Relationstillit

I Mod att ha tillit skriver jag om olika former av tillit. Självtillit – tillit till mig själv, att jag är bra, kan och gör bra. Livstillit – tillit till livet, processen och det som sker. Relationstillit – tillit till att andra har ett gott syfte, kan och vill mig väl.

Låt oss fördjupa oss i den mellanmänskliga tilliten – relationstilliten. Jag har svårt att se att den kan vara enkelriktad. Eller har jag kanske fel? Kan jag känna tillit till dig om jag inte upplever att du känner tillit till mig? Det synes i vart fall utmanande att långsiktigt upprätthålla känslan av tillit om den inte är besvarad. Och om mellanmänsklig tillit förutsätter ömsesidighet då är vi beroende av varandra för att känna denna form av tillit. Frågan är hur den mellanmänskliga tilliten skapas.

Tillit och öppenhet – vad är hönan och vad är ägget?

Tillit förutsätter öppenhet. Eller är det kanske öppenhet som förutsätter tillit. När vi öppnar upp och berättar mer om oss själva, hur vi tänker och känner bjuder vi in tilliten. Men för att vi ska våga öppna upp och berätta mer om oss själva behöver vi känna tillit.

Det finns en uppenbar risk för ”moment 22”. Jag väntar på att du ska öppna upp för att själv våga öppna upp. Du väntar på att jag ska öppna upp för att du ska våga öppna upp. Ja, där kan vi sitta och vänta.

”We need to trust to be vulnerable, and we need to be vulnerable in order to build trust” (Brene Brown)

I boken Öppenhet och Tillitsspiralen beskriver Anders Wendelheim och Kerstin Rodell Lundgren en i sammanhanget intressant skillnad mellan tillit och öppenhet. De menar att tillit är något som uppstår mellan människor som en konsekvens av deras agerande gentemot varandra; något som förtjänats. Öppenhet däremot beskrivs som något respektive individ själv har kontroll över, dvs jag styr själv om jag öppnar upp eller inte. Öppenhet är därmed ett medvetet val. Tillit är en konsekvens.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Känner du dig ibland otillräcklig, reaktiv och stressad i din chefsroll?

Upptäck "Leda mig själv" och stärk dig själv i ditt ledarskap:

• Från stress till kontroll
• Från händelsestyrd vardag till proaktiv styrning mot mål
• Från missförstånd och konflikter till engagemang och positiv teamdynamik

Nu kan du köpa onlineutbildningen ”Leda mig själv” till rabatterat pris och samtidigt få ett årsmedlemskap på Motivation.se.

Paketerbjudande: 995 kr – spara över 1.600 kr!

Vässa ditt ledarskap idag!

Mod att öppna upp

Å ena sidan skulle vi kunna se tillit som ett val. Jag väljer att ha tillit till dig oavsett vad du känner eller gör. Å andra sidan, om vi följer Wendelheim och Lundgrens tankegång om tillit som konsekvens, då är det öppenheten som är valet. Då handlar det om att ha modet att öppna upp. Att ”öppna upp” är något vi gör, och vi kan ju göra det lite i taget.

Det synes dock finnas en skillnad mellan att känna respektive visa tillit. Känslan av tillit uppstår, eller snarare kan uppstå, som en konsekvens av mellanmänsklig interaktion. Att visa tillit gör vi när vi öppnar upp. Jag visar dig tillit när jag öppnar upp. På så sätt torde vi även kunna se tillit som en form av val.

Så tänk om vi skulle ha mod att öppna upp och visa tillit oavsett vad den andre gör eller har gjort. Mod att öppna upp utan att veta hur det jag berättar landar hos den andre. Mod att riskera att inte bli mött som jag innerst inne önskar. Mod att göra mig sårbar genom att visa mer av den jag är.

Genom att ta risken att göra mig sårbar skapar jag möjligheten till mellanmänsklig tillit. Jag sår ett tillitsfrö. Att jag öppnar upp ökar sannolikheten att du öppnar upp. Genom att vi båda öppnar upp skapar vi en ömsesidig känsla av tillit som gör att vi vågar öppna upp än mer. Öppenhet göder tillit. Tillit föder tillit.

Men bara för att tillit en gång skapats innebär det inte att den alltid kommer finnas där. Tillit behöver vårdas. Och självklart behöver känslan vara genuin. Men vi känner (oftast) när vi själva och andra är ”äkta”. Det känns i närvaron; i kontakten; i förmågan att tona in den andre (eng. attunement). Och vi känner när det inte är så. Måhända subtilt, men vi läcker när det vi gör och säger inte är i harmoni med vad vi tänker och känner. Det märks om vi inte har en här-nu-varo och ett genuint intresse för den andre. Vi framstår helt enkelt inte som tillitsvärdiga. Det är då intuitionen och magkänslan frågar, kan jag lita på personen ifråga?

Ömsesidig tillit – att göra varandra bra

Är inte nyckeln till goda relationer känslan av ömsesidig tillit. Att våga öppna upp och visa vem jag är utan att bli bedömd eller värderad. Att vara den jag är med allt vad det innebär.

Och är det inte så att vi alla vill bli omtyckta, gillade och älskade för den vi är – och att vi då också behöver ha modet att visa vem vi är bortom roller och fasader.

Och är det inte först när vi lär känna och förstår varandra mer på djupet som vi kan göra varandra bra. Och när vi gör varandra bra och finns för varandra, då blir vi trygga. En trygghet som ger en näringsrik jordmån för att utvecklas både som individer och i relation.

När den känslan infinner sig då finns tilliten där. Tillit som ömsesidighet. Tillit som vårdas.