I de avslutande sidorna av The Abolition of Man för C.S. Lewis sin tanke till sin yttersta spets. Han har visat hur moralens objektiva grund riskerar att förkastas. Nu ställer han frågan: Vad händer om människan själv blir ett projekt – något att omforma, programmera, styra?

Det är en djupt profetisk passage. Lewis blickar mot en framtid där människan inte längre formar sin värld i ljuset av sanning och godhet – utan där världen formar människan, med hjälp av teknik, ideologi och makt.

Vetenskapens frestelse – att bli herrar över naturen

Lewis är inte emot vetenskap. Tvärtom, han värderar den som en väg till förståelse. Men han varnar för vad som händer när vetenskapen frikopplas från moralisk vägledning. När den inte längre söker sanning, utan makt. När människan inte längre respekterar naturen – utan ser den som råmaterial att kontrollera.

Problemet, menar han, är inte teknologin i sig – utan att den kan användas för att forma människor utan deras samtycke, och utan att vila på en objektiv standard för gott och ont.

"Det vi kallar makt över naturen visar sig snart vara makt över människor – med naturen som redskap."

När detta sker blir människan inte längre ett mål i sig, utan ett medel. Och de som styr tekniken blir de som avgör vad det innebär att vara människa.

De nya makthavarna – och moralens tystnad

I den framtid Lewis skisserar kommer en elit – "människans uppfostrare" – att ha makt att forma individens världsbild, uppfattning om rätt och fel, och till och med hennes känsloliv. Dessa människor ser sig inte längre som förvaltare av moralisk sanning – utan som dess skapare.

"De kommer inte att vara dåliga människor, men de kommer heller inte att vara människor i full mening – eftersom de själva står utanför den moraliska ordning de formar andra efter."

Här skymtar vi det Lewis kallar för människans avskaffande. Det är inte ett abrupt fall – utan en gradvis urholkning. När känslor, val och värderingar blir produkter av design snarare än reflektion, tappar vi något centralt: vår frihet, vår integritet, vår själ.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

En nutida spegling – från AI till självhjälpsideal

När vi ser på vår samtid – där AI skriver texter, algoritmer styr flöden, barn formas av skärmar, kroppar optimeras och känslor coachas bort – framstår Lewis ord inte som gamla. De är brännande aktuella.

Vi lever i en tid där det mänskliga alltmer reduceras till det mätbara, formbara och funktionella. Och ändå bär vi fortfarande på ett eko av något djupare – en längtan efter sanning, autenticitet och mening.

Lewis påminner oss om att det verkligt mänskliga inte kan produceras – det måste odlas. Det kräver en moralisk förankring, en respekt för det inre livet och en ödmjukhet inför det vi inte helt kan kontrollera.

Vägen tillbaka – återerövra det mänskliga

Så vad gör vi då?

Lewis ger oss inget enkelt recept. Men han manar till eftertanke – och till återupprättelse av det han kallar Tao, den objektiva moraliska ordning som ger livet djup och riktning.

Det är denna moral som måste vara grunden när vi utvecklar ny teknik, skapar utbildning, formar kultur och talar om framtid. Inte för att begränsa människan – utan för att bevara det som gör henne verkligt fri.

"Att övervinna naturen är en sak – men att övervinna mänsklig natur är att avskaffa det mänskliga."

Avslutning – Ett vägskäl för vår tid

I slutänden ställer Lewis oss inför ett val. Vill vi leva i en värld där allt är möjligt – men ingenting är heligt? Där vi har makt över allt – men har tappat orienteringen?

Eller vill vi återvända till en visdom som säger att människan inte bara är formbar – utan också formad, buren, kallad? En varelse med ansvar, med värdighet – och med en själ.

Om vi vill bevara vår mänsklighet, måste vi börja där Lewis slutar: med att erkänna att frihet utan sanning, teknik utan moral, och formbarhet utan förankring – leder oss inte framåt, utan bort.

Vi står vid ett vägskäl.