De små stegen som formar vårt ledarskap

Ledarskap formas i vardagens små ögonblick

Vi förknippar ofta ledarskap med stora beslut, strategiska vägval och förmågan att hantera svåra situationer. Och visst är dessa viktiga, men tänk på en ledare som du själv har haft stort förtroende för. Vad var det egentligen som skapade den tilliten?

Var det ett särskilt beslut eller en imponerande presentation? Eller var det snarare hur personen bemötte dig, lyssnade på dina tankar, visade intresse och stod kvar när något blev svårt? Ofta är det de återkommande handlingarna vi minns. Och ibland kan det vara just dessa vardagliga beteenden som får större betydelse än vi själva förstår.

Föreställ dig Anna, en uppskattad chef. Hon var engagerad, kunnig och mån om att finnas till hands när medarbetarna behövde hjälp. Hennes dörr stod nästan alltid öppen och hon var snabb med att komma med förslag när någon körde fast. Hon såg det som en av sina styrkor.

Men under ett utvecklingssamtal sa en av hennes medarbetare något som fick henne att fundera. ”Ibland känns det som att du redan har bestämt dig för vad som är bäst innan jag hunnit berätta hur jag tänker.” Kommentaren överraskade henne. Hon hade ju bara försökt hjälpa till.

Under de följande veckorna började Anna lägga märke till något hon tidigare inte reflekterat över. När någon kom med en fråga tog hon nästan alltid över samtalet. Hon lyssnade en stund, men så snart hon förstod problemet började hon föreslå lösningar.

Hon upptäckte också att medarbetarna allt oftare vände sig till henne för att få svar, även i frågor som de egentligen hade både kunskap och mandat att hantera själva. Det var inte vad hon hade velat åstadkomma.

Anna bestämde sig för att pröva en liten förändring. Nästa gång någon kom med ett problem skulle hon inte omedelbart ge sitt svar. I stället skulle hon lyssna färdigt och fråga: ”Hur tänker du själv att vi skulle kunna lösa det?”

Till en början kändes det ovant. Ibland fick hon anstränga sig för att inte fylla tystnaden med sina egna förslag. Men efter hand märkte hon en förändring. Medarbetarna började resonera mer självständigt, komma med egna idéer och ta större ansvar för sina beslut.

Det var ingen dramatisk förändring. Ingen ny strategi, ingen omorganisation och inget omfattande utvecklingsprogram. Bara en chef som hade blivit medveten om ett invant beteende och bestämt sig för att göra något lite annorlunda.

Och kanske var den viktigaste insikten inte att hon hade lärt sig ställa en bättre fråga, utan att hon hade börjat förstå hur hennes eget sätt att agera påverkade andra människors möjligheter att växa.

Det intressanta med Annas erfarenhet är att utvecklingen inte började med att hon lärde sig något nytt. Den började med att hon upptäckte något hon redan gjorde – och bestämde sig för att göra lite mindre av det.

Ibland är det just där våra största möjligheter till personlig utveckling finns. Inte i ytterligare en förmåga att lägga till, utan i ett invant beteende som vi vågar släppa taget om.

Ibland behöver vi göra mindre för att utvecklas mer

När vi talar om personlig utveckling handlar det nästan alltid om vad vi behöver lägga till. Vi ska skaffa oss nya kunskaper, utveckla fler förmågor och skapa bättre vanor. Men tänk om en del av vår utveckling i stället handlar om vad vi behöver sluta göra?

• Kanske behöver vi inte lära oss att kommunicera ännu bättre, utan börja avbryta andra lite mindre.
• Kanske behöver vi inte bli mer beslutsamma, utan ibland vänta med vårt beslut tills vi verkligen har förstått situationen.
• Kanske behöver vi inte bli bättre på att kontrollera verksamheten, utan våga släppa taget och visa större förtroende för andra.

Det här är ofta svårare än det låter.

Våra invanda beteenden har en historia. De har kanske hjälpt oss att lyckas, skapat trygghet eller gett oss en känsla av kontroll. Därför fortsätter vi att använda dem, även när de inte längre tjänar oss särskilt väl.

Det som en gång hjälpte oss att lyckas kan med tiden bli något som begränsar oss. Att förändra ett sådant beteende kan kännas som att ge upp en del av sin styrka.

Ibland visar vi större mognad genom det vi väljer att avstå från än genom det vi gör. Det kräver självkännedom att upptäcka våra mönster och självkontroll att förändra dem.

Det vi upprepar blir till slut en del av kulturen

Det finns ytterligare en dimension som gör de små handlingarna så betydelsefulla. De påverkar inte bara oss själva. De påverkar också människorna omkring oss.

Tänk dig en arbetsplats där chefen ofta säger att det är viktigt att våga tänka nytt och att misstag är en naturlig del av lärandet. Men varje gång något går fel möts medarbetarna av irritation, ifrågasättanden eller en jakt på vem som bär skulden.

Vilket budskap får egentligen störst genomslag? Det som sägs på mötet eller det som händer i vardagen?

På samma sätt kan en chef som regelbundet visar uppskattning, välkomnar olika perspektiv och erkänner sina egna misstag bidra till att skapa en kultur där människor känner sig trygga att göra detsamma.

Det sker sällan över en natt, men varje handling sänder en signal om vad som är accepterat, uppskattat och möjligt. Så småningom blir dessa signaler till förväntningar, förväntningarna till vanor och vanorna till en del av kulturen. Det är därför vi inte kan skilja vårt personliga ledarskap från den kultur vi är med och skapar.

Det innebär också att varje ledare, medvetet eller omedvetet, är med och formar organisationens kultur genom sitt sätt att agera i vardagen.

Kultur är inte bara vad vi säger att vi värdesätter. Den formas av vad vi faktiskt gör, om och om igen.

Utveckling kräver mer än goda intentioner

De flesta av oss vet redan ganska väl hur vi skulle vilja vara. Vi vill vara närvarande, lyhörda, modiga och omtänksamma. Vi vill fatta kloka beslut och behandla andra människor med respekt.

Ändå lyckas vi inte alltid. Vi avbryter fast vi hade tänkt lyssna. Vi reagerar för snabbt trots att vi vet att vi borde vänta. Vi skjuter upp ett svårt samtal fast vi förstår att det behöver äga rum. Det är mänskligt, men här finns också en möjlighet till utveckling.

För skillnaden mellan en god intention och ett förändrat beteende ligger ofta i vår förmåga att uppmärksamma vad som faktiskt händer. Att efter ett möte stanna upp och fundera över varför vi blev irriterade. Att lägga märke till när vi tog över ett samtal. Att upptäcka att vi ännu en gång undvek att säga det som behövde sägas. Inte för att döma oss själva, utan för att förstå.

Reflektion hjälper oss att skapa ett litet avstånd mellan våra invanda reaktioner och våra medvetna val. I det avståndet finns möjligheten att göra något annorlunda nästa gång.

Det är också här erfarenhet kan förvandlas till lärande. För vi utvecklas inte automatiskt genom att bli äldre eller samla fler år som ledare. Det är när vi stannar upp, reflekterar och vågar ifrågasätta våra egna föreställningar som erfarenheten kan bidra till verklig utveckling.

Vi behöver inte bli bättre varje dag

Det finns en populär tanke inom personlig utveckling om att vi ska försöka bli en procent bättre varje dag. Som bild för kraften i små, återkommande förbättringar är den tilltalande. Men mänsklig utveckling följer sällan en jämn och förutsägbar kurva.

Vi utvecklas inte i en jämn, uppåtgående kurva. Vissa dagar är vi kloka och närvarande. Andra dagar är vi trötta, otåliga eller upptagna av våra egna bekymmer. Ibland tar vi ett steg framåt och två tillbaka.

Det betyder inte att utvecklingen har upphört. Tvärtom kan de perioder då vi upplever motgångar, osäkerhet eller misslyckanden ge oss viktiga insikter om oss själva. Kanske behöver vi därför vara försiktiga med att göra även vår personliga utveckling till ännu ett prestationsprojekt.

För målet kan knappast vara att ständigt optimera oss själva. Det borde snarare handla om att bli mer medvetna om hur vi lever, vilka val vi gör och hur vi påverkar andra människor.

Att utvecklas innebär inte att vi alltid måste göra mer eller prestera bättre. Ibland handlar det om att acceptera våra begränsningar, våga be om hjälp eller inse att vi behöver återhämtning. Även det kan vara uttryck för mognad.

Från insikt till handling – ett litet steg i taget

Det finns en risk med artiklar, böcker och utbildningar om personlig utveckling. Vi kan känna oss inspirerade, få nya insikter och hålla med om nästan allt vi läser. Men sedan fortsätter vardagen ungefär som tidigare. Inte för att vi saknar vilja, utan för att våra invanda beteenden är starka och förändring kräver medveten uppmärksamhet.

Därför kan det vara klokt att börja i det lilla. En ledare som vill bli mer lyhörd behöver inte börja med ett omfattande utvecklingsprogram. Det kan räcka att under nästa möte bestämma sig för att ställa ytterligare en fråga innan hon själv uttrycker sin uppfattning.

Den som vill bli bättre på att visa uppskattning kan börja med att varje dag uppmärksamma något konkret som en annan människa har bidragit med. Och den som vill utveckla sitt mod kan börja med att ta det där samtalet som länge har skjutits upp.

Det avgörande är inte hur stor förändringen är, utan att den är medveten och möjlig att upprepa. Med tiden kan små förändringar i vårt beteende också påverka hur vi ser på oss själva. Vi börjar inte bara agera annorlunda. Vi upptäcker att vi faktiskt kan vara annorlunda.

Reflektionsfrågor

Stanna gärna upp en stund och fundera över följande:

• Vilka små beteenden hos mig bidrar till att skapa tillit och trygghet?
• Finns det något jag regelbundet gör som begränsar andra människors möjligheter att växa?
• Vilket invant beteende skulle jag vilja förändra för att bättre leva och leda i enlighet med mina värderingar?

Vardagsövning – en liten förändring under en vecka

Välj ett beteende som du vill utveckla under den kommande veckan. Det behöver inte vara något stort. Tvärtom är det en fördel om det är så konkret att du enkelt kan omsätta det i vardagen.

Det kan handla om att lyssna färdigt innan du svarar, ställa fler öppna frågor, visa uppskattning eller våga uttrycka en åsikt som du annars skulle ha hållit tillbaka.

Välj samtidigt ett beteende som du vill göra mindre av.

Ta sedan några minuter i slutet av varje dag och reflektera över hur det gick.

Inte för att sätta betyg på dig själv, utan för att bli mer uppmärksam på dina egna mönster.

Vad fungerade? När föll du tillbaka i gamla vanor? Vad vill du pröva annorlunda nästa dag?

Efter en vecka kan du fråga dig om förändringen har påverkat både dig själv och människorna omkring dig.

Att ta med dig vidare

Vi tänker gärna att det är de stora händelserna som formar våra liv och vårt ledarskap. Och visst finns det ögonblick som förändrar vår riktning. Men mellan dessa ögonblick pågår något annat. Det vardagliga livet, med alla sina möten, samtal, beslut och handlingar.

Det är där vi visar vilka vi är. Och det är där vi har möjlighet att steg för steg utvecklas till den människa och ledare vi vill vara.

Kanske behöver vi därför inte alltid fråga oss hur vi ska bli bättre ledare.

Kanske kan vi börja med en enklare fråga:

Vilken liten handling kan jag förändra i dag som gör skillnad för någon annan i morgon?