Menu

Coacha

I takt med att arbetslivet förändras blir också ledarrollen allt mer komplex, inte minst då forna tiders raka hierarkier har ersatts av plattare organisationer och krokigare karriärvägar. Under sådana förhållanden är det viktigt att inte glömma bort vad ledarskap innebär och vad man tar på sig när man tackar ja till ett chefsjobb. Ledordet är ansvar – gentemot kunderna, medarbetarna och samhället. Ett bra sätt att förnya det löfte som ledarrollen medför är att skaffa sig ett ledarskapskontrakt.

Vad är utmärkande för dagens arbetsliv? Finns det några nya färdigheter som krävs för att lyckas som ledare idag? Finns det några chefsbeteenden som tidigare var viktiga men som idag rentav är kontraproduktiva? Dessa frågor kommer återkommande upp i möten med chefer, och vi ser liknande frågeställningar i media, via inlägg, debattartiklar och böcker i ämnet. Jag skulle vilja svara genom att kort beskriva förutsättningarna för många medarbetare i dagens arbetsliv.

Utmattningssyndrom är inte bara individens eget problem. Chefer och arbetsgivare har ett stort ansvar för att förebygga sjukdomen, och även för att agera på rätt sätt om problemet ändå skulle uppstå. Dagens arbetsliv är fullt av stressmoment – högt tempo, omorganisationer, krav på ständig tillgänglighet. Som ledare och arbetsgivare måste man se till att kraven är rimliga och att medarbetarna behandlas som människor – inte som ”slit och släng”-varor. Rent konkret finns det flera åtgärder som kan vidtas inom organisationen för att förhindra att medarbetarna går in i väggen.

Idag är utmattningssyndrom och utmattningsdepression (psykisk ohälsa) den vanligaste diagnosen för sjukskrivning i Sverige. Dagligen träffar jag människor i mitt arbete som är utmattade, stressade, saknar energi och glädje, har svårt att sova. De är uppvarvade och har ångest, och många har ingen fritid på grund av arbete och hemarbete. Jag träffar tyvärr alltför många unga personer mellan 25-35 år, både män och kvinnor, som har drabbats av utmattningssyndrom. Men även kvinnor och män i andra åldrar drabbas. Vad kan vi göra åt problemet?

Hur många gånger har du inte försökt att gå ner i vikt, äta hälsosammare, börja träna regelbundet, lyssna bättre, våga anta nya utmaningar i arbetet, planera bättre, sluta röka, spara pengar varje månad, byta arbete, hitta en bra balans i livet, börja med mindfulness, bjuda hem dina vänner…?
Känner du igen situationen där du efter sommaren och inför hösten säger att ”nu ska jag minsann börja träna regelbundet”, eller ”nu ska jag kompetensutveckla mig”. Du satsar stort och efter några veckor tar arbetet över och du glömmer bort dig själv och din personliga utveckling.
Något händer som gör att du kommer ur fas – och det krävs mycket för att återgå till de aktiviteter som fordras för att du ska fortsätta. Du vet att det är bra att göra det men… din motivation kanske inte är tillräcklig, medvetenheten kanske inte är tillräcklig och du vet inte hur du ska göra.

”Man ska alltid ha en plan B!” Det låter som ett väldigt gott råd, eller hur? Men vid närmare eftertanke så är det kanske inte alltid så bra att planera för ett eventuellt misslyckande. Ny forskning visar nämligen att förekomsten av en plan B minskar rädslan för de negativa känslor vi förväntar oss vid ett misslyckande. Därmed minskar också drivkraften att lyckas, menar forskarna. Detta gäller emellertid bara vissa typer av prestationer.

Känns det trögt och omotiverat att sätta igång igen efter sommarens semester?
Har du varit mobilfri, fri från mailen, fri från att fatta beslut och prestera hela tiden? Kanske har du legat i hängmattan och inte gjort så mycket, kanske har du tagit promenader på stranden eller strosat runt i naturen. Och funderat på dagens viktigaste fråga: ”Vad ska vi ha till middag idag?”
Du har varit i nuet och din hjärna har lugnat ner sig och fått kontroll på tankarna.
Möjligen har du till och med haft lite tråkigt på slutet av semestern och känt behov av att göra någonting.
Du kanske har fått nya idéer och tankar om ditt liv och arbete?

Stress är ett tidstypiskt problem – tempot är högre såväl på arbetet som privat. Många organisationer genomför förändringar i en takt vi inte skådat tidigare, och den nya tekniken gör oss tillgängliga för andra dygnet runt. Alla dessa faktorer sammantagna bidrar till en hög stressnivå hos många av oss, och stress är nu den vanligaste orsaken till sjukskrivning. I dagarna presenterades en ny undersökning av United Minds om stress, baserat på 4000 personer i Norden. Där framkommer att svenskarna upplever mest stress, följt av norrmännen. Varannan svensk känner arbetsrelaterad stress minst några gånger i veckan. Vi har sedan länge matats med tips och råd om hur vi bör hantera stressen, ändå tycks den öka. Vad beror det på?

Semester! Nästan alla längtar efter ledighet just nu. Vi är lite slitna efter en lång vinter och vår. Men innan vi får ledigt ska allt hinnas med och avslutas. På jobbet ska alla projekt komma i hamn och nya planer sättas i verket. Dessutom ska sommarfester arrangeras, utvecklingssamtalen klaras av och nya rekryteringar inför hösten planeras. På hemmaplan är det studentfirande, skolavslutningar, dagisavslutningar, sociala aktiviteter och planering inför semestrar. Det är som att allting eskalerar ända fram till semesterns första dag när vi äntligen får slappna av. Men det finns saker som kan få dig att varva ner redan innan dess.

Arbetslivet har det senaste decenniet genomgått stora förändringar. Teknikens utveckling har inneburit en förändrad syn på hur, när och var jobb utförs, och den ökade tillgängligheten på information tillsammans med ett mer lättillgängligt kommunikativt flöde har skapat en mängd möjligheter samtidigt som det innebär ett större individuellt ansvar i ett alltmer komplext arbetsliv. I den här texten ska jag lägga fokus på vad cheferna kan göra inom ett av de tre områden som lyfts fram i den nya föreskriften 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö, nämligen ”ohälsosam arbetsbelastning”.

Har du varit med om att du haft ett problem som du inte vet hur du ska lösa? Du sitter vid skrivbordet, anstränger dig och tänker och tänker, men du hittar ingen lösning. Du går hem och tankarna fortsätter att snurra. Du går bekymrad och utmattad till sängs. Nästa morgon vaknar du och har hittat en kreativ lösning på problemet som du är nöjd med. Du vet hur du ska göra och du har fattat ett beslut.
Vad hände? Det finns ett gammalt uttryck som heter ”att sova på saken”.
Det betyder att man ger hjärnan en paus, den får ny energi och kan bli mer kreativ i sitt tänkande. Sömnen och återhämtningen är viktig för att hjärnan ska kunna ladda om.

Att det har kommit en ny föreskrift från Arbetsmiljöverket är det nog ingen som har missat. Inte heller att fokusområdet är den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, där tre områden är belysta; kränkande särbehandling, arbetsbelastning och arbetstid. Föreskriften som gäller sedan 31 mars har väckt mycket intresse ute hos företagen och den har medfört en massa frågor. Främst handlar det om vad det är som nu behöver göras. Här ska jag lägga fokus på ett av de tre områden som lyfts fram i föreskriften; kränkande särbehandling, och belysa vad din organisation kan göra för att förebygga och hantera detta på arbetsplatsen.

Vi lever i en tid av extrem förändring och utveckling. Världen befinner sig just nu i ett paradigmskifte där teknologin och internet påverkar våra liv på alla plan. Via transparanta sociala medier blir vi medvetna om hur alla andra har det i sina liv (tror vi). Vi jämför oss och vill bli lika framgångsrika som ”alla andra”. Samtidigt leder den nya tekniken till att företagen ställer allt högre krav på att medarbetarna ska vara snabba, effektiva och ständigt tillgängliga. Men mitt i denna utvecklingsiver glömmer vi bort en viktig sak – att människor också måste vara hållbara.

Människan har ett djupt känt behov av samhörighet och gemenskap. Samtidigt finns det starka krafter i vårt inre – skammen och rädslan för att bli avvisad eller utstött – som hindrar oss från att nå ut till andra människor och leva våra liv fullt ut. I ett uppmärksammat TED-talk förklarar forskaren och författaren Brené Brown varför livet kräver att vi är autentiska – och vågar visa vår sårbarhet.

Partners

LinkedIn

Twitter

Facebook

Instagram