Två team, två verkligheter

Fredagsmorgon. I ett litet projektrum sitter tre personer: projektledaren Sara, utvecklaren Ahmed och designern Lisa. De ska lansera en ny funktion om två veckor. Sara uttrycker oro kring tidsplanen. Ahmed börjar tänka högt kring lösningar. Lisa ställer en fråga som vänder perspektivet. Tjugo minuter senare har de en plan – en lösning ingen av dem hade kunnat komma på ensam.

I rummet bredvid sitter ett annat tremannateam. Samma uppdrag, samma tidspress. Men här är det tyst. Ett uppenbart problem hänger i luften, men ingen säger något. Projektledaren föreslår hur de ska lösa problemet. Alla nickar instämmande och jobbar sen vidare på egen hand. Mycket förblev osagt. På ytan ser teamen lika ut. Men resultatet? Helt olika.

Vad är skillnaden - egentligen?

Under det senaste året har jag fått inblick i de små teamens underbara värld. Jag har mött många små team, två till tre personer, med ett tydligt gemensamt uppdrag.. Och jag har sett ett mönster: i ett litet team finns ingen buffert. Varje person märks. Vad den gör och vad den säger. Men också vad den inte gör och inte säger. När du väljer tystnaden, märks det. När du inte delar din oro eller idé, saknas just den pusselbiten.

I större team kan någon annan fylla luckan. Men i ett team på två eller tre? Där blir din frånvaro omedelbart synlig – även om du sitter vid bordet.

Små team, stora möjligheter

Forskning stödjer också bilden av små team som särskilt effektiva. Organisationsforskaren Richard Hackman visade att små team har en naturlig fördel:

• Färre relationer att koordinera
• Snabbare beslut
• Mindre komplexitet

Ett team på tre har sex relationer att hålla reda på. Ett team på åtta? Tjugoåtta. Matematiken är tydlig. Men fördelen är inte automatisk, den måste tas tillvara.

Och det är där det kan gå fel. För i ett mindre team syns inte bara din närvaro mer, även din tystnad blir avgörande. När du sitter på information som skulle kunna hjälpa gruppen framåt, men inte delar den, påverkar det direkt.

När tystnaden kostar

Ibland väljer vi tystnaden medvetet. Vi tänker kloka tankar men säger dem inte. Risken känns för stor att verka negativ, okunnig, påstridig. Men i ett litet team kostar tystnaden mer och den enda verkliga motkraften till tystnaden är trygghet. När halva teamet tiger, saknas hälften av perspektiven. Här finns ingen annan. Det är bara ni två.

Trygghet som nyckel

Amy Edmondsons forskning om psykologisk trygghet visar att team där medlemmarna vågar vara sårbara och utmana varandras idéer presterar bättre. I mindre team är detta avgörande. Du kan inte gömma dig. Antingen säger du det – eller så händer det inte.

Men när tryggheten finns då händer något särskilt. Då kan miniteamet bli något unikt:

• Djup tillit
• Förmåga att läsa varandra
• Snabbt samarbete utan att behöva förklara varje detalj

Det som tar ett stort team veckor att koordinera kan ni lösa på en timme.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Tre nyckelfrågor för miniteam

Här är tre frågor att ställa till miniteam:

1. Hur tydligt är vårt uppdrag – egentligen?

I större team kan otydlighet absorberas. I miniteam måste varje person förstå exakt vad ni ska åstadkomma – och varför. Testa att fråga varandra:

Om vi bara får göra EN sak tillsammans de närmaste tre månaderna – vad är det?

1. Vet vi vad vi förväntar oss av varandra – egentligen?

Det är gynnsamt om varje person kan bidra med något unikt. Men roller får inte vara så rigida att ni inte kan hjälpas åt när det krisar. Testa att prata om:

Vad är tydligt för dig att du ska göra i din roll? Vad är tydligt för mig? Är det något som är otydligt i våra roller? Vad gör vi när det känns otydligt mellan oss.

1. Vågar vi vara uppriktiga med varandra - egentligen?

Uppriktighet kräver mod – särskilt när ni bara är två – tre stycken. Utan öppenhet fastnar ni i ytligt prat, i beslut som inte är hållbara, i problem som växer. Och det är inte bara vad du säger som påverkar – utan hur du svarar när någon annan säger något.

När Ahmed delar en oro han har – möter du den med nyfikenhet och ber honom berätta mer eller reagerar du negativt och avståndstagande? När Lisa föreslår något nytt – utforskar ni idén eller avfärdar ni den snabbt?

Det är i de små ögonblicken som tryggheten byggs.

Reflektion som verktyg

Efter nästa teammöte – ta fem minuter. Fråga dig själv:

• Vad sa jag?
• Vad sa jag inte?
• Fanns det något jag tänkte men inte delade? Varför?
• Hur reagerade jag när kollegorna delade sina tankar?

Kanske vill du testa något annorlunda nästa gång, något som stärker tryggheten i praktiken.

Här är några konkreta idéer:

• Ställ en extra fråga för att förstå din kollegas perspektiv
• Dela en idé du hållit inne
• Berätta om ett misstag – och vad du lärde dig
• Tacka en kollega som vågade dela en farhåga

Närvaro är nyckeln

I ett mindre team påverkar allt du gör och inte gör direkt. Ett miniteam kan bli något exceptionellt: snabbt, smidigt, skarpt. Men det kräver att varje person är närvarande med hela sin kompetens, sina tankar och sin öppenhet.

Ni är få. Men när ni får det att fungera är ni fler än summan av era delar. En plus en plus en blir fem. Eller tio.

Det börjar med att inse:

Det jag gör påverkar. Det jag säger påverkar. Och det jag inte säger det påverkar också.

Nästa möte, våga säga det du tänker. Ställ den där frågan. Var den som skapar utrymme för uppriktighet. För i ert lilla team behövs varenda en av er – varje ord, varje blick, varje ögonblick.