R.A.I.N. - en solig modell som gör dig mer hållbar!

Vi vet att gränssättning mellan arbete och fritid, att vara både fysiskt och mentalt frånvarande från arbetet vid ledighet och att hålla på dessa gränser gör oss mer hållbara. Den här typen av gränssättning kan vi odla via det som kallas självmedkänsla.

Forskning visar nämligen att hållbara ledare i större utsträckning än ohållbara ledare har mer av en viktig inre resurs i form av självmedkänsla. Självmedkänsla innebär att vara snäll mot sig själv, det innebär inte att vara eftergiven utan enbart att man ger sig själv det man behöver. Man talar till sig själv på samma sätt som man skulle tala till en vän man håller kär. Ledare med hög självmedkänsla har ofta ett starkt inre driv och vet vad de vill. Självmedkänsla är en styrka, inte en svaghet och kan kopplas till långsiktigt hållbart självledarskap där man klarar att hålla en balans mellan krav och resurser.

Genom R.A.I.N. modellen kan vi lättare ge oss den självmedkänsla som vi behöver för att odla ett mer hållbart och gränssättande självledarskap. Modellen används som en meditationsteknik, men oavsett om du mediterar eller inte kan den bidra till att du kommer i kontakt med dig själv och en högre grad av medvetenhet kring vad som pågår.

Modellen steg för steg

1. Recognize – upptäck! Börja med att upptäcka eller känna igen vad du känner eller tänker. Tankar och känslor kan vara subtila och flyktiga och många reflekterar sällan över hur man känner. Om vi känner oss stressade eller pressade så är vi i ett negativt tillstånd och genom att namnge känslan lugnar vi det limbiska systemet. ”Name it to tame it” är ett begrepp som Dr. Daniel Siegel har myntat och är väldigt användbart i praktiken. Så upptäck känslan eller tanken och namnge känslan som tanken är förenad med.
2. Allow – tillåt! Om vi har negativa känslor ökar tyvärr vår tendens att trycka undan eller undvika det som känns jobbigt. Men det är en strategi som sällan fungerar mer än kortsiktigt. Det är som att försöka trycka ned en stor badboll under vattenytan. Ju mer vi trycker undan bollen, med desto större kraft kommer bollen (känslan) studsa tillbaka. Tillåt istället känslan eller tanken att vara där, precis som den är.
3. Investigate – undersök! När vi upptäckt vad vi känner eller tänker, vi har namngett känslan och accepterat att den finns där så kan vi börja undersöka känslan närmare. Var barnsligt nyfiken och öppen på vad du upptäcker hos dig själv. Undersök känslan; var den sitter i kroppen, hur den känns och om du får fysiska förnimmelser kopplat till den?
4. Not-identifying – inte identifiera sig! Det här steget av modellen hjälper oss bli medvetna om att tankar och känslor är något vi har, inte något vi är. Istället för att tro att till exempel jag är en orolig/stressad/nervös person så tränar vi på att se att dessa känslor är något vi har. Vi kan skapa en distans med hjälp av språket. Istället för att tänka/säga ”jag är orolig” så använd ”jag har oro.” Eller istället för ”jag är stressad” så använd ”jag känner stress.”
5. Nurture - n:et i modellen står också för att vårda! Att vårda känslan men framförallt att vårda sig själv. Här sluts cirkeln vad gäller självmedkänslan och att ge sig själv vad man behöver. Att helt enkelt ställa dig frågan: vad behöver jag mest just nu? och att ge dig själv just det. Steg 1-4 är stegen vi behöver ta för att lättare se vad vi faktiskt behöver.

Genom att nyttja R.A.I.N. modellen i vardagen kan vi odla mer självmedkänsla som exempelvis bidrar till att vi sätter mer hållbara gränser, hittar en bättre balans och bygger ett mer hållbart självledarskap över tid.

So let it rain! Med förhoppning om att regnet, i form av flytande solsken, står som spön i backen!