AI och digitalisering - vilket ledarskap krävs i framtidens organisationer?

Harald Kjellin: ”Framtidens ledarskap kommer att handla om att centralisera abstraktioner – såsom processbeskrivningar och generaliserade standarder – för att sen maximalt kunna decentralisera andra funktioner där människor i organisationen blir mer fria att agera.”

Ledarskap | ARTIKEL | MARS 2017

Ledarskap, AI och motivation i framtiden - människa eller dator?

Ledarskap, AI och motivation i framtiden - människa eller dator?

Digitalisering – detta eviga buzzword på allas läppar. Det verkar finnas lika många sätt att tolka som det finns organisationer som försöker sig på att förklara vad digitalisering innebär i just deras bransch. Jag söker ett djupare svar på frågan om vart ledarskapet är på väg när det går mot en oviss framtid där människa och maskin kommer att leva alltmer i symbios. Och den overkliga artificiella intelligensen – AI – vad kommer den göra med våra organisationer? Vilka blir våra förutsättningar? Är vi redan där? Och vad krävs för att vi människor ska kunna dra nytta av datorerna istället för att det riskerar att bli tvärtom? Som i en dystopisk Terminator-framtid… Jag träffade professor Harald Kjellin och pratade AI, människa, ledarskap och varför det är lite barnsligt att tro på robotar.

- Frågan är inte vad som kommer påverkas av AI. Frågan är snarare om det finns något område som inte kommer att påverkas.

Att samtala med Harald Kjellin är fascinerande och skrämmande på samma gång. Å ena sidan sitter man, likt en liten unge, med stora ”berätta-mer”-ögon. Å andra sidan vill man genast hämta sina föräldrar och springa tillbaka till det glada och bekymmersfria 70-talet igen. Hela kroppen skriker ”Stoppa utvecklingen! Jag vill hoppa av!”.

Men det är icke görbart. Så klart. Vi är mitt i det vi förenklat kallar ”digitaliseringen” och ingenting går att backa, det är bara att ta tag i ratten och se till att styra rätt istället för att köra i diket.

Och ”digitalisering” - kan vi kalla det för det? Det känns som ett ord som inte längre räcker till. Är det vi ser i vår samtid mer av ett paradigmskifte? En historisk förändring. 

- Debatten idag kan upplevas som en smula ytlig, ja. Och också lite naiv och feg. Det är få som vågar tala om hur det verkligen är och få som ser att de flesta organisationerna idag är väldigt omogna i sina processer när det gäller förståelsen för det vi kallar digitalisering. För att kunna leda våra framtida organisationer krävs ett systemtänkande, det vill säga förmågan att kunna systematiskt formalisera abstraktioner.

Redan här känner jag mig lite förlorad och extremt nyfiken på samma gång. Vad betyder det här?

Harald förklarar att det finns ett kraftfullt samband mellan människan och AI som kommer att revolutionera världen - men för att kunna förstås och utnyttjas på ett konstruktivt sätt behöver grunden i varje organisation läggas rätt från början. Vi måste sortera våra tankar rätt och låta datasystemen tjäna oss, inte tvärtom. Hur? Det handlar om centralisering och decentralisering, säger Harald Kjellin. De som lyckas förstå och realisera en centralisering av det abstrakta är de bolag som kommer stå stabila genom det som sker nu.

- Det finns två linjer i diskussionen. Vissa gillar centralisering, andra menar att det strider mot demokratiska processer och framkallar ett toppstyre som är skadligt. Men framtidens ledarskap kommer att handla om att lyckas centralisera abstraktioner – såsom processbeskrivningar och generaliserade standarder – för att sen maximalt kunna decentralisera andra funktioner där människor i organisationen blir helt fria att agera inom ramen för företagets standarder.

Full kontroll – för maximal frihet

Jag förstår långsamt att det handlar om att ha full kontroll för att kunna ge individen maximal frihet. Harald Kjellin menar att bara organisationer som förstår detta och använder ett ledarskap som möjliggör den här grunden, kommer att klara sig i framtiden. Det är först när verklighetens förutsättningar blir läsbara för ett AI-system som AI kan arbeta för oss på ett optimalt sätt.

Det är i dessa organisationer – i dessa organismer, som det blir – som AI kommer att kunna få den starka och meningsfulla effekten som snart blir möjlig, rent tekniskt. Eller kanske redan är det? Vi vet inte exakt hur långt AI-utvecklingen har kommit idag – eftersom den - teoretiskt sett - skulle kunna ske utan mänsklig inblandning.

- Det pratas alltför sällan idag om det absurda i att chefer förväntas gå runt och prata med människor på arbetsplatsen hela tiden. Bara tilltron till att chefer ska kunna "motivera sina medarbetare" visar ju hur vi missförstår hur människan fungerar i en organisation. Det går inte att motivera människor. Det som däremot går är att delegera ansvar. Och det skapar motivation i människor. Finns det ett tydligt centraliserat regelverk är det fullt möjligt att delegera nästan allting till medarbetarna. I ett sånt scenario sköter motivationen sig själv och varje individ vet att de tillför massor, vet att de är fria att lösa varje situation enligt eget huvud. De känner tillit och tilltro till systemet och leverans blir en självklarhet. Människorna blir fria. Och fria människor mår bra.

I den här typen av organisationer kan chefer och ledare fokusera på visioner och strategier, blicka framåt, utnyttja sin uppbyggda kompetens och livserfarenhet för att ta bolaget framåt.

Men Harald menar att det här är en känslig fråga idag. Få vågar prata om att chefer faktiskt inte alltid är så bra på att hantera medarbetare. Och det går ut över företagets framgångar, menar Harald.

- Personligen tror jag att det handlar om att i framtiden bygga företag där allt delegeras till rätt personer. I dessa företag kommer massor med kreativ energi att frigöras. Men för att det ska fungera måste vi ha rätt instrument på plats i organisationen. För att kunna släppa kontrollen helt, måste man ha full kontroll över alla abstrakta dimensioner i bolaget – det blir ledarens främsta uppgift: att förstå hur de abstrakta processerna kan formaliseras. Och företagen måste skapa incitamentssystem som har inbyggt i sig att människor blir sedda. Om du vet att du som individ levererar och gör ett avtryck med dina arbetsuppgifter så räcker det för att hålla känslan av meningsfullhet levande.

World of Warcraft och fotboll…

Vad krävs då för att åstadkomma det här systemtänkandet som Harald pratar om? ”Man måste göra det på rätt sätt” – med vad är rätt sätt?

Ett par nyckelord är transparens och anpassning. Harald tar ett par analogier som gör det lättare att relatera – spelet World of Warcraft och fotboll är spel som de flesta av oss är bekanta med:

Han pratar om World of Warcraft som ett utmärkt exempel på systemtänkande. Spelet har balanserats så att ingen kan utnyttja systemet för att bli starkare än någon annan. Det är helt transparent och bygger på ett ramverk som alla spelare förhåller sig till. Grejar man inte att göra det, kommer man automatiskt att tappa sin plats. Det är ett regelverk som modifierar sig själv.

Fotbollen är inte lika flexibel men bygger på samma mekanismer. Om det inte fanns regler skulle det bara vara ett ganska ointressant gäng människor som sprang runt och jagade en rullande sak. Men reglerna gör det intressant och dynamiskt att delta, eller för all del – titta på.

Har man regler kan alla spela – människor och robotar har samma förutsättningar.

- Det här går ju att överföra direkt på ett företag. Om alla springer runt helt utan ramverk blir det hela både ointressant och ineffektivt. Det leder ingenstans. Det blir helt meningslöst. Men där det finns strikta regler att förhålla sig till råder full frihet att spela riktigt snyggt. Regelverken blir företagets själ.

Vilsna människor och tomheten

Hoppet från AI till känslan av meningslöshet i oss människor känns inte så stort. Harald menar att människor idag lätt känner sig vilsna och har svårt att se sitt bidrag på jobbet, mycket på grund av sättet vi byggt våra organisationer på.

Vi vet inte alla gånger varför vi går till jobbet, det är oklart vad som förväntas av oss eller ens om det spelar någon roll att vi gör det vi gör. Det finns inga tydliga regler… Och lyckas vi inte omorganisera oss och våga släppa gamla mönster så ligger vi risigt till när den artificiella intelligensen kommer med full kraft.

De företag som inte förstått detta samband kommer helt enkelt inte lyckas utnyttja dess potential och kommer därför ofelbart på en efterkälke som kanske aldrig hinner ikapp, menar Harald Kjellin.

- AI fungerar utmärkt ”ovanpå” ett läsbart kontrollsystem. Men är det i grunden kaos kommer det inte att bli kompatibelt alls.

Harald pratar om regelverket – systemtänkandet - som en trygghetsgenererande faktor. Och trygghet är något vi människor är beroende av, oavsett vad vi vill tro. Otrygghet skapar stress och ineffektivitet. En rädd människa kan i stort sett bara ägna all sin energi till att hantera en sak: sin rädsla.

- I otydliga organisationer underminerar människor varandra, de underminerar varandras situationer. Konkurrens och gnäll tar över och det blir snabbt en ond spiral. Mycket handlar om att vi inte är rotade där vi är, för vi vet inte vad som förväntas av oss. Vi kan inte vila i vår yrkesroll eller vara trygga i oss själva. En trygg människa kan ”glömma bort” jobbet. För en otrygg person är jobbet ständigt närvarande.

Men har vi inte regelverk och ramar så det räcker och blir över redan? Jo, absolut finns det områden som domineras av tydligt systemtänkande, men det handlar alltid bara om ekonomi, lönsamhet och juridik, säger Harald. Sällan förstår man att samma principer måste tillämpas på hela organisationen och han jämför det med balansen i en individ.

- Det finns en universell regel – en människa som inte är i balans kan inte lära nytt. Samma gäller för ett företag. Om det inte är i balans så kan det inte utvecklas, så är det bara. Företag som IKEA och Apple är goda exempel på det. Tydliga ramverk, tydlig utveckling. Men de flesta företag har fullt upp med interna strider och kan inte alls formulera en framåtsyftande tanke. Jag skulle vilja kalla det för omognad. Att inte har förmåga att se och förstå vad som krävs för att åstadkomma utveckling. Och inte heller inse hur viktig utveckling på alla nivåer är för att lyckas.

De osynliga robotorna

Och så kommer vi tillbaka till AI, detta luddiga framtida scenario som lätt blir robotar, Terminator och allmän sci-fi i gemene mans och kvinnas öron – men som i själva verket snarare handlar om helt andra nivåer av teknologi. Det icke synliga. Förmodligen är det också därför vi har så svårt att greppa innebörden av AI – det syns inte.

Vi kommer kanske inte ha en robot som en likställd kollega, men vi kommer vara en del av ett system som blir smartare ju mer det används. För AI bygger helt på stora mängder information. Redan idag pratas det mycket om Machine learning – en dators förmåga att lära sig själv genom att samla data och erfarenheter. Det är enorma datamängder i omlopp. Det är både skrämmande och fascinerande.

Jag undrar vilka företeelser som snart kommer vara självklart AI-baserade. Harald ger mig exempel som vården och skolan.

- Vårdsektorn har redan kommit långt. Det finns idag datorer som slår läkarna i att ställa korrekta diagnoser och det kommer förmodligen att eskalera ganska snabbt nu. Den erfarenheten som en dator kan samla och sortera när det gäller exempelvis människokroppen och symptom är omöjlig för en läkare att bygga upp under en hel livstid. En dator kommer snabbt upp i en oerhörd precision och det är på väg att revolutionera sjukvården över hela världen.

Även lärarna och skolan, tror Harald, kommer att förändras i grunden med AI. Varje barn kommer kunna få en egen personlig AI-lärare som har full koll på barnets utveckling, ger uppgifter i lagom högt tempo för att perfekt stimulera utveckling inom de områden där barnet behöver utmanas.

- Skolan ligger hopplöst efter idag. Hela utbildningsväsendet från grundskolan till universitet kommer att stå inför en grundläggande förändring. Jag tror skolan i framtiden snarare kommer att fylla en social funktion. En plats där man samlas för att umgås, lära sig de sociala reglerna i ett samhälle, leka och röra sig. Undervisningen kommer att bli väldigt individualiserad och inte alls ske i ett klassrum som idag.

Ett farligt frö?

Men är AI farligt? Kan det bli för mycket? Ja, absolut, menar Harald Kjellin. Han hänvisar till Marx tes om att alla kulturer bär på fröet till sin egen undergång. Är AI vår samtids frö? Idag ser vi runtom i världen en rad exempel på obalans – är vi på väg att helt tappa den? Att ramla omkull?

- Det kan gå hur som helst. Så klart. Ingen kan förutspå framtiden, inte ens en dator. Vi måste bygga in antibyråkratiska och transparenta mekanismer i allt vi gör – det gäller samhällen, det gäller organisationer och det gäller även AI. Vi ser en rad obehagliga händelser runtom i världen nu som visar tydligt på hur det går när man centraliserar, men glömmer bort att delegera och decentralisera tillbaka makten från ledare till människorna, medborgarna. Men vi ser också många positiva trender där samverkan skapar utveckling. Co-creation, demokratiska företag och transparens vinner mark vid sidan av maktfullkomliga galningar.

Samverkan och öppenhet låter trots allt hoppfullt. Så människan är med andra ord inte helt oumbärlig, undrar jag. Nej, det tror inte Harald att vi är.

En styrka hos människan är att vi, till skillnad från en dator, kan börja om från noll. Vi behöver bara vara några överlevande individer för att bygga upp en ny civilisation. Dessutom är vi förhållandevis billiga att framställa. Vi behöver inte byggas och sättas ihop. Det sköter naturen. Än så länge.

Och dessutom kan vi faktiskt också bli klokare med tiden, precis som en AI-dator samlar vi på oss erfarenhet som vi använder när vi fattar beslut. Det finns nivåer i livet som inte kan förstås med IQ, kluriga nivåer som inte går att lösa med ettor och nollor. Där behövs det snarare EQ, intuition, vilja, förnuft.

Där behövs en människa. En själ.

- Vi ska komma ihåg att världen kräver balans i alla lägen för att fungera. Det gäller såväl maskiner som människor. Mental obalans får fysiska konsekvenser i människokroppen och ett AI-system i obalans havererar. I båda fallen kan resultatet bli förödande. Men vi kan också alltid påverka omständigheterna för att styra utvecklingen i rätt riktning. Det är upp till oss att bestämma vilken framtid vi vill leva i.

Frida Nilsson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Om Harald Kjellin

Harald Kjellin har en professur i data och systemvetenskap vid Stockholms universitet. Han har också en grundexamen i psykologi. Han doktorerade i artificiell intelligens 1994 och omsatte sedan forskningsresultaten i system som användes i offentlig förvaltning i de flesta Svenska städer. Han forskar inom kunskapsinsamling, kunskapshantering och digital transformation. Fokus ligger på hur information och kunskap kan kategoriseras och generaliseras för att underlätta en informationsfusion som kan användas för att förenkla regelverk, standarder och motivationssystem i stora organisationer. Den grundläggande tesen i hans nuvarande arbete är att när det finns enhetliga, konsistenta och förenklade feedbackmekanismer i organisationen så är den mogen för att bli mer konkurrenskraftig med hjälp av tekniker från områden som Big Data; Maskininlärning och Artificiell Intelligens. Harald har deltagit aktivt i utveckling av organisation och utbildning på flera Svenska universitet. Han har även 25 års erfarenhet av konsultverksamhet i ledarskap med inriktningarna kommunikationsteknik, beslutsfattande, förhandlingsteknik, och maktspel i organisationen.

Du når Harald på: harald.kjellin@gmail.com

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill