Det där med sport och politik…

BLOGG | AUG 2017

Ofta när någon tar ställning för inkludering inom idrottsvärlden så hörs ändå upprörda röster om att sport och politik inte bör blandas. Det har bland annat kommit upp när supporters på fotbollsmatcher hållit upp banderoller som rört invandring och stöttat rörelser som till exempel Refugees welcome. Det här intresserar mig.

Under sommarens prideparad i Stockholm som ägde rum 5:e augusti så gick jag med min idrottsförening bakom Svensk Idrotts banderoll bland flertalet föreningar som ville ta ställning och visa att idrotten är (bör vara) öppen för alla. Vi hade regnbågsfärgade armbindlar och några av föreningarna hade sina matchmunderingar på medan andra visade exempel på sina färdigheter (bland annat ett gäng med cheerleaders OMG!). Det var fint att så många föreningar deltog, även om jag vet att många idrotter fortfarande inte har beredskap att ha deltagare som är transpersoner (vare sig omklädningsrumsmässigt eller lagmässigt) men varje litet steg i rätt riktning bör ändå firas. Det är också fler och fler i idrottsvärlden som tar ställning på andra sätt, ni minns säkert Emma Greens regnbågsnaglar och Kiruna hockeys tröjor? Några senare exempel är när Andy Murray rättar en journalist som väljer att bortse från kvinnors idrottsprestationer inom tennisvärlden se bland annat här eller Nikes kampanj med Serena Williams som väljer att bortse från hennes kön (också den i tennisvärlden), se här.

Ofta när någon tar ställning för inkludering inom idrottsvärlden så hörs ändå upprörda röster om att sport och politik inte bör blandas. Det har bland annat kommit upp när supporters på fotbollsmatcher hållit upp banderoller som rört invandring och stöttat rörelser som till exempel Refugees welcome. Det här intresserar mig. Dels eftersom jag tycker att det mesta är politik i samhället, men också för att det så uppenbart att sport och politik hela tiden är i kast med varandra. Från fotbollen på rasten på skolgårdarna upp till elitidrotten så finns beslut som egentligen går emot sportslighet men som accepteras (för att vi är så vana vid politikens inblandning).

När jag gick i skolan räknades ibland tjejers mål dubbelt, sanktionerat och uppmuntrat av lärare... Vi ser på elitnivå att kvinnor tjänar mindre pengar än män och det har hänt att tränaren fått cred när kvinnor vunnit. Vi ser damlag som får sämre träningstider trots att de spelar i en högre division än männen i sin klubb. Kvinnor utsätts också för omdömen om sina utseenden på ett sätt som inte män gör i lika stor utsträckning. Tänk att ha vunnit en tävling efter timmar av slit på träningarna och få svara på frågor om din outfit eller frisyr? Måste vara tröttsamt. Allt detta är normer - tysta gemensamma överenskommelser om vad som är möjligt i en specifik situation – och normer är ofta konsekvenser av beslut av politik.

Innan sommaren var jag på boksläpp för boken Stå upp när det blåser av Sofia B Karlsson, en bok om inkludering inom idrotten med flertalet medförfattare och deras erfarenheter av inkluderingsarbete. Boken tar också upp hur Sofia själv blev uthängd och mordhotad för sitt eget arbete inom AIK fotboll i projektet ”Fotboll för alla”. Boken är bra läsning för dig som vill veta hur du kan tänka och vad ni ska göra rent konkret för att öka inkluderingen i din förening. Några tyckte alltså det var på sin plats att hota någon till livet för att den vill att fler ska få tillgång till idrott och idrottskultur. Det om något är väl politik? Och mänskliga rättigheter är politik. Klart sportvärlden ska säkerställa att mänskliga rättigheter upprätthålls. Sport plus politik är lika med sant!

En dikt av Jenny Wrangborg ur boken En i laget

Som målgörare blev vi valda sist, 
jag och min tvillingsyster.
När rasten närmade sig satt vi på helspänn, 
hann vi inte först ut till fotbollsplanen
fick vi inte vara med.

Som målgörare fintade vi oss förbi
killarna långsamma kroppar, 
sprintade längs högen men
dök upp på vänstern.
Vårt hårdaste förbi målvakten.

Men tjejer kan ju inte spela fotboll,
speciellt inte när de är bättre än killarna.

Och till sist några boktips om normer i sportvärlden:

Stå upp när det blåser – Sofia B Karlsson

Kom igen gubbar – Jesper Fundberg

Med uppenbar känsla för stil – Stefan Mendel-Enk

Jenny Claesson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara blogginlägg
  • Betygsätt

Följ ämne:

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill