Varför tar vissa människor gärna sig an svåra utmaningar, medan andra helst väljer en enklare väg? Svaret handlar inte bara om kompetens eller motivation. Forskning visar att våra föreställningar om den egna viljestyrkan också kan påverka vilka utmaningar vi väljer att anta. Motivation.se har tidigare skrivit om att det finns en fara i att förlita sig för mycket på ren viljestyrka, och att goda vanor är en bättre grund för långsiktig prestation. Så är det – men det betyder inte att viljestyrka är en värdelös egenskap. Tvärtom. Ny forskning tyder på att vår syn på viljestyrka kan spela en viktig roll när det gäller vår benägenhet att ta oss an svåra uppgifter och stora utmaningar.
Synsättet påverkar vilka utmaningar vi väljer
Benägenheten att ta sig an svåra utmaningar kan skilja sig starkt från person till person. Vissa föredrar att välja en enklare väg, medan andra aktivt söker sig till stora utmaningar och svårlösta problem.
Skillnaden mellan dessa människor kan delvis ligga i deras syn på viljestyrka, enligt en studie som publicerats i Journal of Experimental Psychology: General av forskarna Christopher Mlynski, Georgia Clay, Julia Jankowski och Veronika Job.
Rent konkret handlar skillnaden om att vissa människor ser viljestyrka som en begränsad resurs som förbrukas vid ansträngning, medan andra har föreställningen att viljestyrkan inte nödvändigtvis behöver minska när vi anstränger oss, rapporterar Psychology Today.
Forskningen omfattar tre korrelationsstudier med sammanlagt 1 461 deltagare. Forskarna undersökte sambandet mellan deltagarnas föreställningar om viljestyrka och deras benägenhet att frivilligt välja svårare uppgifter. Deltagarnas syn på viljestyrka kartlades genom ett frågeformulär.
Deltagarna fick sedan utföra en uppgift där de skulle lägga ihop flera siffror i huvudet. De fick fem försök och kunde själva välja svårighetsgrad på en skala med fem nivåer. Samtidigt fick de bedöma sin egen matematiska förmåga.
Valde en högre svårighetsgrad
Resultaten visade ett samband mellan synen på viljestyrka och benägenheten att välja en högre svårighetsgrad.
Personer som såg viljestyrka som en begränsad resurs tenderade att välja enklare uppgifter, medan personer som hade en mindre begränsande syn på viljestyrka oftare valde svårare uppgifter.
Deltagarnas uppfattning om sin egen matematiska förmåga tycktes däremot inte ha samma betydelse för valet av svårighetsnivå.
Resultaten tyder alltså på att deltagarnas syn på viljestyrka hade betydelse för vilken svårighetsgrad de valde, även när forskarna tog hänsyn till deras egen bedömning av den matematiska förmågan.
Forskarna genomförde också ett separat experiment där de försökte påverka deltagarnas föreställningar om viljestyrka. Vissa deltagare fick ta del av exempel som framställde viljestyrka som en begränsad resurs, medan andra fick exempel som pekade i motsatt riktning.
Experimentet visade att deltagarnas val påverkades av vilken föreställning de hade fått presenterad. De som uppmuntrades att se viljestyrka som en mindre begränsad resurs blev mer benägna att välja svårare uppgifter.
Det är en intressant upptäckt eftersom den tyder på att vår inställning till viljestyrka inte är helt given, utan åtminstone delvis kan påverkas.
Viljestyrka och growth mindset
Om våra föreställningar om viljestyrka påverkar vilka utmaningar vi väljer att anta, kan det vara värdefullt att bli mer medveten om de egna tankemönstren.
Den som utgår från att en svår uppgift kommer att tömma de egna resurserna kanske undviker utmaningar som i själva verket skulle kunna bidra till utveckling och lärande.
Skillnaden i synen på viljestyrka har vissa likheter med begreppen growth mindset och fixed mindset, som utvecklats av psykologen Carol Dweck och som Motivation.se tidigare har skrivit om.
Den som har ett growth mindset utgår från att begåvning och kompetens kan utvecklas genom ansträngning, lärande och erfarenhet. Ett fixed mindset innebär däremot en föreställning om att våra förmågor till stor del är givna och svåra att förändra.
Även om begreppen inte är identiska finns en intressant parallell. I båda fallen handlar det om hur våra föreställningar kan påverka vårt sätt att möta svårigheter och utmaningar.
Genom att bli mer medvetna om våra egna tankemönster kan vi också börja ifrågasätta föreställningar som kanske begränsar oss mer än nödvändigt.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vila och återhämtning är en grundläggande del av ett hållbart arbetsliv.
Att ha en mindre begränsande syn på viljestyrka betyder inte att vi har obegränsat med energi eller att vi ska försöka bli supermänniskor som klarar allt. Vi behöver alla balans mellan ansträngning och återhämtning.
Vad betyder det här för ledarskapet?
Forskningens resultat väcker också intressanta frågor om hur vi ser på utmaningar i arbetslivet.
Som chef och ledare har du en viktig uppgift: att stärka medarbetarnas tilltro till sin förmåga att klara svåra uppgifter. Det handlar inte om att jobba hårdare, utan om att våga mer.
Men det kräver också ett ledarskap som skapar trygghet att pröva nytt, möjlighet att lära av misstag och stöd när utmaningarna känns stora.
En medarbetare som känner att det är tillåtet att misslyckas och lära sig längs vägen kan ha lättare att våga ta sig an en uppgift som från början känns svår eller osäker.
Samtidigt behöver en klok ledare förstå skillnaden mellan att uppmuntra människor att växa och att ställa orimliga krav på deras prestationer.
Att våga anta en utmaning är inte alltid detsamma som att välja den svåraste vägen. Ibland handlar gott omdöme också om att känna sina begränsningar och prioritera rätt.
Goda vanor, återhämtning och balans är viktiga för att vi ska kunna prestera hållbart över tid. Men när vi ställs inför svåra uppgifter kan också vår inställning till den egna viljestyrkan spela roll.
Kanske handlar det därför inte bara om hur mycket kraft vi har, utan också om vad vi tror är möjligt när vi väljer att använda den.
