Från ”Finn fem fel” till ”Finn allt bra”

Ewa Braf: "När jag tänker efter så är det otroligt att vi tar så mycket för givet samtidigt som en oönskad liten avvikelse väldigt effektivt kan fånga vår uppmärksamhet".

Ledarskap | ARTIKEL | MAJ 2013

I en tidigare artikel – Du lär dig mest där du är bäst – resonerade jag kring huruvida vi utvecklar oss mest där vi har våra största svagheter eller om vi har vår största utvecklingspotential inom områden där vi redan är starka. En nyfiken läsare hörde av sig och undrade: Men, hur gör man för att fokusera mer på styrkorna? Hur gör jag för att inte fastna vid det jag stör mig på hos mina medarbetare eller på det jag tycker kunde ha gjorts på ett annat, mycket bättre sätt?

Å ena sidan är det enkelt! Det är ju bara att göra det!

Leta efter det du uppskattar och hittar du inget så leta lite till. Sätt på dig detektivhatten och låna Sherlock Holmes förstoringsglas så kommer du förr eller senare hitta det du söker. När du väl hittat den första styrkan, kommer fler visa sig.

Som David Cooperrider, hjärnan bakom Appreciative Inquiry, säger: Det vi fokuserar på växer. Det vi fokuserar på och talar om blir vår verklighet.

Det är som en variant på spelet ”Finn fem fel” och denna nyare version skulle jag gärna döpa till ”Finn allt bra”. Så vad vi behöver göra är att träna ögat på att se allt det ”braiga"; det vi uppskattar. 

Å andra sidan är det enkla inte nödvändigtvis lätt. Om du har ett tränat öga för problemidentifiering kan det kännas ovant och kanske till och med konstigt att ställa om blicken i syfte att söka efter något du gillar och vill ha mer av. Häri ser jag två utmaningar: 

För det första har många av oss lärt sig att be om feedback på de områden där vi har våra tillkortakommanden – allt utifrån tanken om att vi vill bli bättre än vi redan är! Med hänsyn till denna form av invant beteende är det inte konstigt om det skulle kännas märkligt att enkom be om och få återkoppling på det som är bra och fungerar. Det skulle sannolikt vara nära till hands att följande tanke poppade upp: Men, vad var inte så bra då? Vad kan jag göra bättre?

Här skulle vi kunna följa den traditionella idén om att ge tre positiva återkopplingar och en så kallad korrigerande (negativ) feedback. Det skulle kunna låta så här: Du gjorde en mycket bra presentation på mötet i förmiddags, du var tydlig, bjöd in till dialog och sammanfattade på ett väldigt bra sätt, men du berättade aldrig om det övergripande syftet så flera av deltagarna undrade vad de ska göra med informationen.

Det som är fascinerande med denna form av återkoppling är att det som sägs före ordet ”men” har en outgrundlig förmåga att förträngas till förmån för en stark fokusering på det som kommer efter ”menet”. Den positiva återkopplingen får många gånger ingen effekt alls! Den tas helt enkelt inte in för reflektion. 

För det andra har många av oss en annan inarbetad (o)vana, en vältränad muskel som vi kan kalla ”ta för givet”. Vi har en tendens att ta det som fungerar och de vi gillar för givet. När jag tänker efter så är det otroligt att vi tar så mycket för givet samtidigt som en oönskad liten avvikelse väldigt effektivt kan fånga vår uppmärksamhet. 

Så vad kan vi då göra för att fokusera mer på våra egna såväl som andras styrkor? 

Börja med dig själv genom att identifiera och uppmärksamma dina styrkor. Ge dig själv en guldstjärna eller annan belöning. Börja sedan träna på att se och uttrycka det du uppskattar hos andra.

Om du samtidigt förlitar dig på Peter Druckers tes, i boken The Effective Executive, om att en fokusering på styrkor leder till att svagheter blir oväsentliga, då kommer sannolikt även din ”ta för givet” muskel bli otränad och slapp till förmån för ett nytt vasst öga för styrkor.

 

Ewa Braf

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill