En självuppfyllande profetia

Så påverkas våra prestationer av egna och andras förväntningar.

Ledarskap | ARTIKEL | DEC 2017

Det vi fokuserar på tenderar att bli verklighet.

Det vi fokuserar på tenderar att bli verklighet.

De förväntningar vi har på våra egna och andras prestationer har en enorm inverkan på hur väl vi faktiskt presterar. Studier har visat att förväntningar kring förmågan att lära sig nya saker och uppnå goda prestationer tenderar att bli självuppfyllande profetior. Om vi tror att någonting kommer att bli svårt, så blir det också svårt – och vice versa.


Den finns ett fenomen som påverkar ledarskapet väldigt mycket, och som kallas för självuppfyllande profetia. Om vi tror att någonting är svårt så blir det också svårt. Det vi fokuserar på tenderar att bli verklighet. Det finns ett otal bevis för denna tanke, och ett välkänt exempel hittar vi inom ledarskapsutbildning. Psykologiforskaren Dov Eden har gjort en spännande studie av ledarskapsträning inom det militära. Den som förväntas bli bra, blir bra, och den som förväntas underprestera gör också det, enligt hans resultat.
 
Eden delade i denna studie slumpmässigt in alla deltagare på utbildningen i olika nivåer och berättade för befälen att de hade olika svårt att ta till sig utbildning och träning. De som sades tillhöra de mest lättutbildade och mest begåvade deltagarna visade sig också prestera därefter. De som sades ha svårare med att prestera hade också visat på detta under utbildningen. Allt på grund av en liten detalj - att de delades in i nivågrupper helt slumpmässigt.
 
Detta visar att våra förväntningar på hur svårt eller lätt någonting kommer att bli tenderar att bli självuppfyllande. De deltagare som sades kunna prestera och vara duktiga var också just detta under utbildningen, och de som förväntades underprestera gjorde så.

Det ”olösliga” problemet

Ett annat illustrativt exempel på hur vår uppfattning om något styr vårt beteende är historien om det ”olösliga matematiska problemet”. En student på University of California kom en dag för sent till en mattelektion. På tavlan stod två matematiska tal uppskrivna.
 
Studenten som kom för sent denna dag, George Danzig, uppfattade det som en hemläxa och tog med sig uppgiften hem. Han uppfattade talen som svåra men några dagar senare hade han löst dem. Han lämnade in svaren några dagar senare och tänkte inte mer på det. En tid senare uppmärksammades det att George hade löst ett ”olösligt” matematiskt problem.
 
Matematikläraren hade bara skrivit upp dem på tavlan som exempel på matematiska problem som inte var lösta, men det visste inte George eftersom han kom för sent till lektionen. Han skrev av det han trodde var hemläxan, och gick som vanligt hem och löste den som så många gånger tidigare under kursen. Om han hade vetat hur svåra de matematiska problemen de facto var så hade han kanske aldrig löst dem. Vad tror du?
 
Mitt råd är därför att utgå ifrån att alla kan bidra till att lösa arbetsuppgifterna som ligger framför er. Involvera och engagera alla. Tro på dina medarbetare så kommer de att tro på dig – och kanske börja uppvisa kompetenser som de inte själva visste att de hade.


Läs även Förväntningarnas makt här.

Thomas Lundqvist

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill