Kvinnliga rekryterare diskriminerar mindre

Den nya rapporten från den liberala tankesmedjan FORES är en dubbelstudie som handlar om två olika sorters hinder för invandrares etablering på arbetsmarknaden; diskriminering och reglering. Studien har utförts av två ledande forskare inom respektive område - Magnus Carlsson vid Linnéuniversitetet och Per Skedinger vid Institutet för näringslivsforskning (IFN).

Det råder inga tvivel om att etnisk diskriminering förekommer när de svenska företagen rekryterar. Utskick av fiktiva ansökningar där meriterna är identiska visar att 29 av 100 sökande med svenskt namn blir kallade till intervju, medan endast 20 av 100 sökande med utländskt namn blir kallade.

- Enligt studien finns det en tydlig diskriminering på den svenska arbetsmarknaden, men man får inte överdriva. Den är inte så stor att man ska känna sig nedslagen när man söker jobb, säger FORES vd Martin Ådahl.

- Andra mätningar visar att fördomarna minskar ganska stadigt, så det finns anledning att tro att graden av diskriminering minskar, tillägger han.

Skillnader mellan branscher

Graden av diskriminering varierar mycket beroende på vilken bransch man undersöker. Inom yrkesgrupper som butikssäljare, fordonsförare, restaurangbiträden och byggnadsarbetare är sannolikheten att man blir kallad till intervju två till tre gånger större om man har ett svenskklingande namn än om man har ett arabiskt namn. I andra yrken, som dataspecialister och högstadielärare, är chanserna att bli kallad till intervju ungefär lika stora oavsett etnisk bakgrund.

Kvinnor diskriminerar mindre

Av studien framkommer också att kvinnliga rekryterare diskriminerar i mindre utsträckning än manliga.

- Det är svårt att veta vad det beror på. Kanske har de kvinnliga cheferna själva erfarenhet av diskriminering, säger Martin Ådahl.

Forskaren Magnus Carlsson säger att en rimlig tolkning är att män helt enkelt har mer negativa preferenser gentemot personer med utländsk bakgrund.

- Det finns även annan forskning som pekar på sådana skillnader mellan män och kvinnor, säger Magnus Carlsson till VA.se.

Rekryterare som själva har utländsk bakgrund diskriminerar också, men precis som kvinnorna så gör de det i mindre utsträckning än genomsnittet.

Det som är mest påtagligt är dock att bemanningsföretagen diskriminerar mindre än vanliga företag när de rekryterar, säger Martin Ådahl. Någonting som han tror beror på att de har större kunskaper om rekrytering. Det ligger i deras eget intresse att hitta kompetensen, oavsett hur den ser ut. Det finns flera studier som visar att just bemanningsföretagen lättare rekryterar personer med utländsk bakgrund, förklarar Ådahl.

Regleringar ett hinder

Regleringar på arbetsmarknaden utgör också ett hinder för invandrare när de söker jobb, enligt FORES studie, som går under namnet "Reglering eller diskriminering - vad hindrar etablering?" Ett starkt anställningsskydd och höga minimilöner gör att arbetsgivare ställer höga kvalifikationskrav när de rekryterar. Det kan leda till att exempelvis osäkerhet om en utländsk examen minskar viljan att anställa - regleringarna gör att arbetsgivarna inte vågar testa personer de vet mindre om.

- Vi bör öppna upp för att göra om arbetsregleringen så att det blir större möjligheter att pröva nya människor. En annan väg är att man hårdare går på de som konsekvent diskriminerar, säger Martin Ådahl, som dock inte tror på anonymiserade ansökningar.

Arbetskraftsinvandring en lösning

Det finns två typer av diskriminering, förklarar Martin Ådahl. Den första är så kallad statistisk diskriminering, som innebär att arbetsgivaren helt enkelt vet mindre om en viss grupp och dess kvalifikationer och därför tar det säkra före det osäkra. Det går att komma åt genom att minska regleringen, menar han. Den andra typen kallas för preferensbaserad diskriminering - arbetsgivaren har fördomar och tycker illa om en viss etnisk minoritet. Det problemet kan man bland annat komma åt med hjälp av arbetskraftsinvandring, säger Martin Ådahl.

- Som vi har sett i exempelvis Kanada kan arbetskraftsinvandring göra att folk blir vana vid att jobba med människor som har utländsk bakgrund. Folk lär sig att personer med en annan bakgrund kan göra ett minst lika bra jobb. I just Kanada ser vi att diskrimineringen är väldigt låg, förklarar han.

Martin Ådahl vill dock understryka att utvecklingen troligtvis är på väg åt rätt håll i Sverige, och att man inte får förstora upp problemet.

- Då finns det en risk att folk ger upp, att de börjar diskriminera sig själva. Majoriteten av företagen diskriminerar inte, och för den enskilda personen lönar det sig att söka jobb, fastslår Martin Ådahl.