Vi kan inte möblera oss till lycka

Martin Ström, Senior Trainer, The Potential Project: ”Precis som vi blir vassa på en utvald labyrint vi följer gång på gång, kan vi bli grymma på vissa förhållningssätt – om vi tränar”.

Ledarskap | Motivera | ARTIKEL | OKT 2012

100-timmars arbetsveckor var Martin Ströms vardag i den heta IT-branschen i början av 2000-talet. Snart kom insikten om vad han försakade med sin hektiska livsstil. Han tänkte om och hittade ett nytt fokus. Nu ser han livet i skarp HD-tv-kvalitet.

Det är lätt att börja skruva på sig när man hör ordet. Mindfulness.  Flummigt, konstigt och ogreppbart. Jag erkänner, jag är en av skeptikerna. Just därför ville jag träffa mindfulnessinstruktören och entreprenören Martin Ström, för att få veta mer och ställa de dummaste frågorna.

Och efter ett tag börjar jag förstå att det här är en krävande metod som kan förändra mycket, inte minst när det gäller effektivitet och produktivitet på jobbet. Jag börjar också förstå att vi ligger lite efter här i Sverige. I USA bedrivs forskning på området sen länge och metoden är väl etablerad som ett verktyg ute på framgångsrika och stora bolag.

Martin Ström är civilingenjör, entreprenör, snart färdig psykolog och mindfulnessinstruktör. Han jobbar för The Potential Project som växer konstant och numera bedriver sin verksamhet i 18 länder världen över. Martin är också den som grundade företaget på den svenska marknaden.

Deras koncept, Corporate Based Mindfulness Training (CBMT), handlar om att plocka fram den dolda potential medarbetare, team och ledare besitter. Att ge varje individ verktyg för att träna upp sin förmåga till fokus, närvaro och medvetenhet och lyfta den till gruppnivå, har visat sig ge enastående resultat för lönsamhet, välmående och effektivitet i organisationen.

Kan soffan fixa det?

- Jag började ju träna mindfulness förhållandevis tidigt, i början av 2000-talet, då när jag jobbade som mest. Ganska snart insåg jag nyttan med det och det blev ett verktyg som jag verkligen kunde använda. Jag kunde helt enkelt hantera situationer och förhålla mig till dem på ett helt nytt sätt. Det var väldigt befriande att slippa sugas upp i vissa känslor, när jag inte alls ville vara där. Jag ville ha kontroll och medvetet bestämma vad jag ska lägga min tid och energi på. Numera kan jag jämföra effekterna av att träna mindfulness, med att gå från vanlig analog teve till HD-kvalitet. Allt i livet är skarpare, klarare och mer detaljerat, säger Martin Ström.

Vi pratar en stund om hur vi idag försöker ”möblera” oss till lycka. Med rätt partner, rätt semestermål, perfekt inredning och lyckad karriär försöker vi få livet att kicka. När tomhetkänslorna ändå smyger sig på försöker vi oss på en ny soffa, eller kanske den där pläden från Svenskt Tenn. Nu då? Nej. Det är fortfarande något som skaver.

När den tredje nya soffan är inköpt, börjar man förstå att det inte är den som kommer kunna fylla det tomma hålet.

- Det är alltid de yttre faktorerna vi försöker fixa, de går att ta på och är enkla att förhålla sig till. Mindfulness gav mig ett verktyg för att blir mer tillfreds oberoende av yttre motgångar. Min upplevelse i början var väldigt stark och när jag hade övat ett tag undrade jag ”Varför gör inte alla det här?”. Jag brukar ta exemplet med två personers förhållningssätt till en sen buss – en blir arg och frustrerad, en är lugn och glad. Det visar så tydligt att det är attityden som avgör reaktionen, inte bussen i sig, förklarar Martin.

Jag börjar förstå tankegången nu. Jag skulle så gärna vilja vara den där personen som inte påverkas av bussen.

- Grunden i mindfulness är att träna upp hjärnans förmåga till riktad uppmärksamhet. Träningen handlar om att stärka hjärnans "uppmärksamhetsmuskel" som vi brukar uttrycka det. Det är detta som ger ökat fokus, närvaro och inre stabilitet. Genom att stärka den här förmågan blir vi bättre på att vara närvarande i nuet, sluta älta det förflutna och oroa oss för framtiden och vara mer uppmärksamma på det som händer inom oss och i vår omgivning.

Större produktivitet, inget flum

Att ha mycket att göra behöver inte i sig vara stressande. Det är hur vi ser på alla dessa ”måsten” som är avgörande för vår reaktion. Idag arbetar Martin med CBMT ute på företag. Många grupper och team som han tränar blir själva förvånade över hur snabbt det ger resultat i gruppen och på individnivå. Redan efter två veckor upplever teamen ofta en större produktivitet och ett mer utpräglat fokus på uppgiften. Och det är faktiskt inget flum.

- Mindfulness har ju fått lite av en felaktig stämpel, tyvärr. Egentligen är det en fysisk utveckling av hjärnan, som får de här önskade effekterna. Den typen av hårda fakta är människor mer benägna att ta till sig. Att biverkningarna blir en större harmoni och en utvecklad förmåga att möta motgångar och stress, det kommer man bli varse längs vägen, säger Martin.

Han berättar för mig att hjärnan är plastisk och förändras – rent fysiskt - kontinuerligt beroende på vad den tränas i. En hjärna stannar inte i utvecklingen och den är föränderlig. Det här är en relativt ny kunskap inom forskningen, ca 15 år gammal bara. I skolan fick jag lära mig att en död hjärncell är en död hjärncell och att det aldrig skapades nya. Det är dags att tänka om nu.

Det är tvärtom så att vi kan påverka våra hjärnors utveckling i allra högsta grad, genom hela livet. Martin berättar att man tydligt kan se fysiska förändringar genom att scanna människor som regelbundet tränar mindfulness.  Man kan se att den yttre delen av hjärnan, cortex, är betydligt tjockare än hos människor som inte övar regelbundet. I cortex styrs bland annat planeringsförmåga, känsloreglering och – en inte helt oviktig faktor; intelligensen…

- Hjärnan är alltså precis som många andra delar av kroppen – man kan bygga den precis som biceps. Första gången vi tänker en tanke sker nya kopplingar mellan synapserna i hjärnan. Ju fler gånger vi tänker samma tanke, desto starkare blir banorna. Precis som vi blir vassa på en utvald labyrint som vi följer gång på gång, kan vi alltså bli grymma på vissa tankesätt – om vi tränar. Men det är också det här som är viktigt att förstå, att man verkligen måste öva, annars skapas inte de nya banorna. Man kan inte lära sig basket genom att lyssna på någon som berättar hur man gör. Man måste göra det själv. Annars blir man aldrig en spelare.

På det här sättet kan vi alltså skapa ett mönster av att rikta vår uppmärksamhet mot rätt saker vid rätt tidpunkt och därmed öka vårt fokus.

En kort stubin är till exempel faktiskt bara en väl intrampad tankegång i hjärnan. Det går att kliva ur den. Om man bara vill.

- Det blir ju en form av autopilot. Men om fångar ilskan när den kommer och konstatera att den finns – då kan vi kliva bort från den i vissa givna situationer där den ändå inte tillför något. När man pratar om teamarbete är det lätt att förstå vad det skulle göra för arbetet om gruppen lär sig att hantera exempelvis irritationer, slitningar och aggressioner som alltid uppstår i mötet mellan människor. Då hamnar den energin där den ska vara – i jobbet. Plötsligt börjar hela dynamiken i gruppen förändras.

Så det handlar alltså en del om acceptans. Inte bara gentemot medarbetare, utan också mot saker vi inte har makt att påverka. Som ett gult ljus som slår om till rött mitt framför ögonen på oss, exempelvis.  Ibland känns det som att det gör det med en enda intention – att reta just mig.

- Det är ju inte rödljuset eller den trasiga kaffemaskinen i sig som gör dig arg. Det är tankarna och frustrationen som gör dig stressad. Det är liksom ingen större idé att ta upp en fight med verkligheten. Den är som den är, eller hur?

Det nya arbetssättet

Martin Ström pratar om ”The new way of work” – att medvetet välja ditt fokus. Att välja distraktionerna och att våga säga nej, sätta gränserna runt sin egen arbetssfär. Det här blir allt viktigare i en värld där tiden ständigt bryts upp av statusuppdateringar, instagram-notiser, mailpling, öppna kontorslandskap,  sms, samtal, kalenderpåminnelser, chattar och ”jag har bara en snabb fråga”…

- Det säger ju sig självt – inget blir ju bra gjort i en sån här arbetsmiljö. Den här typen av stress är en förhållandevis ny företeelse i arbetslivet. Vi har bara sett början på det här och det gäller faktiskt att lära sig hantera det nya flödet vi lever i. Det ligger både i individidens intresse och i arbetsgivarens. Varje gång du flyttar fokus när du blir avbruten har hjärnan en rejäl startsträcka för att hitta rätt igen, ibland faktiskt så lång tid som 20 minuter. Och så kommer ett sms som man bara måste svara på... Många är över huvudtaget inte medvetna om att det händer, men det sker konstant och hela tiden. Vi måste lära oss hur vi fungerar när det gäller distraktioner. Det finns forskning som visar att någon som är djupt rotad i sin mindfuness är tillbaka i fokus efter bara några sekunder. Tänk vilken skillnad för en arbetsgivare.

Det här låter ju otroligt. Som att man verkligen kan förändra något genom sina tankar. Men vad ska vi göra med alla fördomar som finns kring mindfulness, undrar jag oroligt?

Martin Ström verkar ta det med ro. I USA är metoden etablerad i forskarvärlden och på universiteten. På skolor som motsvarar Handelshögskolan i Sverige, är mindfulness in business en del av kursplanen och de stora företagen jobbar med det på olika nivåer som en del av strategiarbetet. Återigen - det handlar om lönsamhet, fokus och effektivitet.

- Det finns många fördomar – att det är något religiöst, att man ska sitta på golvet i mjukisbrallor och hålla varandra i handen och blunda, och så vidare. Men som med alla nya företeelser är det oetablerade lite skrämmande. Vi är nog på väg ut ur den fasen nu, det finns för mycket forskning och resultat som visar på de konkreta vinsterna. Den som upplevt flow, vilket många av oss har gjort åtminstone någon gång, vet att det är det ett tillstånd man vill vara i. Med hjälp av träning i att rikta sin uppmärksamhet, går det att uppnå ett tillstånd där man känner flow i det mesta man gör. Men det är som vilken träning som helst, man måste gå in för det. Annars får det ingen som helst effekt.

I praktiken

Jag frågar Martin om han kan berätta något om hur arbetet går till, rent praktiskt med team ute på företagen. Han berättar om hur metoden implementeras under cirka åtta veckor – det är ungefär så lång tid det tar för en vana att brytas.

Det sker genom återkommande föreläsningar och daglig formell mindfulnessträning.  En viktig del är att få instruktioner i hur man applicerar mindfulness i dagliga aktiviteter, till exempel hantering av e-post, som är ett stort problem i de flesta verksamheter.

- Det viktigaste, och svåraste, är att skapa en gruppmedvetenhet. Att få en hel grupp att reflektera och tänka kring sina individuella automatiska reaktioner. På individnivå handlar det mycket om att skapa sig ett filter som gör att jag ser att det är min tanke, och därigenom bli medveten om att jag tänker den innan jag agerar utifrån känslan. Vi kidnappas alltför ofta av vår ilska eller irritation. Det går att ta tillbaka kontrollen.

Innan vi bryter upp från kaféet där vi suttit under intervjun, ger Martin mig en liten bunt med kort. På varje kort står ett ord, en attityd, och på baksidan en förklaring till varför förhållningssättet är viktigt och vad det kan åstadkomma i ett större perspektiv.

- De här är egentligen bara en påminnelse som är enkel att ha i fickan. Att förändra ett tankesätt handlar om att konstant påminna sig om att vi måste bryta ett mönster. De här korten hjälper till med det.

Jag läser ”tålamod”, ”släppa taget” och ”icke-dömande”. Alla tre är saker jag har stora svårigheter med. Och jag vet att jag inte är ensam om det.

Sen läser jag ”vänlighet”. Att vara vänlig mot sig själv, vara omtänksam mot sig själv.  Att vara vänlig mot andra, att hjälpa, att lyssna, att säga något snällt.

Jag har alltid trott på kraften i snällheten. Det är inget nytt.  Och plötsligt inser jag att de här tankarna inte alls handlar om rocket science. Det handlar om att hitta tillbaka till något som vi har tappat bort i jakten på den rätta pläden från Svenskt Tenn.

Skeptikern i mig börjar omformas. Är det en ny tankebana som håller på att läggas där uppe? Bland synapserna…

Det vet jag inte. Men jag har i alla fall Martins kort med mig i jobbväskan nuförtiden.

Frida Nilsson

Följ skribent:

  • Följ skribent

Denna artikel:

  • Spara artikel
  • Betygsätt

Följ ämne:

  • Ledarskap
  • Motivera

Dela:

Andra har också läst

Vill du bli en framgångsrik ledare?

  • Fri tillgång till hela vår kunskapsbank
  • Kostnadseffektivt
  • Tillgång när du vill, var du vill