Är viljestyrka överskattat?

Självkontroll och viljestyrka fungerar inte som strategi för personlig utveckling, menar forskare.

Motivera | ARTIKEL | FEB 2017

Är viljestyrka överskattat?

Är viljestyrka överskattat?

Inom självhjälp och personlig utveckling har det länge funnits en nästan dogmatisk tro på begreppet viljestyrka. Denna egenskap, som är tätt sammanknippad med begreppet självkontroll, sägs ofta vara helt avgörande för människors framgång. Om du vill uppnå eller förändra någonting så ska du peppa upp dig själv till max och sedan gå på ren vilja. Misslyckas du? Ja, då får du skämmas lite. Då vill du inte tillräckligt mycket. Men tänk om viljestyrka i själva verket är överskattat? Tänk om vi rent av gör det svårare för oss själva när vi försöker göra saker på ren vilja?

Att viljestyrka är avgörande för framgång ses som en självklarhet idag. Särskilt inom självhjälpsindustrin finns det en närmast dogmatisk tro på så kallad ”willpower”, och på det närbesläktade begreppet självkontroll. Du kan lyckas med vad som helst bara du vill det tillräckligt mycket, brukar det heta.

Men vad säger egentligen forskningen om viljestyrka och självkontroll?

Tidningen Vox skriver att en rad forskare och experter nu har börjat ifrågasätta ”hajpen” kring viljestyrka och självkontroll. Studier har också visat att begreppet på många sätt är missvisande. Att försöka träna upp sin viljestyrka är inget effektivt sätt att uppnå personlig utveckling, helt enkelt för att det inte fungerar. Upprepade försök i forskning att träna folk i viljestyrka har antingen bara hjälpt på kort sikt, eller så har de inte hjälpt alls.

Vad är egentligen viljestyrka?

Till saken hör att många har en felaktig bild av vad viljestyrka egentligen innebär, och vad som kännetecknar människor med en hög grad av viljestyrka. Psykologiforskaren Kentaro Fujita vid Ohio State Universiy säger till tidningen Vox att vi ofta föreställer oss en kamp mellan en ängel på den ena axeln och en djävul på den andra.

Om vi till exempel ska motstå frestelsen att äta en kaka så kommer den som har hög grad av viljestyrka att vinna kampen och lyckas motstå frestelsen, medan den som har låg grad av viljestyrka kommer att falla för frestelsen.

Men denna föreställning är delvis missvisande, menar Fujita. Forskningen visar nämligen att människor som sägs ha hög viljestyrka att motstå frestelser, i själva verket inte är särskilt frestade i första taget.

I en studie som genomfördes i Tyskland 2011 fick de 205 deltagarna bära med sig en Blackberry i en vecka. Då och då kom det upp frågor om vilka frestelser de kände i just det ögonblicket och hur hög grad av självkontroll de upplevde i situationen.

Resultaten visade att personer som uppgivit i enkätsvar att de hade en hög grad av självkontroll, upplevde färre frestelser under veckan än de som hade låg självkontroll. Det handlade alltså inte om att de ”vann kampen” mot frestelserna, utan snarare om att de inte drabbades av frestelser över huvud taget.

Andra studier bekräftar den här bilden. Det finns också forskning som visar att självkontroll och viljestyrka gör oss utmattade. Problemet är alltså både att viljestyrka inte fungerar som strategi, och att det gör oss trötta, energilösa och i värsta fall benägna att ge upp.

Goda vanor istället för viljestyrka

Att träna upp självkontroll och viljestyrka är därför inte det bästa sättet att uppnå de mål eller den förändring man strävar efter. Samtidigt kan vi ju se att vissa människor uppenbarligen har mindre problem med frestelser än andra – de prokrastinerar inte, proppar inte i sig godsaker, väljer inte soffan framför löprundan.

Oavsett om de är bra på att motstå frestelser, eller inte känner av frestelser över huvud taget, så borde det finnas någonting vi kan lära oss av dem. De är förvisso tråkmånsar – men ibland önskar man ändå att man kunde bli lite mer som dem.

En viktig sak som skiljer människor som (till synes) har hög självkontroll från oss andra är att de ofta tycker om den aktivitet som vi andra försöker undvika – till exempel att äta hälsosamt, motionera regelbundet eller arbeta hårt. Och om man verkligen tycker att någonting är roligt eller njutbart så krävs det ju inte så mycket självkontroll för att utföra den aktiviteten. Det gäller alltså att hitta sätt att göra aktiviteten roligare, så att den blir någonting man ser fram emot.

Men framför allt så måste man göra aktiviteten till en vana. Att etablera rätt vanor och rutiner i sitt liv är kanske det allra viktigaste man kan göra för att uppnå långsiktig personlig utveckling. Vanor är kanske inte lika sexigt som viljestyrka – men de fungerar.

Kanske är det detta som är lösningen på alltihop. Se till att skapa en struktur av goda vanor i ditt liv, för goda vanor gör att du sällan behöver använda självkontroll och viljestyrka över huvud taget.

Einar Wiman

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Motivera

Dela:

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill