”Att jobba med hållbarhet är ingen uppoffring”

Vår artikelserie om motivation och personligt ledarskap fortsätter. Dominic von Martens pratar hållbarhet.

Ledarskap | Hållbarhet | ARTIKEL | FEB 2014

Maskros och Hållbarhet

Maskros och Hållbarhet

När man talar om motivation, självledarskap och värderingar är steget inte långt till att reflektera kring begreppet ”hållbarhet”. Vad betyder det och hur påverkas organisationer och individer av det medvetna förhållningsätt som idag är mer regel än undantag? Dominic von Martens föreläser i ämnet och menar att vi står mitt i ett skifte. Hållbarhetsarbete är här för att stanna – på individnivå, i miljöarbete och samhällsuppbyggnad. Och vi måste sluta se det som en uppoffring. ”Det upplevs ofta som att vi måste sluta med massa saker, när vi egentligen borde fokusera på att det här är början på något.”


Dominic von Martens har alltid haft en nära relation till naturen. Han växte upp på landet och det är till skog och mark han söker sig tillbaka för att landa när det snurrar för fort.

Och det tenderar att snurra på rätt rejält i hans vardag. Han är ekonom och ingenjör med det ena benet i näringslivet och det andra på KTH där han driver kurser i bland annat hållbarhetsarbete, problemlösning och självledarskap. Han är också en av grundarna till SelfLeaders, som verkar utifrån visionen ”En autentisk och långsiktigt hållbar värld där vi inspirerar, för samman och stödjer människor att utveckla sitt självledarskap.”

Komplex hållbarhet?

Vårt samtal, som ska handla om hur vi tänker kring hållbarhet idag, återkommer ofta till ordet ”komplext”.

Jag inser långsamt att ”hållbarhet” är ett långt mer mångfacetterat ord än jag hittills förstått. Det är ett förhållningssätt, en livsfilosofi. Ett val och ett ställningstagande. Något som skär genom alla delar av livet och påverkar samtliga dimensioner. Såväl den fysiska som vi har runtomkring oss som den mentala och emotionella – vårt jag.

För mitt i allting står individen. Ibland så självklar, men lika ofta förvirrad. Inte minst i sitt självledarskap.

- Hållbarhet och självledarskap hänger ihop, som så mycket annat. För både individer och större organisationer gäller det att hitta vägen framåt genom problemlösningen och att bryta ner de stora frågorna till mindre, mer hanterbara. Att inse att svaret på den övergripande stora frågan måste hittas genom att först söka lösningen på de många, små. Det låter förmodligen enklare än vad det är, säger Dominic som jobbar mycket med caselösning och komplex problemlösning tillsammans med sina studenter och med grupper i näringslivet.

Svara på de rätta frågorna

När han beskriver begreppet hållbarhet finns alla dimensioner med – medkänsla, närhet, liv på jorden, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det är inte svårt att se att det blir komplext.

Dominic menar att det också är just därför som det är så lätt för oss att distrahera oss själva genom att svara på fel frågor eller inte våga ta i vissa delar som ser ut att  vara  jobbiga att förhålla sig till. Som nobelpristagaren Daniel Kahneman visar i sin bok ”Tänka snabbt och långsamt” – den mänskliga hjärnan besvarar alltid hellre de lätta frågorna. Egenskapen är så utpräglad att den är svår att göra något åt, ens för mycket medvetna individer.

Vi ser det vi vill se och vi svarar det vi vill svara på – det som går snabbt. Om hållbarhetsfrågan är komplex, ersätter vi den gärna med enklare omskrivningar eller distraherar oss med enklare frågeställningar.

Men vad händer om vi, precis som Dominic föreslår, bryter ner frågorna till mindre beståndsdelar…

- Vi måste sträva efter att hitta ett positivt flöde. Jag menar att det ger mer energi att bryta ner problematiken än att överhopas av det ogreppbara som paralyserar eller får oss att ge felaktiga svar. Ett sätt på vägen kan vara att  utgå från medarbetarnas och organisationens styrkor. Om jag ser min egen del i helheten skapar det motivation och engagemang att fortsätta. Och om jag dessutom ser att jag själv har egenskaper som jag kan använda mig av för att bidra till att lösa små problem på vägen mot en positiv vision, då har jag möjlighet att börja agera effektivt på en gång.

Men för att kunna bryta ner ett problem måste man först hitta det och dit når man bland annat via öppenhet, mod och dialog, tror Dominic.

Ledare: bjud in till kommunkation!

Samtalet är en underskattad och mycket effektiv del i problemlösningsprocessen. Det är först när vi utifrån en öppen dialog berättar hur vi var och en ser på situationen och lösningsutrymmet som vi kan bena ut de olika nivåerna – de operativa delarna, de taktiska och strategiska. Det kanske inte alltid heller är så viktigt hur det sker? Huvudsaken att det i alla fall sker något?

- Som ledare i en organisation tror jag på att bjuda in till kommunikation kring allt, och i synnerhet hållbarhet. Det är då vi kan identifiera likheter och få en bra bild av individers önskningar, mål och synsätt i sina liv. Att inte ta vara på all befintlig kunskap i organisationen är ett enormt slöseri. Att vara närvarande och lyssna in medarbetarnas ställningstagande och förhållningssätt – både ur ett individuellt perspektiv och ur företagets – kan ge stor skjuts framåt i processen. Mycket handlar om att skapa tillit och det gör man genom öppenhet.

Framsteg ger energi. Dominic von Martens menar att det kan vara bra att identifiera vilka ”quick wins” som finns och börja med dem. Även små steg är steg framåt.

Dominic säger att det skett mycket i Sverige med hållbarhetsfrågan. Han hänvisar till exempel till en undersökning som gjordes första gången 2005 och som visade att vi svenskar då hade stor tilltro till att framförallt tekniken skulle lösa miljöproblematiken. 2010 var svaret ett helt annat – då ansåg majoriteten att vi behöver ändra vår livsstil för att åstadkomma förändring.

Dominic von Martens, SelfLeaders

Dominic von Martens, SelfLeaders

- Det blir tydligt att vi idag är mer drivna av vår egen vilja till förändring. Vi ser vår egen del. Ju fler som vågar, desto fler blir vi. Till slut skapas en kritisk massa och hela resonemanget tippar över. Jag tror att vi är där snart.

De fyra pusselbitarna

Dominic pratar om fyra pusselbitar som han tycker sticker ut när det gäller hållbarhetsarbete – att hitta strukturer som stödjer en utveckling framåt, att lyckas ta tag i individers vilja att förändra, att fånga upp färdigheter och förmågan att hitta nya tankesätt samt att lyfta fram de förebilder som finns där ute. De som ”walk the talk”.

- Det är också viktigt att se att det inte är en uppoffring att jobba med hållbarhet. Det upplevs ofta som att vi måste sluta med massa saker, när vi egentligen borde fokusera på att det är början på något. Att all den nya kunskapen om både oss själva och miljön är en enorm tillgång. Vi blir faktiskt bevisligen lyckligare när vi slutar låta allt kretsa kring pengar, och istället ger oss själva mer tid. Och alla de aktiviteter som gör oss lyckliga har också väldigt liten klimatpåverkan – till exempel vänskap, samtal, meditation eller sex.

Dominic menar att vi fastnat i utmaningarna och måste bli bättre på att hitta den positiva visionen. Det är där kraften finns. Så vi måste flippa retoriken kring hållbarhetsfrågorna.

Och motivationen...

Motivation hänger också ihop med hållbarhet. Inte minst för att vi stärker olika typer av beteenden.

Hur påbörjar man då sitt hållbarhetsarbete? Och hur ska man lyckas undvika att bli paralyserad över alla måsten? Dominic berättar om ”Pareto Principen”, uppkallad efter den italienska ekonomen Vilfredo Pareto.

I början av 1900-talet upptäckte Pareto att 20% av de bönkapslar han odlade i sin trädgård svarade för 80% av bönorna av den totala skörden. ”80/20-regeln” föddes och visade sig snabbt vara applicerbar på företeelser även i andra sammanhang – inte minst inom företagsvärldens. Ofta är det en mindre del av det totala jobbet som faktiskt ger den största effekten.

Det gäller även hållbarhetsarbete.

- Vad säger det här oss? Jo, naturligtvis att det är viktigt att prioritera. Vi tenderar att analysera sönder saker istället för att börja agera. ”Analysis paralysis” är en vanlig fälla. Inget blir gjort då. Vi kan inte göra allt, och vi ska inte ens göra allt. Jag återkommer till quick wins – små steg och resultat som ger energi att fortsätta för det är i uthålligheten de riktigt stora och varaktiga vinsterna ligger. Det är också här det är så viktigt att hitta en jämvikt – insats kontra utfall. Ett konkret exempel från vår egen verksamhet är att vi i början la en enorm mängd tid och energi på att skriva ut och släpa med oss stora, tjocka pärmar med deltagarmaterial till våra kurser. Efter ett tag märkte vi dock att det var ett antal nyckelverktyg som gav störst effekt. Vi valde därför att samla dessa i ett mindre format som deltagarna på ett enklare sätt kunde ta med sig in i vardagen. Detta gjorde det mycket mer hållbart på alla systemnivåer; ur ett samhällsperspektiv 80% mindre koldioxidutsläpp, ur ett kundperspektiv större värdeskapande då blev tydligare och lättare att skapa positiva vanor och ur ett organisationsperspektiv större effektivitet och balans på personlig nivå.

Dominic menar att det finns mycket att vinna om vi strävar efter att få ihop företagets vision, strategi och värderingar med individidens eget inre befintliga driv. Samma tanke, samma ambitioner, samma riktning ger energi istället för att slösa bort den. Det som vanligtvis kräver fyra konferensdagar av bearbetning och övertygelsearbete sker per automatik och ren vilja.

Tänk på skillnaden. I vardagen.

Den ena metoden måste fyllas på, upprätthållas och arbetas aktivt med under nya konferensdagar. Den andra ger arbetsvilja bara av sig självt. Sitter värderingar i själen behövs inga toppluvor med värdeord som övertygande inslag. Medarbetardriven förändring och individers personliga förhållningssätt till hållbarhetsarbete är oerhört viktigt att ta vara på idag.

"Fler vågar se frågan"

Medvetenhet i all ära – är det ändå inte lite motigt där ute, undrar jag. Finns det inte fortfarande en stark känsla av att hållbarhetsarbetet innebär stora uppoffringar. Dominic väljer att inte se det så.

- Fler och fler vågar se frågan och vikten av att vi behöver förändra både oss själva och företeelser i vår direkta omvärld. Jag menar att alla kan arbeta utifrån sitt eget påverkansområde och det är därifrån vi måste agera. Det finns en enorm kraft där ute, det gäller bara för var och en att reflektera över i vilken riktning man vill påverka.

Han menar också att vi inte får glömma bort att påminna oss själva om när det går bra. Vi är bra på att uppmärksamma fel och brister, men det är minst lika viktigt att vi ser det som är bra och som vi åstadkommer redan idag.

- De flesta av oss vet att det här är viktiga frågor. Vi vet redan. Ändå spenderar vi oerhört mycket tid och pengar på att försöka övertyga den lilla klick som anser att vi inte har något problem. Om vi vrider huvudet lite så tror jag vi kan upptäcka mycket som ger oss ännu mer energi att fortsätta.

Här hittar du de andra delarna i serien:

Den inre elefantens gång

"Motivation är inte ett individuellt fenomen"

"Det finns en obefogad rädsla att jobba med det personliga"

Vad gör du med tiden du vinner?

Frida Nilsson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap
  • Hållbarhet

Dela:

Andra har också läst

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill