Viljan till tro trots orimligheten

Det sägs att om det är för bra för att vara sant så är det nog så. Jag tänker närmast på marknadsföring. Ibland kan jag inte låt bli att skratta för mig själv när jag läser en del annonser eller, vilket synes vanligare och vanligare, AI-genererad videoreklam om hur fantastiska olika erbjudanden är. Inte minst inom investering, skönhetsindustrin och kroppsideal. Jag tänker exempelvis på reklamen för en träningsapp som utlovar att efter en vecka kommer du känna skillnaden, efter två veckor kommer grannarna fråga vad du gjort och efter tre veckor kommer din före detta partner vilja ha dig tillbaka. De kroppsliga förändringarna hos personen som illustrerar övningarna är enastående. Vem vill inte köpa appen! Ganska roligt faktiskt.

Men vem är jag som småler när jag tänker på reklamen. Jag har också fallit till föga och köpt produkter som utlovar mer än vad som verkar rimligt. Likväl har jag tänkt, men tänk OM. Jag kan ju ge det en chans. Testa. Jag hoppas, eller snarare önskar, att det som utlovas ska vara sant. Men i sanningens namn vet jag inte om jag någonsin har blivit positivt överraskad.

Det finns således – och högst sannolikt – en hel del situationer där uttrycket ”för bra för att vara sant” stämmer. Det kan handla om orealistiska löften om rikedom, snabba och magiska resultat. När en trovärdig förklaring lyser med sin frånvaro. Då är det bra att stanna upp och lyssna till misstänksamheten. En lagom portion av skepticism – negativ bias – är således sunt och fungerar som ett skydd mot att vi utsätter oss för diverse risker och besvikelser.

Men tänk om vi blir alltför skeptiska och faktiskt går miste om möjligheter som livet erbjuder. Möjligheter att känna stolthet över vad vi åstadkommer. Att känna lycka. Att tro på oss själva.

Inre begränsningar

Det är en sak att undersöka rent sakligt om något är för bra för att vara sant. Då kan vi intellektuellt resonera med oss själva och andra för att göra en övervägd bedömning.

Men att tro att ”det är för bra för att vara sant” kan också handla om dig – din självbild, dina ”sanningar”, antaganden och värderingar. Exempelvis, om vi har en stark tro på att något inte kommer gå får vi sannolikt rätt. Och om vi har en stark tro på att något kommer gå får vi sannolikt också rätt, inom rimlighetens gränser. Pessimisten avfärdar möjligheter. Optimisten tillvaratar och skapar dem.

Jag tänker på Per Gessles sångtext: För bra för att vara sant. För bra för att hända i verkligheten. För en sån som jag. Att tro att det är för bra för att vara sant eller att det ”braiga” inte kan hända en själv kan handla om begränsningar som sitter i en själv.

Gay Hendricks, amerikansk psykolog, ger ett intressant perspektiv på detta i boken The Big Leap. Hendricks beskriver vad han kallar ”upper limiting” som en omedveten, inre gräns för hur mycket lycka, framgång och kärlek vi tillåter oss själva att uppleva. När vi passerar den övre gränsen för hur bra det går eller för hur bra vi mår så tenderar vi omedvetet att förstöra för oss själva. Vi självsaboterar. Det är som att vi har en inneboende regulator för vårt välbefinnande. När vi får för mycket av det goda så dras vi tillbaka till den nivå där vi känner oss bekväma. Det vill säga, till den nivå vi själva omedvetet har satt och är vana vid.

Låt oss ta några exempel på temat ”för bra för att vara sant”.

• Du har fått en befordran, men istället för att glädjas börjar du fundera på om du verkligen kommer kunna axla den nya rollen. Du ifrågasätter din kompetens.
• Du har träffat en ny partner och känner dig lyckligare än på länge, men efter ett tag börjar du hitta fel och argument för att ni är inte rätt för varandra. Relationen rinner sakta med säkert ut i sanden.
• Du har gjort en presentation på jobbet och du är riktigt nöjd, men på kvällen när du kommer hem så börjar du ifrågasätta om det verkligen var så bra. Var det inte en kollega som gäspade och verkade inte några vara lite kritiska. Du blir osäker och självtvivlet har vaknat till liv.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vad kan begränsa oss?

Huruvida vi har någon övre gräns för vårt välbefinnande skiljer sig sannolikt åt från person till person. En del kanske har en väldigt låg övre gräns. Andra kanske inte har någon gräns alls. Det kan också skilja sig åt mellan olika områden i livet för en och samma person.

Men tänk om du omedvetet faktiskt har satt en övre gräns för ditt välbefinnande. En gräns för hur framgångsrik och lycklig du kan vara och känna dig. En gräns som gör att du drar ner dig själva alldeles i onödan när du ”slår i taket”. En gräns som grundar sig på rädsla att leva och njuta fullt ut. För att du inte tror att du förtjänar det.

Hendricks menar att vi alla i olika grad har med oss grundläggande övertygelser från barndomen som sätter en gräns för hur mycket kärlek, framgång och lycka vi tror att vi får uppleva.

En sådan övertygelse är att det är (1) något fundamentalt fel på mig och därför förtjänar jag inte lycka eller framgång. Det kan bero på att vi som barn fått signaler om att vi var jobbiga, annorlunda eller gjorde föräldrarna besvikna. Konsekvensen blir att när något går eller känns bra så skapar vi omedvetet problem som bevis på att övertygelsen – defekten – stämmer.

En annan övertygelse handlar om rädslan för att (2) uppfattas illojal och bli övergivenhet. Detta kopplar an till både vårt psykologiska behov av samhörighet och vår tendens till social jämförelse. Så om jag verkar bättre än någon annan i min nära sociala krets kanske jag inte får vara med. Med andra ord, ”stick inte ut”. Som en konsekvens tonar jag ner mina framgångar både för mig själv och andra. På liknande tema är rädslan att vara ett (3) hot mot andra. Att det blir konkurrens och om jag är bra kan inte du också vara det. Som en konsekvens kanske jag inte visar mina förmågor eller positionerar ner mig själv för att inte ”ta ljuset” från någon annan.

Det kan också handla om en rädsla för att (4) lyckan inte är hållbar. Med andra ord, om det blir för mycket av det goda så kommer snart något dåligt hända. Som en konsekvens vågar vi inte fullt ut njuta av starka positiva känslor i syfte att det ska slå tillbaka. Istället ”håller vi oss på mattan” för att undvika att olyckan knackar på dörren.

Har du begränsande övertygelser?

Ovan beskrivna övertygelser är inte sanna. Likväl kan de styra oss och därmed begränsa hur bra vi faktiskt kan må. Och det intressanta är att de ofta är omedvetna. Så för att förstå om du över huvud taget har några begränsande övertygelser behöver du vända blicken inåt.

Ett första steg är att nyfiken observera om det händer att du saboterar för dig själv efter att något positivt har hänt. Exempelvis, blir du lätt irriterad eller stressad efter att du gjort något du först var genuint nöjd med? Oroar du dig för småsaker? Börjar du analysera eller älta dina fantasier om vad du tror att andra tycker eller tänker om dig eller det du gjort? Känner du dig trött och urlakad efter en framgång? Att identifiera dina eventuella mönster är att göra det omedvetna medvetet. Det ger dig också förutsättningar att utforska vidare vad som gömmer sig där bakom, förstå dig själv bättre och börja frigöra dig från det du inte längre vill ska styra dig i ditt liv.

Och tänk om denna form av självreflektion gör att vi kan lägga mer fokus på att vara tacksamma för det vi har när vi har det. Njuta fullt ut av positiva känslor. Uppmuntra och bekräfta egna såväl som andras framgångar. Vara mer härvarande – livs levande.

Och tänk om ”det är för bra för att vara sant” faktiskt är så bra. Att du förtjänar det. Precis som jag.