Menu

Carin Götblad - ett ledarskap som inte fegar ur

Carin Götblad är som talare lite som ett kallt glas vatten när man är som törstigast – kristallklar, svalkande och helt nödvändig. Hennes föreläsning under höstens Projektnäring svävar konstant mellan skratt och gravallvar, mellan sårbarhet och kraft. Jag tror inte att jag är den enda åhöraren som undrar hur mycket rak och orädd klokhet som ryms i en och samma människa.

”Jag är jurist och förskollärare i botten. En oslagbar kombination om man ska vara chef, som ni förstår. Jag har haft stor användning för min pedagogiska utbildning i mitt yrke som polischef…”

Hon får skratt och applåder om vartannat i sin vassa lågmäldhet. När hon klev upp på scenen hade jag knappast en aning om att jag en timme senare skulle stå ute i kaffepausen och konstatera – det här var en av de bästa föreläsningar jag varit på.

Hon varvar dråpliga berättelser från vardagen med sitt sätt att se på både liv och ledarskap: blanda människor (”Det finns inte en enda människa på jorden som har allt som behövs.”), var konkret (”Vackra ord och klyschor förändrar inget.”), mörka aldrig något (”Skyll aldrig ifrån dig på andra.”), omvärldsbevaka (”Släpp stuprören, lyft blicken – var i universum står vår organisation i just den här frågan?”), ge människor ansvar (”Den bästa vägen till motivation är att ge ansvar.”)

Hon efterlyser fler perspektiv – samtidigt. ”Vi i Sverige är specialister på att bara prata om viktiga frågor ur ett perspektiv, när det är motsatsen som behövs. Vi behöver massa olika synvinklar, annars blir det slagsida i debatten.”

Det som landar djupast i mitt huvud är ändå hennes självklara syn på mångfald. Hur hon sett, på nära håll, att människor med olikheter kompletterar varandra. Hur orädd hon är för att lyfta ämnet och hur hon – genuint – tror på alla människors lika rättigheter och värde och vilja att göra sitt bästa.

”Jag jobbar för att bredda kompetensen inom organisationen i alla lägen. Mångfald är inte bara religion, kön, funktionshinder på olika sätt eller ursprung. Det handlar om att fylla verksamheten med människor som bär med sig olika erfarenheter. Byt plats med varandra! Det skapar förståelse och empati.”

Hon menar att människor som är för lika inte kan fungera effektivt som grupp och berättar om när två personer anställdes till vapenverkstaden i ett samarbete med Samhall. ”Två underbara killar med Aspbergers som styrde upp och skapade ordning i hela verkstaden som innan var i kaos. Fantastisk! Rätt gubbe eller gumma på rätt plats gör underverk.”

Och de som kastar grus i maskineriet har hon slutat ägna värdefull tid åt. ”Det finns negativa krafter på alla arbetsplatser – de som vill behålla gamla strukturer för att de tjänar på det. Förut gick all min uppmärksamhet åt till att göra dessa människor nöjda – jag trodde att allt skulle bli bra om jag bara kunde tillmötesgå dem. Men vissa blir helt enkelt aldrig nöjda. Det har jag lärt mig nu.”

Carin Götblads råd är kort och enkelt – strunta i dem. ”Jag anstränger mig hårt för att sänka trösklar och öppna dörrar för dem som är intresserade av att ta sig vidare. Den som inte vill lägger jag ingen energi på numera.”

Rak, ärlig och säker på sin sak – för den kommer från egna pågångna nitar, det hörs.

Vilken skillnad hon gjort blir tydligt när hon berättar om stunden för 13 år sen när ett par av hennes medarbetare kom till henne och sa att de ville gå i Prideparaden under polisens flagg. Då var frågan kontroversiell, men Carin Götblad tog ställning och stod fast, trots internt motstånd. Hon visade att det är viktigt för minoritetsgrupper att få synas och lyftas, särskilt inom en organisation som polisen.

”Jag fick tydligt förklara varför sexistiska skämt inte är okej och det är lika lite okej att inte säga något och därmed ge sitt tysta medgivande. Jag ville få slut på sånt i organisationen för det är osunt. Jag kan inte säga att jag helt har lyckats, men det är definitivt bättre än för 13 år sen. Och jag gav ett löfte – den dagen då vita medelålders män är en minoritetsgrupp kommer de också få gå i en parad för att försvara sina rättigheter, det lovar jag!”

Idag är polisens närvaro en självklarhet i Prideparaden.

Carin Götblad representerar ett ledarskap som jag tror på – ett som innehåller lika delar kärlek och smärtsam ärlighet. Ett som förenar människor på deras villkor, som tror på det godas seger och alla individers vilja att bidra - om man som ledare bara hjälper till i rätt riktning. Ett ledarskap som inte fegar ur, som står pall och som inte viker sig i motgång. Ett som vågar fatta de allra svåraste besluten och som vågar ställa krav på omgivningen.

Ett ödmjukt ledarskap som förstår att se både bakåt och framåt.

För min del skulle Carin Götblad få bli något mycket mer än polischef.

Vad sägs om president över hela världen?


Våra bloggare

Bloggar om ledarskap, unga talanger och rekrytering

LinkedIn

Twitter

Facebook

Instagram