Vad är bäst? Kvinnligt eller manligt ledarskap?
Den rådande bilden av manligt ledarskap är att en manlig chef är tydlig, fast i sina beslut, trovärdig och självsäker. Många av de tidiga kvinnliga ledarna fick anpassa sig efter det manliga chefsbeteendet. Hon fick helt enkelt agera som en man. Militäriskt peka med hela handen, släppa emotionella behov och anpassa sig efter befintliga spelregler.
När man talar om kvinnligt ledarskap menar man ofta att det kvinnliga ledarskapet är mer emotionellt, koncensussökande och trevande, till och med lite osäkert i vissa fall. Så vilken av dessa ledarstilar är mest effektiv och lönsam?
Rörlighet - en trend
Arbetskraft idag är varken tvingade att jobba kvar hela sin livstid, eller eftersträvar guldklocka för lång och trogen tjänst. Det har istället blivit allt svårare att hålla kvar arbetstagare på arbetsplatsen. Yngre generationer är inte lika lojala som äldre. Lättrörligheten är en trend. Samtidigt vet vi att kostnaderna för nyanställningar är hög. Framtidens ledare behöver kunna erbjuda sina anställda så mycket mer än den gamla skolans auktoritära och oflexibla ledare gjorde.
Ett spännande case från 30-talet där en forskargrupp av psykologer och socionomer under ledning av Elton Mayo ville undersöka hur de fysiska faktorerna som ljusstyrka, luftfuktighet och temperatur, det vill säga arbetsmiljön, kunde påverka de anställdas produktivitet. Forskarna kom fram till att produktiviteten ökade hela tiden under de år som experimenten utfördes. Anledningen till att den ökade trodde man berodde på att försökspersonerna blev så uppmärksammade av forskare och arbetsledare.
Samma resultat skulle vi troligtvis få även idag om vi gjorde samma studie. Den omvårdande faktorn är alltså inte att förringa. Ännu en så kallad kvinnlig egenskap.
Moderniseringsbehov för ledarskapet
Det finns många fördelar med det som vi kallar det manliga ledarskapet. Anställda uppskattar en tydlig och konkret chef och lätt kan anpassa sig och följa sin vision. Och det finns också många fördelar med det kvinnliga ledarskapet, om vi likställer det kvinnliga ledarskapet med att vara inbjudande. Där anställda bjuds in av sin chef att vara med i beslutsprocesser och bli mer delaktiga på alla nivåer i företaget.
Framtidens ledarskap står inför ett moderniseringsbehov. I framtiden kommer vi inte behöva välja en manlig eller kvinnlig ledarstil. Ta istället lite av det bästa från båda sidor och bli en androgyn ledare.
Jag talar inte om könlöst ledarskap, utan om framtidens ledare som inte längre behöver tänka i manligt eller kvinnligt, utan bara i termer om vad som är mest lönsamt och mest attraktivt för företaget och de anställda.
Om författaren
Anna Frankzen Starrin är trend- och omvärldsbevakare. Hon driver sitt eget företag och har nyligen genomfört den globala studien "Urban trends" tillsammans med företaget Tyréns AB. Studien har kartlagt framgångsfaktorer för städer i framtiden. Anna genomför framtidsstudier och trendanalyser för många större företag och hon är också trendspanare i Sveriges Radio.
Kontakt: anna@motivation.se
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
- Uppleva
- Motivera
- Projektleda
- Projektleda
- Planera
- HR
- Leda
- Hälsa
- Leda
- Leda
- Leda
- 1 av 54
- ››
Relaterade artiklar
-
Anna Frankzen Starrin: "Städer och deras näringsliv blir mer framgångsrika av mångfald".
-
Affärsresenärernas krav skärps i takt med att fler övergår till onlinebokning.
Kommentarer
Nej Anna, det här köper jag inte rakt av.
Du skriver "Fram till början av 1900-talet fanns i stort sett bara ett sorts ledarskap, ett så kallat auktoritärt ledarskap" som att det är en självklarhet och allmän kunskap. Som sociologistudent har jag fått läsa många olika teorier om industriell utveckling och de maktstrukturer som existerade före, under och efter. Jag har inte på något ställe hittat något som stöder din beskrivning av något traditionellt manligt och auktoritärt ledarskap!? Snarare tvärtom att det innan kvinnorna drogs in i ett fabriksorienterat förvärvsarbete fanns ett stort kvinnligt företagande med mycket kvinnligt ledarskap, men att detta förändrades med indsutriernas intåg...
Så jag blir väldigt nyfiken på vilka teorier och grunder du bygger dina i övrigt intressanta antaganden på.
Jag håller med dig om dina tankar kring ledarskap i stort, men blir lite ledsen över ditt kategoriska användande av kvinnligt respektive manligt, även om jag kan köpa det ur ett generaliserat genusperspektiv där an man kan ha något som bedöms vara ett kvinnligt beteende. Men jag tycker att du snarare bidrar till att behålla de gamla mönstren med dess ord, än att skapa ny mark...
peterA
Hej igen peterA.
Vilket intressant ämne du studerar.
Min främsta tanke med artikeln är att jag tycker att det är läge att sluta använda termer som manligt, respektive kvinnligt ledarskap, just av den enkla anledningen att det är generaliseringar av könsroller. Och en som för så kallat kvinnligt ledarskap kan lika gärna vara man och vice versa. De egenskaper som generalisten tillskriver manligt eller kvinnligt ledarskap är båda viktiga och borde kunna samverka. Det viktiga är inte att stirra sig blind på huruvida ledaren är kvinna eller man. Jag tror starkt på en kombination av båda ledartyperna, ett slags ”androgynt” ledarskap.
Du säger att kvinnligt företagande var stort fram till industrialismen. Faktum är att kvinnligt företagande var förbjudet fram till mitten på 1800-talet, så där har du fel i sak. Man gav änkor och fattiga kvinnor dispens att ägna sig åt handel som inte konkurrerande med männens handelsverksamhet. Men det var mer som en socialförsäkring.
Lycka till med dina studier.
Anna