Människosynen pendlar

I den tidiga industrialismen trodde man på mänsklighetens nya möjligheter att kunna erövra och behärska den hårda och krävande naturen. Det följdes av Taylorismens mer krassa människosyn och tron på ”the economic man”. På 1930-talet återupptäcktes människan och ”Human Relation”-rörelsen hade stort genomslag.

Efter andra världskriget kommer tjänsteproduktion, kunder och kunskapsarbete i fokus, och de anställda blir medarbetare och guldhjärnor.

De sista 25 åren har varit en uppvisning i krass människosyn. Processer, system, standardisering och en ökande kontroll har ofta haft som uttalat syfte att minska frirummet för den enskilde medarbetaren. ”Managementtänkandet vill utrota avvikelser”, sade managementgurun Jonas Ridderstråhle en gång. Och om det nu är som senare tids hjärnforskning visar,  människan till sin natur är rätt irrationell, så är det klart att det leder till att ekonomer, managementkonsulter och företagsledningar utvecklat misstänksam attityd till folk.

Pendeln slår tillbaka?

Och om vi idag befinner oss i en period där misstänksamhet och kontroll kännetecknar synen på medarbetare och personal, så är det kanske inte så konstigt att digitalisering och robotisering ses som en ganska naturlig och logisk utveckling.

En lika tänkbar utveckling, som också följer den historiska berg-och-dalbanan, är att man börjar betrakta människor som unika, kraftfulla och innovativa. Mänskligheten har en fullständigt hissnande historia av anpassning, påhittighet och kraft. Utgår man från det, så blir en total robotisering en både konstig och irrelevant strategi.

Trenden

En tänkbar utveckling är ”The Battle of Människosyn” där ökade krav på innovation, mångfald och intressanta jobb ställs mot en mer ekonomiserad, rationell och kortsiktigt effektiv.

Och ska man tro på teorin om tes, antites och syntes kommer det kanske att sluta i en något mer positiv människosyn, med inslag av viss robotutnyttjande i organisationer som är lite roligare att arbeta i.

Vi följer utvecklingen med spänning!