Varför bli bonde när man kan bli stjärnkock?

Christer Isaksson skriver om det minskade intresset för livsmedelsproduktion i Sverige: "För alliansen och de rödgröna handlar det om att visa politiskt ledarskap och klargöra vad de vill på dessa områden".

Ledarskap | ARTIKEL | MAJ 2012

Låt oss anta att det finns uppemot 15 breda politikområden som måste diskuteras och behandlas i Sveriges riksdag varje år. Arbetsmarknad, utrikesfrågor, A-kassa, socialförsäkring, skola ...

Var hamnar jordbruk och livsmedelsproduktion i kön av politiska intressen?

Svar: Långt ner, kanske till och med sist på plats 15. Större är inte intresset hos riksdagsledamöter och politiker. I det moderna, urbaniserade och teknikorienterade välståndslandet Sverige är politikens intresse ljumt för jordbruk och livsmedel – vi pratar lågstatus och näringar med undermålig politisk dragningskraft. Jordbruksnäringen och livsmedelsproduktionen beskrivs allt oftare som ödesfrågor, ändå är intresset för dessa frågor i realiteten i botten bland politiker, konsumenter och väljare – till skillnad från intresset för kokkonst och att äta.

Det här är frågor som jag och tiotalet andra författare tar upp i boken Maten och makten, som utkommer på initiativ av organisationen Svensk Mjölk.

Ett tag när jag arbetade med boken funderade jag på att genomföra en fullskalig och genomarbetad opinionsundersökning om riksdagsledamöternas inställning till jordbruk och livsmedel. Snart insåg att jag inte behövde göra det. Bilden var tillräckligt entydig. Se till exempel den här mätningen från opinionsföretaget Synnovate och Dagens Nyheter (12 juni 2010) av väljarnas sakpolitiska topplista inför valet 2010 (procentsiffran anger hur många som värderade frågan högst):

Viktiga frågor för partivalet 2010

Fråga och andel i procent:

  • Arbetslösheten/sysselsättningen, 30
  • Sjukvården, 26
  • Utbildning/skola, 24
  • Barnomsorgen, 16
  • Miljö, 16
  • Äldreomsorgen, 16
  • Pensionärernas villkor, 12
  • Skatter, 12
  • Sveriges ekonomi/tillväxt, 9
  • Socialförsäkringar, 6
  • Invandring/flyktingar, 5
  • Familjepolitik, 4
  • Företagens villkor,  3
  • Jämställdhet, 3    
  • Rättvisa/fördelningspolitik, 3
  • Lag och ordning, 2
  • Landsbygdsfrågor, 1
  • Solidaritet, 1


Landsbygdsfrågor och solidaritet i botten. Bilden stämmer med den som forskare brukar presentera. När Statistiska Centralbyrån (SCB) listar de viktigaste valfrågorna 1979-2010 hamnar jordbruket i bottenträsket: en procent av väljarna brukar tycka att det är den viktigaste valfrågan. Även hos SCB toppar sysselsättning, sjukvård och utbildning.

Inget fel i det. Frågan är snarare varför inte jordbruk och livsmedelsproduktion kommer högre på listan.

Tio svar

Hur kan det komma sig att så fundamentalt viktiga frågor som jordbruk och livsmedelsproduktion väcker så vagt intresse bland folkvalda i Sveriges riksdag, i partierna och bland väljarna?

Jag funderar just nu på följande svar, som i första hand Marit Paulsen, Folkpartiet, och Jens Holm, Vänsterpartiet, hjälp mig formulera:

1.    Mat är en självklarhet i Sverige.
2.    Vår nationella jag uppfattning är att vi en gång gick från fattigdom till absolut rikedom, vilket fått oss glömma behovet av svenskt jordbruk.
3.    Mat och livsmedel är ingen politisk stridsfråga i Sverige och inte heller en klassfråga.,
4.    Att jordbrukspolitiken styrs av EU och att vi nationellt inte kan påverka den eller göra något åt är en allmän uppfattning.
5.    I det politiskt tudelade Sverige är det Stockholm som bestämmer den politiska dagordningen.
6.    En del galna attityder om mat lever kvar, till exempel mat som något nödvändigt ont.
7.    Vuxna svenskars tankar och föreställningar utgår från en värld bebodd av fyra miljarder människor - i en sådan värld räcker dagens mat.
8.    Sverige har en enorm markyta lämpad för odling och matproduktion, vilket gör det svårt att förstå bristen på mat.
9.    Svält i världen påverkar oss marginellt eftersom mat numera är billig.
10.    Att det är legitimt att kasta mat medverkar till att göra frågan ointressant.

Ledarskap

Så länge vi har ett överflöd av mat är det svårt att bry sig om minskad svensk livsmedelsproduktion, ökad matimport, att världen är på väg mot tio miljarder människor och att konkurrensen om mat snart kommer att öka. Varför bry sig om varifrån maten kommer och hur den kommer till? Varför bli bonde när man kan bli stjärnkock?

Under kommande decennier står världen och dess jordbruks- och livsmedelsproducenter inför en rad utmaningar som kommer att påverka oss och våra matvanor. Det är viktigt att Sverige på hemmaplan och internationellt – inom jordbruks-, miljö och klimat-, utrikes-, forsknings-, handels- och biståndspolitik – agerar tillsammans med världssamfundet för att möta kraven på mer och bättre livsmedel, och inte minst, för en globalt sett jämnare spridning av mat och livsmedel.

För alliansen och de rödgröna handlar det om att visa politiskt ledarskap och klargöra vad de vill på dessa områden. En sammanhållen sådan politik saknas i dag i Sverige.

Christer Isaksson

Krönikör

  • Följ skribent

Christer Isaksson är journalist och författare med politik, politiskt ledarskap, utbildning och samhällsutveckling som specialitet. Han har medverkat i de flesta större medier som medarbetare eller med återkommande analyser och kommentarer. Christer har skrivit ett 15-tal böcker och medverkat i lika många som redaktör och skribent. 2010 kom boken Den nya vänstern och våren 2011 var han redaktör för boken Kommunaliseringen av skolan. 2012 kom hans bok om de olympiska spelen i Stockholm 1912.

Kontakt: christer.isaksson@motivation.se

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Christer Isaksson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill