Vad är en kränklimang?

En ”kränklimang” (eng. backhanded compliment) är en kommentar som kan låta som beröm, men som i själva verket är en nedvärdering. En skenbar komplimang som fungerar som en förtäckt förolämpning, dvs en komplimang till formen och en nedvärdering till innehållet.

Den spontana reaktionen hos mottagaren av en kränklimang kan vara glädje över det positiva omdömet. Men vid närmare eftertanke finns det en risks att en känsla av olust väcks. Kommentaren är dubbelbottnad och tvetydig. Den innehåller dubbla och motstridiga budskap (se Gregory Batesons double bind). Det dubbla och motstridiga budskapet öppnar på så sätt upp för osäkerhet och kan lämna mottagaren både förvirrad och sårad.

Några exempel på uttryck som kan vara kränklimanger:

• Vad duktig du är, trots att du är så ny.
• Du är förvånansvärt strukturerad.
• Kul att du vågade säga något på mötet.

Den här typen av uttryck kan förekomma i alla möjliga sammanhang – på arbetsplatsen, bland vänner och inom familjen. En utmaning är att kränklimanger kan vara svåra att bemöta. Om du som mottagare ifrågasätter eller protesterar är det lätt att framstå som överkänslig eller överanalyserande. Och responsen kan då bli kommentarer så som; nu är du väl lite väl känslig; eller nu tolkar din in för mycket. Visp så blir det till en dubbelkränkning som skapar än mer osäkerhet. Vi riskerar att tappa ansiktet och ofta gör det att vi väljer att inte säga något. Vi tystnar och funderar vidare på egen kammare.

Detta berör givetvis tolkningar; hur vi förstår och uppfattar budskap och olika sätt att kommunicera. Din fantasi kan ju skena iväg så att du tolkar en kommentar negativt på ett sätt som absolut inte var den andres avsikt.

Men den andres avsikt skulle också kunna vara att på ett subtilt sätt förminska dig, din kompetens eller status. Om det finns en medveten (eller omedveten) avsikt att förminska dig så handlar det antagligen inte ens om dig, utan om den andres historia, tillstånd och tillkortakommanden. Tillkortakommanden som kan komma till uttryck genom att förhäva sig själv genom att trycka ner någon annan. Ett fenomen som faller inom ramen för passiv aggressivitet. Likväl, effekten blir densamma och skadan har redan skett – på din bekostnad.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Kränklimangers konsekvens och (p)åverkan

Ett enstaka uttryck som kan uppfattas som en kränklimang är ofta harmlöst. Ibland hoppar grodor ut ur munnen. Det kan hända oss alla och då är det ”bara” att hämta hem och reparera det som blev tokigt och landade fel.

Men när kränklimanger upprepat uttrycks över tid från en och samma person eller i en och samma konstellation av människor så är det allt annat än harmlöst. Den ackumulerade effekten kan få stor åverkan på både individ och grupp. På såväl relationer som kommunikationsklimatet och normskapandet.

Det dubbla, motstridiga budskapet i en kränklimang signalerar en form av acceptans och avståndstagande på en och samma gång. Något låter på ytan positivt, men under ytan lurar ett negativt implicit omdöme.

Kränklimangen leder till kognitiv och emotionell dissonans. Kognitiv dissonans innebär att budskapet förmedlar två (eller fler) oförenliga tankar, uppfattningar eller tolkningar samtidigt. Det går helt enkelt inte ihop. Mottagaren har svårt att förstå vad den andre egentligen menar och som en konsekvens påverkas mottagaren känslomässigt negativt. Mottagaren kan exempelvis tänka, det var en komplimang men jag kände mig förminskad, eller hon var vänlig men det hon sa var nedlåtande.

Emotionell dissonans innebär att upplevda känslor inte överensstämmer med de känslor som mottagaren tror att hen borde känna. Det bygger givetvis på en form av förväntan hos en själv som i sin tur påverkas av de normer och det psykosociala sammanhang individen är en del av. Ett exempel är att jag har en obehagskänsla men jag ”borde” vara tacksam, eller att jag visar uppskattning men känner mig irriterad.

Dessa exempel på dissonans är mentalt ansträngande och leder inte sällan till att mottagaren försöker bortförklara, förtränga eller rationalisera det som hänt för att kunna hantera sina egna känslor. Tanken säger komplimang men känslan säger att det var en kränkning. Risken är att individen på sikt förminskar sig själv och självtvivlet knackar på dörren.

Kränklimanger göder otrygghet

När vi behöver lägga mental energi på att förstå vad den andre egentligen menar är det lätt att bli osäker. Vi blir otrygga och i brist på trygghet blir vi försiktiga. En effekt kan vara att vi håller tillbaka våra känslor och distanserar oss. Det leder i sin tur till minskad spontanitet och öppenhet. Det är helt enkelt inte tryggt nog för att vi ska våga visa oss själva eller uttrycka våra tankar. Vi gör istället vad vi kan för att skydda oss själva; skydda vår sårbarhet.

Vi börjar förutse risker, snarare än möjligheter. Vi ställer färre frågor. Vi uttrycker färre avvikande uppfattningar. Vi delar inte med oss av våra idéer eller lärdomar. Vi lyfter inte potentiella problem eller misstag. Vi presterar sannolikt sämre och bidrar mindre.

I otrygghet får tystnaden allt större utrymme. Och våra psykologiska, mänskliga behov av att känna oss kompetenta, autonoma och inkluderade i en gemenskap (se Edward Deci och Richard Ryans self-determination theory) får en ytterst näringsfattig jordmån att växa i.

Kränklimanger göder otrygghet. Vi skapar otrygga relationer – såväl i relation till den eller de individer som kränklimangen riktar sig till som till övriga individer som också hör, eller på annat sätt tar del av, kränklimangen. Vi skapar både otrygga individer och otrygga grupper. Otrygghet i motsatsen till den psykologisk trygghet som visat sig vara så central både i nära relationer och inom organisationer (se John Bowlbys anknytningsteori resp Amy Edmonssons psykologisk trygghet).

I otrygga relationer är det ytterst svårt – eller snare ogörligt – för tilliten att få fäste.

Vad kan vi göra för att hantera kränklimanger?

Vad behöver vi göra? Vad kan var och en av oss göra? Kan vi ens göra något?

Vi behöver alla som alltid börja hos oss själva och begrunda: har jag någonsin uttryckt en kränklimang? Om du tänker ”ja eller kanske lite grann”, reflektera över vad du ville åstadkomma, vad konsekvensen blev, samt vad som fick dig att göra det. Begrunda framför allt det sistnämnda och vad konsekvensen blev för dig och den andre. Här kanske du har något att lära om dig själv. Hämta sedan hem och reparera i relation till den person du kan ha sårat. Detta kräver att vi gör jobbet och är ärliga både mot oss själva och mot andra.

En annan sak vi kan göra om vi upplever att vi blir mottagare av en kränkligmang är att fråga vad personen som uttrycker den menar. Fråga exempel, vad menar du med att jag är ”förvånansvärt” strukturerad. Kanske blir responsen att ”du märker ord”, och då kan du själv respondera med genom sund gränssättning.

En tredje sak vi kan göra om vi hör någon annan bli mottagare av en kommentar som låter som en kränklimang är att markera. Stå upp för den som blir ”utsatt” och markera i relation till den som uttrycker det. Du behöver inte vara otrevlig – det räcker med att vara tydlig och spegla hur kommentaren låter och kan tolkas.

Samtliga tre förslag kräver mod. De speglar ansvarstagande. De bidrar till relationell trygghet och bygger tillit. De handlar om att stävja otrygghet och rädsla.

Och vi behöver hjälpas åt även om det ibland är svårt.