Menu

Motivera

"Vad ska du bli när du blir stor?" Den frågan har de flesta av oss ställts inför oräkneliga gånger under vår barndom och uppväxt. Vissa kanske fortfarande inte vet svaret. I vårt samhälle finns det en föreställning om att man måste hitta sitt "kall" i livet - men har alla verkligen ett kall? Emilie Wapnick, författare, coach och konstnär, menar att vi gör ett stort misstag när vi intalar människor att de måste välja mellan sina olika passioner och intressen i livet. Mångsysslare, eller multipotentialites som hon kallar dem, har mycket att bidra med i arbetslivet - inte minst med tanke på att kreativitet ofta sker i kopplingen mellan två eller flera vitt skilda kunskapsområden.

Historien är alltid närvarande i en människas liv. Vi har alla ett förflutet som vi bär omkring på, en ryggsäck fylld av minnen, erfarenheter, relationer, framgångar och misslyckanden. Att då och då kasta en blick i backspegeln är helt naturligt – men ibland kan vi bli fast i minnet av den människa vi en gång var. Gamla ”sanningar” om vilka vi är, om hur bra eller dåliga vi egentligen är, riskerar att hålla oss tillbaka i vår strävan efter att leva i nuet med sikte mot framtiden.

Om vi vill bli lyckliga så måste vi först bli framgångsrika, och för att nå det målet så måste vi offra vår personliga lycka och istället slita ut oss till bristningsgränsen – så att vi eventuellt kan bli lyckliga i framtiden. Ungefär så ser det traditionella västerländska framgångsreceptet ut. Men faktum är att receptet är totalt fel och uppochnervänt. Den forskning som finns tyder på att det är lycka som gör oss framgångsrika, inte tvärtom. Om man vill lyckas i livet bör man därför först och främst fråga sig vad som gör en lycklig – vilket kan vara betydligt mindre och enklare saker än man tror.

Kreativitet är en märklig och svårfångad egenskap hos människan - kanske är det därför kreativa människor så ofta mystifieras. Den forskning som finns i ämnet tyder på att människan är som mest kreativ när hennes logiska tänkande distraheras. Logik är nämligen kreativitetens svurna fiende - och det bästa sättet att komma åt skaparkraften är att lösgöra sig från verkligheten en liten stund.

Att få nej, bli avvisad och bortvald, är bland det mest smärtsamma vi människor vet. Ändå är det en så naturlig del av livet; hela samhället är uppbyggt kring situationer och moment där risken att få ett nej är minst lika stor som chansen att få ett ja. Vem vet hur många gånger vi blir avvisade under en livstid – i kärleken, i arbetslivet och karriären, i våra försök att uppnå lycka och förverkliga våra drömmar. Ingen tycker om att få nobben, och vissa tar det nog extra hårt. Men det finns sätt att hantera smärtan och se till att besvikelsen inte får för stora proportioner.

Vi lever i en ny tid. Och så plötsligt – en ny tid igen! När drönare flyger in med Amazons bokpaket, pyttesmå innovationer knackar på nanodörren och digitaliseringen sprutar ut nya affärsmodeller på löpande band så ändras allt och hela tiden. Från steg – till steglöst.

Självhjälpsindustrins budskap innehåller ofta ett löfte om att ta fram superhjälten i var och en av oss: ”Du kan bli störst, bäst och vackrast! Du kan bli Stålmannen!” Människor som försöker följa en sådan linje blir i bästa fall produktiva men ytliga, i värsta fall sönderstressade perfektionister. Det som saknas i ekvationen är sårbarhet. Att vara autentisk och våga visa sig sårbar är den kanske viktigaste komponenten i alla mänskliga relationer – och därmed en helt omistlig egenskap för den som vill lyckas i arbetslivet.

Alla människor strävar efter lycka, och oftast sätter vi likhetstecken mellan lycka och att få det vi vill ha. Men är det verkligen så lycka fungerar? Författaren och forskaren Dan Gilbert, som bland annat har skrivit boken ”Snubbla på lyckan”, berättar i sitt TED Talk att forskningen ger en helt annan bild. Vi människor tenderar att överskatta skillnaden mellan olika livssituationer – vi tror att det vi drömmer om kommer att göra oss mycket lyckligare än alla andra alternativ. I själva verket har vi ett ”psykologiskt immunförsvar” som ser till att vi lär oss att bli lyckliga med det vi får. Man kan kalla det för ”syntetisk lycka” – men forskningen tyder på att den är lika autentisk som ”naturlig” lycka, förklarar Gilbert.

Kan positivt tänkande vara någonting… negativt? Det låter kontraintuitivt, men faktum är att den rörelse inom självhjälpsindustrin som förespråkar positivt tänkande har fått utstå allt hårdare kritik på senare år. Visst ska man försöka se livet från den ljusa sidan – men att konstant tränga undan negativa tankar är direkt skadligt, menar kritikerna. Ett alternativt förhållningssätt är att anamma ”emotionell rörlighet”. Låt tankarna komma, försök inte blockera dem – men låt dem heller inte styra ditt liv.

För att lyckas med det man vill i livet måste man ha en fantastiskt god självkänsla. Åtminstone är det vad vi har fått lära av självhjälpsindustrin de senaste decennierna. Problemet är att det vi tror är självkänsla ofta förvandlas till någonting helt annat – exempelvis narcissism, självupptagenhet och perfektionism. Detta kan i slutändan leda till att vi blir extremt självkritiska och känner oss otillräckliga.
På senare år har dock flera forskare föreslagit ett alternativ: Självmedkänsla.

Att förändra sitt beteende är egentligen ganska enkelt – det svåra är att upprätthålla den önskade förändringen. Ofta har vi orealistiska förväntningar och överskattar vår egen förmåga till självkontroll. När vi sedan återfaller i dåliga vanor, vilket vi tenderar att göra, ser vi det som ett bevis på att vi helt enkelt inte kan förändras. Men risken för bakslag finns alltid med som en naturlig del av förändringsprocessen, och man bör räkna med att de kommer. För att lyckas med förändringen krävs det därför att man planerar för motgångarna.

Alla vill bli lyckliga. Rätten att sträva efter lycka är till och med inskriven i Förenta staternas konstitution. Men vad är det vi jagar egentligen? Och hur vet vi att det vi jagar, vad den nu må vara, är värt all denna ansträngning, alla dessa våndor? Kanske är det så att lycka är en illusion och att vi istället borde sträva efter livet som sådant, att få känna oss levande.

Att förändra ett beteende är något av det svåraste en människa kan göra. Alla har någonting de vill ändra på i livet – karriären, äktenskapet, dieten, privatekonomin. Även inom organisationer är förändring ibland lika nödvändigt som det är utmanande. Forskning tyder på att vi i de flesta fall misslyckas. Men egentligen är det inte förändringen i sig som är svår att uppnå, utan det svåra är att slå vakt om framstegen. Vi överskattar vår egen självkontroll, och förr eller senare återfaller vi i våra gamla vanor igen – och tror då att vi har misslyckats en gång för alla.

Det finns idag mycket kunskap kring hur människans motivationsmotor fungerar – så varför går vi fortfarande mest på känsla? Varför envisas vi med att motivera med externa faktorer som bonusar, när vi därmed i själva verket lägger locket på både kreativitet och driv hos individen? Varför väljer vi vägar som skapar klyftor och orättvisor, när upplevelsen av orättvisa är en av de största anledningarna till att människor aktivt vill motarbeta. Jag läser en roligt skriven bok om ett allvarligt ämne - formandet av en ny typ av ledarskap som kan ge bränsle i en värld som är svår att leva i. ”Det här vet inte näringslivet om.”, säger Tommy Lundberg.

Partners

Events

Emotionell intelligens, EQ
7 december, 2016 - 08:00
Gruppkommunikation
21 december, 2016 - 08:00
Emotionell intelligens och problemlösningsförmåga
22 februari, 2017 - 08:00

LinkedIn

Twitter

Facebook

Instagram