En söndagsförmiddag. Plusgrader, sol och gräsmattor som skiftar om till grönt. En stilla promenad. Med handen i min älskades. Min tysta önskan om att få möta årets första fjäril.  Vips är den där. Lätt dansar den fram med vinden. Flyger rätt emot oss. Landar på min högra sko. Jag står stilla och håller andan. Ett perfekt ögonblick. Våren är äntligen här. Budskapet är solklart. Fjärilen, den citrongula, tar sats och seglar vidare i vinden.  Jag står kvar. Tar ett andetag. Tar ett steg. I kropp och tanke.

Fjärilen symboliserar inte bara pånyttfödelsen och livets vår. Den symboliserar också den högsta formen av kärlek. Den som andas, lever och dansar i frihet. Jag kan välkomna fjärilen att komma till mig. Men jag kan inte fånga den. Då dör den.

Uttrycken för frihet kan upplevas flyktiga i sin karaktär. Underbart kan uppfattas kort. Men är det mindre äkta för det? Ett ögonblick kan vara för alltid. En kyss kan betyda allt. Världen kan vändas upp och ned och mitt hjärta ut och in. Om så bara för en stund.

Livets verkliga skönheter – som kärleken, glädjen och lyckan – kan upplevas men inte ägas. Så säger lagen. Lagen om livets väsentligheter. Du har rätt till livets goda. Men du kan inte utkräva det. Blott välkomna det.

Så ge till andra vad du önskar till dig själv. Det är en annan lag. Lagen om givandet och tagandet. Ge och lita till att du får åter tusenfalt. Kanske inte där och då. Men en annan dag, någon annanstans. Ge och var öppen för att ta emot. Livet är fullt av goda överraskningar, redo att levereras till den som är öppen och tror.

För att uppleva, verkligen uppleva, det bästa livet har att erbjuda behövs emellertid mer än öppenhet och tro. Det behövs mod.

I ett samhälle där vi är vana att kunna köpa, äga, förvara eller förbruka, så är de största friheterna inte bara gratis. De är oköpbara, oägbara, snudd på orörbara. Men ändå så fullkomliga i sin sanning. Våra största friheter kan bara upplevas med mod och tillit.

Det vi mest av allt vill ha får vi vara beredda att ge upp. Att välja livets bästa innebär därför att leva med risken att allt, som jag känner det idag, kan gå förlorat. Den största kärleken, glädjen och lyckan känner vi först när vi välkomnar sårbarheten så hjärtligt och så öppensinnat att vi är beredda att leva med den ständigt. Riktigt trygga i livet är vi först när vi accepterar att själva föremålen för tryggheten kan gå förlorade. Riktigt hemma i livet är vi först när vi förstår att våra största storheter är våra största svagheter. Riktigt tillfreds är vi när vi accepterar att det är så, och inte kan vara på något annat sätt, i denna relativa värld av kontraster. Vi är inte förlorare för det. Vi är förnyare.

Underbart må ibland kännas kort. Våra största friheter må upplevas flyktigt. Förändringen är alltid konstant. Den som är modig dansar med förändringens vindar likt citronfjärilen. Den som känner tilltro till livet vet att nya spännande överraskningar väntar runt nästa hörn.

Livet har alltid något nytt att erbjuda. Det bästa återstår alltid.