Förmågan att fokusera är beroende av en välutvecklad prefrontal cortex, PFC, ofta kallad den exekutiva delen i hjärnan, som är ansvarig för flera högre kognitiva funktioner. PFC involverar arbetsminnet, som är delaktigt i att strukturera och organisera information, ta hänsyn till jaget, skapa bilder av en möjlig framtid för konsekvensanalys och långtidsplanering samt processer för övervakning av beteende och reglering av känslomässiga reaktioner. De exekutiva funktionerna ger oss alltså en chans att inte agera med automatik på händelser i vår omvärld.

När vi fokuserar, dvs ger vår odelade uppmärksamhet till det vi valt att fokusera på, får vi bättre tillgång till vår kunskap och våra erfarenheter och vår förmåga att tänka oss in  i framtiden. En lagom dos av press skapar en bra grund för fokus, för mycket och vi upplever negativ stress, för lite och vi blir oinspirerade.

Ett sätt att skapa intresse och lagom mycket press är att bestämma mål, mening och tidsramar.

Följande frågor kan vara till hjälp:

1. Vad ska jag uppnå idag?
2. Varför är det viktigt?
3. Hur länge ska jag ge uppgiften fokustid idag?

Ett exempel ur min vardag:

1. Jag ska komponera ett delmoment till uppföljningen av en pågående ledarutbildning i mental ergonomi.
2. Det är viktigt för att jag i god tid ska kunna sammanställa uppföljningsdagen.
3. Jag ger den 90 min med paus efter 45.

Eftersom jag har fokustid stänger jag av mobilen och stänger ner alla andra program när jag använder min dator och min hjärna till uppgiften.

Jag ber min omgivning vänta med ev. frågeställningar, kommer någon och vill avbryta ber jag att få återkomma. Min PFC behöver arbetsro för att koppla rätt bland minnen och kunskap.

Jag kommer lättare ihåg var jag ska slå upp olika faktabitar, jag får ett bättre flyt i skapandet, jag hittar de bilder jag behöver till min presentation och jag minns de delar jag komponerat till utbildningen tidigare vilket är viktigt för sammanhanget. Jag känner stor skillnad mot att försöka göra liknande uppgifter under multitasking.

Och tro mig, jag är van vid det sedan tidigare, trodde jag var en fena på multitasking och skröt gärna med det. Så här i efterhand inser jag att det kostade mycket hjärnkraft och var ett stort bidrag till en krympande tilltro till mig själv och till att jag sprang rätt in i väggen.

För att skärskåda myten om multitasking. Det är inte effektivt, vi kan inte göra flera tankeoperationer samtidigt, det vi gör är att hoppa mellan dem i en mängd micro-processer, vilket tar tid. Det är inte kvalitativt, om du försöker läsa ett mejl och lyssna på en kollega samtidigt gör du båda delarna sämre och missar information.

Det finns också ett direkt samband mellan stress, fokus och hälsa och forskarna bakom den mentala hälsotallriken anser att man kan titta på förmågan att fokusera som ett tecken på en persons mentala hälsa. Ju sämre förmåga, desto sämre mental hälsa.

Det ligger mycket i denna tes. Jag känner tydligt hur min fokuseringsförmåga minskar när jag upplever stress. Det krävs mycket mental styrka att hålla hjärnan på ett spår då. Min långvariga mindfulness träning hjälper mig.

Och sist men inte minst, fokustid hänger starkt ihop med självkänsla. Forskarna konstaterar, vilket jag fått bekräftat av många personer jag coachat för att stärka sin självkänsla, att förmågan att fokusera ger en känsla av kontroll och kompetens.

När vi har tillgång till denna aspekt av vår intelligens kan vi undvika känslan av att vara överhopade och inkompetenta, känslor som ofta hänger samman med multitaskande. Jag undrar om inte detta är en starkt bidragande orsak till att alltför många oerhört kompetenta människor går omkring och känner sig som en bluff.

Jag avslutar med ett citat från en av mina kunder som fört in mer fokustid i sitt liv: ”Jag känner mig oftare nöjd med mig själv - till skillnad mot när jag försökt göra allt på en gång och bara kände mig otillräcklig och trött”.