Ambassadören som flyttade hem

- Det finns lärdomar att dra efter misstag. Det är också viktigt att alla känner ett kollektivt ansvar och ställer upp för varandra. Ledare blir jag inte bara genom att jag har fått en titel. Jag måste varje dag visa att jag tar mitt ledarskap på allvar och gör mitt yttersta för att föregå med gott exempel. Annars är jag inte en ledare. Och jag kan inte kräva mer av mina anställda, än av mig själv. Jag sätter standarden, hur jag agerar märks direkt av min närmaste omgivning.

Så ser ambassadör Lennart Linnér på ledarskap och motivation. Han har nyss kommit hem efter åtta år som ambassadör i först Indonesien och, sedan 2007, i Thailand med sidoackreditering i Burma, Laos och sedan 2008 i Filippinerna. Han är 63 år och både han och resten av familjen vill nu stanna hemma.

Nu är han ”hemförlovad” och har just fått tjänst som chefsbemannare på Utrikesdepartementets (UD:s) personalenhet. Hans uppgift där blir att hjälpa till att rekrytera ambassadörer till våra olika ambassader. Ett nog så viktigt arbete, eftersom en ambassadör påverkar ambassadens hela verksamhet och värdlandets syn på Sverige.

Vi sitter och samtalar i trädgården till det hus utanför Stockholm, som familjen har haft uthyrt under utlandsåren. Medan vi sitter och pratar håller några hantverkare på att renovera det vackra huset så att det blir som familjen vill ha det.

Egna initiativ

- Som ambassadör måste jag gå i bräschen och skapa ett klimat på ambassaden där alla känner att de får ta egna initiativ och kan utvecklas, säger Lennart. Det finns alltid personer på ambassaden som kan mer än jag själv på sina respektive ansvarsområden. Min uppgift är att ha en helhetssyn över hela verksamheten. Det förutsätter att jag har intresse för och en grundläggande kunskap i alla frågor vi arbetar med. Och att jag är beredd att ta ansvar.

- En ambassadör måste också blicka framåt och se var vi kan hamna en bit framåt i tiden, säger han. Jag måste hela tiden fråga mig: vad händer om vi agerar i en viss fråga eller inte? Det kräver att jag är påläst om alla ambassadens arbetsfält. Hur väl rustade är vi med den personal vi har, liksom med den budget vi har tilldelats? Står våra ambitioner i överensstämmelse med våra resurser ?

Lennart Linnér hävdar att en god ledare satsar på en bra personalförsörjning. Det är viktigt att rekrytera skickliga och motiverade personer. En ambassadör måste ha en viss kännedom om samtliga anställda på ambassaden. Med rätt personal kan vi åstadkomma mirakel, säger han. Med en felrekrytering blir det betydligt svårare.

Arbetet på ambassaden - som tidvis kan upplevas som stressigt och nog så krävande - bygger på en grundläggande lojalitet mellan de anställda och mellan dem och verksamheten, säger Lennart. Då måste det också vara ”högt i tak” internt. Vi måste få göra misstag ibland. Man lär sig som regel mer av misstag än av framgång. En ambassadör måste våga ”sticka ut”. Men ledningen får inte springa iväg utan att ha med sig sin personal. Jag måste samtidigt alltid vara beredd att försvara min personal utåt.

Bilden av diplomatyrket

- Mediernas bild av arbetet på en ambassad är ofta endimensionell, tycker han. Det är helt naturligt att UD:s och ambassadernas verksamhet granskas. Men det kan ibland målas en bild av en glamorös tillvaro med cocktail-parties och fina middagar. Det är emellertid bara en del av verksamheten, som då kan erbjuda tillfällen att skapa kontakter. Det är något som en diplomat behöver för att kunna bedöma läget i det land han eller hon tjänstgör i.

- Det är ofta komplexa och kontroversiella frågor som vi bevakar eller handlägger och som medierna bevakar, säger Lennart Linnér. Det kan handla om större kriser och konflikter eller bistånd till svenskar, som behöver hjälp på ett eller annat sätt.

Ambassaden i Bangkok är en av de 3-4 största svenska ambassaderna, med uppemot 60 anställda. Washington, Moskva och Nairobi (där SIDA har mycket personal) är större.
Ambassaden handlägger de flesta arbetsområden. Handel, ekonomi, politisk rapportering, sociala frågor, försvars-, forsknings- och akademiskt samarbete och bistånd (främst Burma), migrationsfrågor samt de nog så viktiga - och växande antalet - konsulära ärenden.

Ständig beredskap

-Vår uppgift är att ta tillvara svenskars ”väl och ve”, där Sverige finns representerat, säger Lennart. Vi måste ha en ständig beredskap. Under våren 2010 pågick gatustrider i Bangkok. Vi fick då fundera på hur vi kunde upprätthålla verksamheten, för att kunna hjälpa svenskar i nöd. Ibland även med evakuering. Och mycket ska till innan vi evakuerar ambassaden. Det slapp vi då.

- Samtidigt med oroligheterna våren 2010 i Bangkok, hade vi även att hantera konsekvenserna av askmolnet från Island som satte stopp för hundratusentals flygresenärer från och till Europa. Omkring tusen svenskar blev fast under ett antal dagar i Bangkok. Ambassaden fanns på flygplatsen och ordnade bland annat fram filtar och kuddar för dem som valde att stanna på flygplatsen. De som behövde hotell och sjukvård fick det.

Ambassaden bidrog också med att styra upp kösystemet för resan hem. Ambassadens hemsida hölls aktuell, inte minst för anhöriga där hemma. Thailands flygbolag, Thai Airways, satte in extra plan för att flyga hem de strandade svenskarna, efter kontakt med ambassaden.

Även efter kärnkraftsolyckan i Japan tidigare i år, gav ambassaden hjälp till de svenskar som evakuerades till Bangkok. Ambassaden mötte upp på flygplatsen och hjälpte till.

- Alla svenskar som reser ut måste själva ta ansvar och ordna sitt reseskydd, säger Lennart. Men om det ändå händer något på resan försöker vi att bistå de drabbade. Till vårt arbete hör även att bistå svenskar som sitter åtalade för olika brott. Vi besöker dem i häktet och vi kan rekommendera dem rättshjälp.

Foto: Marie Linnér
 

Del 2 av intervjun, med bland annat Lennart Linnérs ledarskapstips, kommer under nästa vecka.