Reflektion för lärande och kreativ problemlösning

“We do not learn from experience… we learn from reflecting on experience” (John Dewey)

Ledarskap | ARTIKEL | SEP 2021

En metod för reflektion är ”backspegeln”.

En metod för reflektion är ”backspegeln”.

Vi gör. Saker fixas. Möten avhandlas. Beslut fattas. Det är så mycket som ska göras. Vi springer för att ”hinna” med. Många upplever sig otillräckliga; att tiden inte räcker till. I allt detta skaffar vi oss oändligt massa erfarenheter. Men lär vi oss något? Lär vi oss tillräckligt? Lär vi oss rätt saker? Eller får vi ”bara” erfarenheter, och går miste om insikterna och lärdomarna?

John Dewey (1859-1952) var en amerikansk filosof och pedagog. Kanske är han framförallt känd som pragmatismens fader och fenomenet ”learning by doing” vari teori, praktik, reflektion och handling är nära sammanflätade. Det handlar om upplevelsebaserat och reflekterande lärande. Och att kunskap behöver vara till nytta. Den behöver vara handlingsbar och funktionell och därigenom ha relevans för praktiken och det som ska göras.

Som Dewey poängterade räcker det inte med att vi får erfarenheter av det vi gör. För att på riktigt lära oss behöver vi reflektera över det vi gör och upplever. Gör vi det? Tar vi oss tiden att reflektera över det vi är med om? Och reflekterar vi i syfte att lära?

Reflection on action

Reflektion över och efter handling är något vi kan tala om i termer av utvärdering och uppföljning. Men ofta tenderar dessa vara fokuserade på just måluppfyllelsen. Vi räknar pinnar, ärendebalanser och säljstatistik. Med ett ensidigt fokus på målet riskerar vi gå miste om själva lärandeaspekten. Därav behöver vi metoder som i sig syftar till att skapa ett reflekterande lärandet utifrån det vi gör både som individer och grupper.

En metod för reflektion är ”backspegeln” (en variant på After-action review som flygvapnet i USA framgångsrikt tillämpat för att lära av sina uppdrag). Metoden kan användas i många olika sammanhang, t ex för att reflektera över ett projekt, en arbetsdag, en insats, ett arbetsmoment, ett möte, etc. Med fördel genomförs backspegeln i grupp för att stimulera kollektivt lärande, men strukturen kan även användas för individuell reflektion.

Backspegeln genomförs i tre steg.

Reflektera över:

  1. vad som objektivt och sakligt har hänt – med fokus på fakta; som ett referat;
  2. hur det kändes – som en recension;
  3. vilka insikter och lärdomar du/ni kan ta med dig/er i det fortsatta arbetet så att ni kan göra ännu bättre nästa gång.

Att en i taget följa de tre stegen hjälper oss att skapa struktur och separera mellan fakta, känslor och lärdomar. Allt hänger givetvis ihop men när vi samtalar, tänker och reflekterar är det bra att prata om en sak i taget. Det hjälper oss att sortera och se det väsentliga och viktiga i de olika delarna.

Reflection-in-action

Att reflektera över vad vi har gjort är bra för att stimulera lärandet. Men det är inte så lyckat att mer eller mindre oreflekterat bara göra massa saker för att sedan reflektera när vi är klara. Vi behöver också reflektera när vi gör saker; under tiden som vi handlar. Detta är en viktigt poäng Donald Schön, amerikansk organisationsteorietiker, lyfter i boken The reflective practitioner (1983). Vi behöver reflektera i handling. Det är kärnan i vad Schön beskriver som ”den reflekterande praktikern”.

Reflektion i handling handlar inte enkom om hjärnans intellekt, rationalitet och logik. Det handlar, kanske framförallt, om att vara i kontakt med sig själv i relation till omgivningen och de psykodynamiska processer som pågår i det mellanmänskliga varandet och görandet. Att ha tillgång till både tankar, känslor, intuition, kunskaper, förmågor och omdöme. En reflekterande praktiker tar in olika aspekter av det som händer i syfte att fatta goda och välgrundade beslut.

Som reflekterande praktiker kanske du inte exakt vet vad du ska göra i en specifik situation, men du är bekväm och litar på din förmåga att hantera situationen. Du använder alla dina sinnen och intelligenser för att förstå och skapa mening i det som sker. Det kräver att du lyssnar till dina intryck och förnimmelser och utforskar dem utifrån dina kunskaper, erfarenheter och omdöme. Det kräver i sin tur medveten härvaro, nyfikenhet och engagemang. Och ibland behöver du också reflektera över din egen tolkning – kan det som sker tolkas på något annat sätt? Skulle andra tolkningar leda till andra beslut?

Att reflektera i handling bidrar också till att öka din egen självförståelse. Exempelvis, vad signalerar din kropp? Kanske motstånd! Varför känner du det? Lyssna på dig såväl som andra.


Reflektion som kreativ problemlösning

Mycket i det professionella arbetslivet handlar om beslutsfattande och kontinuerlig utveckling. För de flesta av oss är det små men i vardagen betydelsefulla beslut och förändringar som gör skillnad. Vi lär medan vi går. Vi skruvar för att bli bättre. Därtill, i pågående diskurs om organisering och hållbarhet pratas det en hel del om tillitsbaserad styrning, ökat ansvarstagande, empowerment och inkluderingar. Detta ställer i sin tur krav på att vi alla bidrar, tar initiativ och ansvar för det individuella och kollektiva lärandet.

För att klara detta behöver vi skapa utrymme för reflektion. Vi behöver ta oss tid att reflektera. Vi behöver reflektera över vad vi gjort – reflection on action – i syfte att lära av våra erfarenheter. Vi behöver också medvetet reflektera över det som sker när vi agerar, sitter på mötet, ska fatta beslutet, etc – reflection in action – i syfte att agera omdömesfullt och fatta välgrundade beslut i realtid.

Kanske gör du redan detta! Bra, tänker jag. Men kan du göra mer av det? Kan vi skapa bättre förutsättningar för att reflektera mer tillsammans både i och efter handling?

Kanske är tid för reflektion särskilt viktigt i dagens arbetsliv som i många fall präglas av effektivisering, enhetlighet och evidens. Detta var en central tanke bakom Schöns ”reflekterande praktiker” – det vill säga, att vi har en tendens att oreflekterat följa mallar, rutiner och instruktioner såväl som modeller och teorier. Dessa kan ge god vägledning, men vi behöver också se till varje situations unicitet och utifrån våra kunskaper, erfarenheter och goda omdöme landa i ett för situationen relevant och väl anpassat agerande. Härigenom kan reflektion i handling (såväl som reflektion över handling) ses som en kreativ problemlösningsprocess. Ett pragmatisk lärande i vardagen som öppnar upp för nya möjligheter som vi kan agerar på.   

Ewa Braf

Vår expert på ledarskap & kommunikation

  • Följ skribent

Ewa Braf, chefsutvecklare på Åklagarmyndigheten och Adjungerad universitetslektor vid Linköpings universitet, har lång erfarenhet av utvecklingsarbete både på organisations-, grupp och individnivå. Ledarskap, kommunikation, relationer och värdeskapande är centrala fenomen i Ewas professionella såväl som privata liv. 

Ewa arbetar med ledarutveckling, processledning och förändringsarbeten genom att skapa lärande, engagemang, drivkraft och nya perspektiv. Ewa är Fil Dr och har forskat kring kompetensförsörjning, kommunikation och organisatoriskt lärande och har skrivit boken I motgång kliver ledaren fram (Liber, 2010). Hon är EMCC certifierad coach och auktoriserad samtalsterapeut.

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Ewa Braf

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill