i svensk politik, inför valet 2014. Ensamt kan det nog kännas ibland. Men den känslan uppvägs av att positionen inte är ett dugg farlig eller riskabel. Den är snarare ganska behaglig, fri från ansvar och inte alls lika påfrestande som en roll i Rosenbad, som med sina ständiga kompromisser gör det nödvändigt att i stort sett dagligen slakta heliga kor, svika partiprogram, regera och föra landet framåt.

Christer Isaksson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Andra har också läst

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill